Vad ska jag göra med mitt liv?

Hej!

Ska snabbt här bara sammanfatta mitt liv innan jag kommer in på min fråga. Jag är en kille på ca 21 år, bor hemma och som har tagit studenten och nu jobbar heltid. Under hela min uppväxt har jag varit en gamer, och då har jag spelat väldigt mycket. Har haft en bra uppväxt med bra familj, kompisar och skola. Allt såg så bra ut fram tills det att jag slutade gymnasiet. Nu när jag gått ur gymnasiet så har jag fått helt andra intressen. Spelar knappt någon dator längre (ser detta som en bra sak dock), har rökt cigg nu i 1 år (jag var den personen som ALDRIG skulle börja med det), röker även cannabis dagligen med mina kompisar (och detta började jag med i samma veva som ciggen). Förutom den sista biten så låter det kanske som ett ganska bra liv hitils, men ändå så är det någonting djupt inom mig som jag inte riktigt vet vad det är. När jag kom in i puberteten så började jag gräla väldigt mycket med mina föräldrar. Nu på senare år så grälar vi inte så ofta längre, men jag har knappt någon relation med dem. Detta är dock inte mitt "problem" som jag vill ta upp så jag fortsätter, men tänkte att det kan vara bra att veta.

Jag röker cannabis dagligen och om jag ska vara ärlig så känns det verkligen som jag har blivit beroende utav det. Vi röker i princip varje dag, och om det nu någon gång blir en dag man inte röker så röker man definitivt nästa dag. Jag tränar inte längre (har varit väldigt intresserad av gym tidigare). Är nu en ganska smal och liten kille.

Nu har ni fått en del bakrundsfakta om mig, så nu till frågan. Det känns som att jag inte har någon mening med mitt liv just nu, jag jobbar hela tiden som jag sedan lägger på bensin, cigg och cannabis i princip. Jag kan LÄTT stanna hemma från jobbet om jag inte pallar gå upp, utan ringer istället in och sjukanmäler mig. Det känns inte som att jag är jag längre. Jag har blivit en helt annan person. Jag var den personen som aldrig skulle röka, och droger? Nej fan det skulle jag inte röra i hela mitt liv, men så blev det ju förstås inte. Måste dock tillägga att min kompiskrets och jag är ordentliga och bra killar, vi är inga bråkstakar överhuvudtaget, och vi har aldrig låtit drogen gå ut över familj eller vänner. Det är mer en deltids hobby om man kan nu uttrycka sig så. Och det är inte heller så att jag går runt och är deprimerad över att jag gör det, jag älskar det! Men då och då som nu, så dyker dessa tankar upp som får mig att fråga mig själv vad fan jag håller på med.

Vad ska jag göra med mitt liv? Är det nu som jag ska passa på och leva såhär då jag fortfarande är relativt ung? Eller kommer det bara bli svårare och svårare att ändra om sig ju mer jag väntar? Det är så mycket enklare att bara köpa cigg, softa med polarna, inte gå till gymmet och skippa nån dag då och då från jobbet än att ändra om sig totalt. Jag har inre drömmar om att vara ekonomiskt oberoende, eller iallafall kunna jobba med något som jag samtidigt känner att jag lever för. Jag är ett fan av anime, och jag vill bara ut och upptäcka världen och inte tänka på tiden och inte känna av denna undermedvetna stress som finns inom mig.

Ser just nu jobb som något jobbigt och ser hela idén med hela systemet vi har som en väldigt onödig och konstig sak. Försöker spara undan 5000-8000 varje månad som jag nästa år vill ut och resa med, men då jag har börjat snea på "nuet" så ser jag det nästan bara onödigt att jobba ett helt år för att sedan resa i nån månad eller två och för att sedan komma tillbaka till det vanliga livet.. Jag tänkte först att skaffa egen lägenhet är kanske det jag behöver, en helt ny reboot i mitt liv lixom, men skaffa lägenhet är la inte heller något alternativ, då jag vill ut och se världen, och inte bara sitta kvar här i min ort resten av mitt liv. Någon som har varit i samma situation? Någon som har nåt tips på hur fan man ska ta sig ur en sån här situation? Finns det någon slags rådgivning som man kan dra till och få prata med någon slags handläggare som man får berätta hela sin livshistoria för som hon/han då sedan kan "analysera" och säga vad problemet är eller vad man ska göra? Jag fumlar i mörker just nu känns det som. Jag skulle i princip vilja ha på papper som säger åt mig att "såhär ska du göra först, och när du gjort det får du möjligheten att göra så, och efter det gör du det" För att sedan komma tillbaka till mitt inre jag..

