Hej, detta är den första av en serie texter jag kommer publicera då och då där jag på ett förhoppningsvis underhållande och informationsrikt sätt förklarar min första upplevelse av olika preparat.
Bobs First Experiences - Cannabis
Prolog: Första gången jag rökte var på en reggaefestival som anordnades i en central park i min hemstad. Jag hade suttit och druckit öl och tagit amfetamin med två kompisar som vi kan kalla ”Johan” och ”Skalleper” sedan vi vaknade, vi hade bland annat åkt ut till stranden där vi träffat ett gäng på 10 st Ljungbybor, blandat killar och tjejer (minns i skrivande stund inte exakt hur många av varje). Dessa hade vi suttit och druckit öl och badat med under dagen. Vi hade sen slagit oss ner på en grillplats och börjat grilla lite korv, klockan var kanske runt tolv.
Ljungbyborna satt och berättade om hur skönt det var att röka gräs. Johan såg lite nyfiken ut. Skalleper som påstår sig har rökt hur mycket som helst innan vi lärde känna varandra, men inte gör det längre, satt och höll med. Vi satt med Ljungbyborna till kanske klockan 4-5 på eftermiddagen ungefär, sedan rörde vi oss in mot stan för att besöka ovan sagda reggaefestival.
Väl på plats så satte vi oss på en filt i parken och knäckte upp varsin öl, vi lyssnade på lite musik en stund sedan frågade Johan; ”Ey Skalleper, kan du fixa röka? Hade vart nice att testa!” varvid skalleper svarade att ja det kan han minsann. Han sprang fram till en rastafari som satt några meter bort och efter hälsande och handskakande så kommer han tillbaka med en etta brunt. Jag säger att ”Ska du testa röka så ska jävlar jag också testa röka, kan bli nice!”.
Vi satte oss igen och skulle rulla en joint, då insåg vi att det krävs mer än bara en rökbit, man behöver rullpapper, filter och tobak också! Som tur var hade Johan cigg, så Skalleper förklarade att ”Man behöver inga jävla papper och sånt, ta hit ciggpaketet och rökan". Vi gick tillsammans till en närbelägen portuppgång som Skalleper tyckte såg ut som en utmärkt plats att manifestera en secret agent. För er som inte vet vad en secret agent är så är det när man;
1: Tömmer ut all tobak ur en cigarett
2: Drar ut filtret försiktigt utan att förstöra pappret
3: Rullar ett filter av en bit papper (i detta fallet avrivet från ciggpaketet)
4: Stoppar in filtret i cigarettpappret
5: Tar tobaken och blandar ut med hasch/gräs
6: Fyller cigaretten med blandningen igen och packar den hårt
7: Röker vad som ser ut som en vanlig cigarett fast som egentligen är en joint.
Secret agenten färdigställdes och vi tände upp den medans vi gick tillbaka mot parken. Jag och Johan rökte, Skalleper stod över.
Vi kände direkt att någonting hände, man tappade bort vad man tänkte på hela tiden och kom att tänka på mycket skummare saker än vad man tänker på annars. Tankarna kändes mer jordnära, man uppfattade och uppskattade de små sakerna mer. Hur en öl verkligen framställs från det att någon går och skördar humle som är en helt vanlig blomma till att vi sitter i parken och dricker vätska som gör oss berusade. Hur duktiga alla har varit som anordnat denna festivalen och vad tacksam man ska vara att det anordnas så att man kan gå dit gratis och lyssna på band etc.
Man kände även en fysiskt trötthet i det att lemmarna kändes tyngre, man satt mer hängig än vanligt och en så enkel sak som att gå och kasta en burk i papperskorgen eller liknande kändes hundratals gånger jobbigare, inget man gjorde frivilligt. Man blev hungrig, trots att tjacket fortfarande inte hade gått ur vilket inte händer allt för ofta. Man kände även att solljuset var starkare i ögonen, man blev lättare bländad.
Vi började diskutera hurvida man kunde beställa pizza till parken eller inte, Skalleper (som aldrig tackar nej till en chans att snacka med en främling, han har jobbat som säljare och ska alltid showa med hur han kan ’psyka folk’ och liknande, vilket han faktiskt är rätt bra på med) ringer pizzerian med högtalartelefon och konversationen löd ungefär såhär;
S=Skalleper
P=Pizzakillen, pratade rätt kass svenska
S: Aaaa tjena mannen det är Skalleper här
P: Hej hej
S: Jag vill beställa 3 pizzor
P: Ja det går bra
S: Jag vill ha en cappriciosa, en kebabpizza och en vesuvio
P: Utkörning?
S: Ja till parken
P: Parken?
S: Ja, vi sitter på en filt i centralparken
P: Okejokej 15 minuter-en kvart jag kommer, jag får ditt nummer?