Till sist vill jag bara tilläga, som ni säkert redan märkt - Jag är en lat människa. Jag gör bara det jag måste göra, och skjuter helst upp jobbiga saker.

Meningen med livet är att vara "Great", som Julius Ceasar till exempel. Vet inte om det svarade på din fråga.

Måste också snabbt tillägga att jag skiftar väldigt mycket och väldigt starkt i positivt och negativt tänkande. Detta är något som både jag och mina kompisar ser på mig. Ena veckan kan jag må så jävla bra och allting är bara guld och gröna ängar, medans nästa vecka kan jag känna mig sjukt deprimerad och livet är bara jobbigt och meningslöst. Jag har pratat med min ena kompis om detta och vi kom fram till att alla människor har ett gott och ett ont jag inom sig. Det goda är det som får en att göra alla saker man ska göra, medans den onda är den som får en att skita i att göra dessa saker och göra annat som ger mer lycka för stunden istället. Det jag har kommit fram till själv är att jag just nu är totalt på den onda sidan, och har varit det sen jag slutade gymnasiet, och började med cigg o cannabis istället. Hur kommer jag över till "den goda sidan" igen?!?

Greetings in the name of Haile Sallasie I

Oroa dig inte.

Det du beskriver är ett helt normalt liv anno 2014.

Du kände att du spelade för mycket - kill.

Du känner att du röker för mycket (det gör du inte, du är ung).

Däremot så kommer du att sluta röka, när lusten och "kul" förvandlas till måste (ungefär som ditt game gjorde).

De som orkar uttyda din post (dvs inte så många) ser att du är en intelligent och tänkande människa.

Problemet för intelligenta människor är att de tänker för mycket och är dåliga på att lura sig själv.

Intelligenta människors mentala krasch består ofta i att de inser att livet är förgängligt (alla och allt ska snart dö) och pga denna insikt försöker dessa att leva i nuet (carpe diem).

Då ingenting pekar på att det finns ett efterliv så rekommenderar jag dig att släppa din ångest. Gå till ut/in/internet/fabriken och få en vacker kvinna att ligga med/bredvid.

Naturligtvis bör du skydda dig, men ingen man har funnits, som på sin dödsbädd sa att han har sovit med för många vackra kvinnor.

-----

När det gäller rökat så kommer du tröttna en vacker dag, på jagandet, smygandet, snikandet, uppdelandet, monotonin och dina vänners tilltagande svammel.

Poängen är, att när du är redo att sluta röka, så kommer (och borde) du att förlora ett par vänner. Det är nödvändigt.

Eller så kan du fortsätta att röka, jobba, träna, dö.

Ingen skam i det!

Mening med livet sökte du..?

Säg till om du hittar den!

Knepig situation. Jag har liknande upplevelser.

Jag skulle nog sluta röka gräs så mycket om jag var du. Man blir väldigt passiv och det verkar som du vill åstadkomma saker i ditt liv. Att röka då och då är en sak men att röka hela tiden blir bara tråkigt i längden. Tillslut blir man bara tystlåten haha.

Testa att inte röka så mycket fram till nästa vår. Rulla några typ 1 gång i månaden max.

Man tänker fan aldrig så bra som när man han en naken kvinna liggandes halvt över en, så vill du hitta på meningen med livet lär det vara under en av dessa stunder som du blir upplyst.

Rutiner min vän, att röka cannabis är inget dåligt, så länge du styr den och inte vice versa. Jobba, träna gör din grej, flumma inte upp din hjärna, rök kanske på kvällarna nån timme innan du ska sova istället för att gå runt bäng hela dagen är mitt tips.

Tack för era snabba och grymma svar! Kanske skall tillägga också att mitt datorspelande slutade samtidigt som jag upptäckte cannabis. Mitt intresse för datorn dog helt enkelt och ett nytt intresse uppstod. Nu ett år senare så vill jag nästan komma tillbaka till min spel period, fast samtidigt inte. När jag spelar data (gör ju det fortfarande då och då) så försvinner mitt sug för cigg och gräs totalt. Glömmer nästan av det kan man säga. Men samtidigt, om jag skulle gå tillbaka till den livsstilen så skulle jag bli den där tråkiga gamern som aldrig är ute och hittar på saker.

Om man kan säga det såhär: Om jag fick välja hur mitt liv skulle se ut imon och framåt så skulle jag vilja lägga av med gräset och ciggen, börja träna och kanske hitta något nytt intresse såsom lära mig ett nytt språk eller dylikt. Men detta är då ca 10000000000000 gånger lättare att säga (skriva) än att faktiskt göra. Jag har också haft tankar om att jag kanske måste byta umgänge till ett annat som har andra intressen än cigg och gräs, men detta är ju ändå mina närmsta vänner som jag tycker så mycket om.. Och dessa vänner har jag haft låååångt före ciggen och gräset kom in i våra liv. Och det är ju inte heller så att man bestämmer sig en dag för att byta umgänge också helt plötsligt nästa dag så har man nya vänner.

Jag har också tänkt mycket på att detta kanske bara är en fas som jag kommer växa ifrån, men när händer det då? 1 år? 5 år? 15 år?..

Förut var jag den killen som ÄLSKADE att flörta med tjejer och gå ut på krogen, men nu när gräset har lyst upp mitt liv så har det gamla flörtiga jag försvunnit. Vi går aldrig ut längre, vi sitter hellre hemma och röker. Spelar ingen roll om det är fredag, lördag, tisdag eller vilken dag som helst.

Och som tidigare person också skrev, ja jag ser mig själv som relativt intelligent. Jag är inget matte snille eller något sånt, utan jag ser mig själv mer intelligent inom tankar. Jag har t.ex. väldigt lätt för att läsa av situationer och personer. Ett litet exempel på detta är att jag kan i många fall se vad för slags "mindgames" som pågår i en grupp med människor utan att de har en aning om att jag vet. Jag bara vet saker, vet inte om detta är något som alla människor har dock.

Låter faktiskt väldigt sant! Har du nåt tips på hur man kan börja skära ner på rökandet? Kanske börja köra endast på helgerna nu ett tag framöver för att sedan trappa ner ännu mer. Men det som gör hela min situation med gräset så svårt är att verkligen ALLA mina kompisar röker. Och det är inte så att jag tycker dåligt om dem för det, nej nej. Men att dra ut med polarna och bara sitta där medans alla andra röker, kommer för min del iaf bli riktigt svårt.

Disciplin! Det är dom 2-3 första veckorna som är jobbigast, sen när dom gått så är det inga konstigheter överhuvudtaget. Börja med ett längre uppehåll, sen när du inser att du inte behöver det så ofta, så rök vid speciella tillfällen, kanske någon gång i månaden. Kan bli svårt att hålla det till helgerna tänker jag, men upp till dig själv såklart!

Jag känner igen mig starkt i det där, och jag misstänker att det är cannabisrökandet som gjort det med mig. Jag gillar det inte för 5 öre, då jag tror detta lett mig till att inte kunna ha lika kul och prata lika flytande rent socialt. Rökte i början alltid med samma polare och allt vi sa och gjorde var skitkul. Senare började jag röka själv, och sedan jag började med det kan jag inte längre röka med andra människor (vet aldrig vad jag ska säga, skäms för hur jag pratar, ser (som du sa) varför dom säger det dom säger och alla mindgames som pågår i konversationerna)

Det suger, men misstänker nu att jag lider av Dystymi (persistent mild depression) och ska nog tala med en psykolog om det.