S: *säger sitt nummer*
P: Okej tack tack hejdå
S: Hejdå
Pizzan anlände efter ett par samtal och felgåenden/körningar av pizzasnubben. Vi började käka och vi kände att fan vad gott det är att äta nu alltså. Det var något helt annorlunda, alla smaker av sakerna på pizzan flöt samman i munnen och det kändes som om portarna till paradiset öppnades lite mer för varje tugga. Jag personligen skulle såhär i efterhand vilja rekommendera anorektiker och folk med liknande sjukdomar att testa att röka på, förstår inte hur någon kan motstå att äta när de rökt efter man väl har gjort det en gång!
Vi fortsatte dricka öl efter pizzan var slut och vi var alla 3 mätta, höga, fulla och glada. 30 minuter senare ungefär så såg vi Ljungbyborna vi hängde med innan och bjöd dem att slå sig ner vid vår plats, varvid de accepterade våran invit. Vi satt och drack tillsammans ett par timmar och rörde oss sedan vidare till en restaurang på andra sidan stan och drack öl där. Jag fick här även testa vad jag fick sagt till mig skulle vara ADHD-medicin, ”precis som tjack”, som hette Concerta. Tog denna samt rökte en till joint med Ljungbyborna och hoppar på en buss någonstans, efter detta var det svart resten av kvällen – här var klockan ca 23.00.
Epilog:
Jag vaknade upp morgonen därefter i ett tält med åtta för mig helt okända personer, låg i kalsonger mellan 2 tjejer. Jag fick en flashback att jag hade grillat någonstans typ men det var allt jag kom ihåg. Letade snabbt upp de av mina persedlar jag lyckades lokalisera i tältet och gav mig utåt. Väl utanför tältet insåg jag att jag hade ingen aning om vart jag befinner mig men efter att ha vandrat runt en halvtimme inser jag att jag är på en äng vid stranden på helt motsatta sidan av stan där jag aldrig vistas i princip. Som tur var hade jag lyckats få med mig mitt busskort i alla fall så jag lyckades ta mig hem.
Jag fick inte upp mitt intresse för cannabis så mycket under just denna afton, förmodligen för att jag var påverkad av mycket annat som tog över en hel del så jag glömde typ bort hur skönt det hade varit att röka. Ca 1 år efter denna händelsen började jag röka mer och mer och det har blivit en del av min livsstil ända tills skrivande stund. Den känslan som även ofta visar sig under cannabis, men som inte kom med i denna text pga alkoholen och laddet tog bort det är paranoia(man tror att folk ska ringa polisen om de ser en röka eller ser på en att man är hög). Annars väldigt trevlig drog att fördriva tiden med, njuta lite extra av maten, vända något ointressant till något spännande eller bara slappna av och ligga i soffan och filosofera.
Signerat,
Bob McKenzie
Lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om texten.
Mvh
Bobs First Experiences - Cannabis
Prolog: Första gången jag rökte var på en reggaefestival som anordnades i en central park i min hemstad. Jag hade suttit och druckit öl och tagit amfetamin med två kompisar som vi kan kalla ”Johan” och ”Skalleper” sedan vi vaknade, vi hade bland annat åkt ut till stranden där vi träffat ett gäng på 10 st Ljungbybor, blandat killar och tjejer (minns i skrivande stund inte exakt hur många av varje). Dessa hade vi suttit och druckit öl och badat med under dagen. Vi hade sen slagit oss ner på en grillplats och börjat grilla lite korv, klockan var kanske runt tolv.
Ljungbyborna satt och berättade om hur skönt det var att röka gräs. Johan såg lite nyfiken ut. Skalleper som påstår sig har rökt hur mycket som helst innan vi lärde känna varandra, men inte gör det längre, satt och höll med. Vi satt med Ljungbyborna till kanske klockan 4-5 på eftermiddagen ungefär, sedan rörde vi oss in mot stan för att besöka ovan sagda reggaefestival.
Väl på plats så satte vi oss på en filt i parken och knäckte upp varsin öl, vi lyssnade på lite musik en stund sedan frågade Johan; ”Ey Skalleper, kan du fixa röka? Hade vart nice att testa!” varvid skalleper svarade att ja det kan han minsann. Han sprang fram till en rastafari som satt några meter bort och efter hälsande och handskakande så kommer han tillbaka med en etta brunt. Jag säger att ”Ska du testa röka så ska jävlar jag också testa röka, kan bli nice!”.
Vi satte oss igen och skulle rulla en joint, då insåg vi att det krävs mer än bara en rökbit, man behöver rullpapper, filter och tobak också! Som tur var hade Johan cigg, så Skalleper förklarade att ”Man behöver inga jävla papper och sånt, ta hit ciggpaketet och rökan". Vi gick tillsammans till en närbelägen portuppgång som Skalleper tyckte såg ut som en utmärkt plats att manifestera en secret agent. För er som inte vet vad en secret agent är så är det när man;
1: Tömmer ut all tobak ur en cigarett
2: Drar ut filtret försiktigt utan att förstöra pappret
3: Rullar ett filter av en bit papper (i detta fallet avrivet från ciggpaketet)
4: Stoppar in filtret i cigarettpappret
5: Tar tobaken och blandar ut med hasch/gräs
6: Fyller cigaretten med blandningen igen och packar den hårt
7: Röker vad som ser ut som en vanlig cigarett fast som egentligen är en joint.
Secret agenten färdigställdes och vi tände upp den medans vi gick tillbaka mot parken. Jag och Johan rökte, Skalleper stod över.
Vi kände direkt att någonting hände, man tappade bort vad man tänkte på hela tiden och kom att tänka på mycket skummare saker än vad man tänker på annars. Tankarna kändes mer jordnära, man uppfattade och uppskattade de små sakerna mer. Hur en öl verkligen framställs från det att någon går och skördar humle som är en helt vanlig blomma till att vi sitter i parken och dricker vätska som gör oss berusade. Hur duktiga alla har varit som anordnat denna festivalen och vad tacksam man ska vara att det anordnas så att man kan gå dit gratis och lyssna på band etc.
Man kände även en fysiskt trötthet i det att lemmarna kändes tyngre, man satt mer hängig än vanligt och en så enkel sak som att gå och kasta en burk i papperskorgen eller liknande kändes hundratals gånger jobbigare, inget man gjorde frivilligt. Man blev hungrig, trots att tjacket fortfarande inte hade gått ur vilket inte händer allt för ofta. Man kände även att solljuset var starkare i ögonen, man blev lättare bländad.
Vi började diskutera hurvida man kunde beställa pizza till parken eller inte, Skalleper (som aldrig tackar nej till en chans att snacka med en främling, han har jobbat som säljare och ska alltid showa med hur han kan ’psyka folk’ och liknande, vilket han faktiskt är rätt bra på med) ringer pizzerian med högtalartelefon och konversationen löd ungefär såhär;
S=Skalleper
P=Pizzakillen, pratade rätt kass svenska
S: Aaaa tjena mannen det är Skalleper här
P: Hej hej
S: Jag vill beställa 3 pizzor
P: Ja det går bra
S: Jag vill ha en cappriciosa, en kebabpizza och en vesuvio
P: Utkörning?
S: Ja till parken
P: Parken?
S: Ja, vi sitter på en filt i centralparken
P: Okejokej 15 minuter-en kvart jag kommer, jag får ditt nummer?
S: *säger sitt nummer*
P: Okej tack tack hejdå
S: Hejdå
Pizzan anlände efter ett par samtal och felgåenden/körningar av pizzasnubben. Vi började käka och vi kände att fan vad gott det är att äta nu alltså. Det var något helt annorlunda, alla smaker av sakerna på pizzan flöt samman i munnen och det kändes som om portarna till paradiset öppnades lite mer för varje tugga. Jag personligen skulle såhär i efterhand vilja rekommendera anorektiker och folk med liknande sjukdomar att testa att röka på, förstår inte hur någon kan motstå att äta när de rökt efter man väl har gjort det en gång!
Vi fortsatte dricka öl efter pizzan var slut och vi var alla 3 mätta, höga, fulla och glada. 30 minuter senare ungefär så såg vi Ljungbyborna vi hängde med innan och bjöd dem att slå sig ner vid vår plats, varvid de accepterade våran invit. Vi satt och drack tillsammans ett par timmar och rörde oss sedan vidare till en restaurang på andra sidan stan och drack öl där. Jag fick här även testa vad jag fick sagt till mig skulle vara ADHD-medicin, ”precis som tjack”, som hette Concerta. Tog denna samt rökte en till joint med Ljungbyborna och hoppar på en buss någonstans, efter detta var det svart resten av kvällen – här var klockan ca 23.00.
Epilog:
Jag vaknade upp morgonen därefter i ett tält med åtta för mig helt okända personer, låg i kalsonger mellan 2 tjejer. Jag fick en flashback att jag hade grillat någonstans typ men det var allt jag kom ihåg. Letade snabbt upp de av mina persedlar jag lyckades lokalisera i tältet och gav mig utåt. Väl utanför tältet insåg jag att jag hade ingen aning om vart jag befinner mig men efter att ha vandrat runt en halvtimme inser jag att jag är på en äng vid stranden på helt motsatta sidan av stan där jag aldrig vistas i princip. Som tur var hade jag lyckats få med mig mitt busskort i alla fall så jag lyckades ta mig hem.
Jag fick inte upp mitt intresse för cannabis så mycket under just denna afton, förmodligen för att jag var påverkad av mycket annat som tog över en hel del så jag glömde typ bort hur skönt det hade varit att röka. Ca 1 år efter denna händelsen började jag röka mer och mer och det har blivit en del av min livsstil ända tills skrivande stund. Den känslan som även ofta visar sig under cannabis, men som inte kom med i denna text pga alkoholen och laddet tog bort det är paranoia(man tror att folk ska ringa polisen om de ser en röka eller ser på en att man är hög). Annars väldigt trevlig drog att fördriva tiden med, njuta lite extra av maten, vända något ointressant till något spännande eller bara slappna av och ligga i soffan och filosofera.
Signerat,
Bob McKenzie
Lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om texten.
Mvh
Ser fram emot de lite mer intressanta drogerna!