Hur ofta kontaktar du bästa vännen?

Riktar mej till er som inte har så bra kontakt med eran familj och inte har pojk eller flickvän.

Hör ni av er så fort ni har lust o behöver typ du blir jätteledsen över ngt o behöver prata av dej/ses. Eller så fort ni känner er ensamma o behöver sällskap. Eller bara vill berätta något osv.

Själv vågar ja aldrig höra av mej så mycket som ja behöver ( typ varje dag) . Och de gånger jag ändå vågat vara mer på med vänner tex hejdar på chatten på facebook så fort ja ser en god vän är inne samtidigt. Eller hör av mej lite oftare känns det som att jag skrämmer iväg folk. Inget som ngn uttryckligen sagt men det är alltid mest ja som måste ta kontakt osv. Tillslut orkar man ju inte. Ömsesidighet är jätteviktigt för mej.

Blir jätteledsen att det ska behöva vara så. Ändå är några av mina vänner i samma sits, singlar o dålig kontakt med familjen.

Lägger sällan mina problem på andra människor då jag finner det mycket egocentriskt.

Bättre du ringer en terapeut så du slipper bli den som bara ringer och "skapar problem", man vill ju inte vara en börda för sina vänner.

Varför känner du att du behöver höra av dig varje dag? Vad är det du vill uppnå med det?

För att jag är sån. Helt enkelt. Alla är inte som dej. Sa jag nåt om att jag vill mina vänner ska lösa mina problem? Klart man ska kunna prata även problem med vännerna. Livet går upp och ner. Det är verkligheten. Man ska kunna dela både glädje och sorg. Det är riktig vänskap för mej.

Det låter kanske konstigt, men jag träffar min bästa vän kanske 1-2 gång i månaden och ibland kan det gå månader. Men ändå är vår vänskap stark. När vi träffats igen är det som om vi har setts varje dag.

Man behöver inte träffa sin bästa vän varje dag.

Samma här. Det har till och med rört sig om år ibland. Men vi brukar höras av ett par gånger i månaden per telefon. När vi ses så är det som att vi sågs senast igår.

Konstigt...vet inte, ja kanske. Men det är ju jag. För att jag behöver oftare kontakt. Vi har olika behov. För människor är olika antar jag. Precis som annat antar jag. Vissa behöver tex sex varje dag, andra kan nöja sej med en gång i veckan, eller varannan.

solenergi, du besvarar din egen fråga lite grann. Vi är olika som människor med olika behov av den sociala närhet som du beskriver. För svensk kultur dessutom så ogillar de flesta när det blir alldeles för socialt eller vad man ska säga och folk vill helst ha mest tid för sig själva. Bara för att du vill ha denna form av kontakt betyder inte det att andra vill ha det, kanske därför många reagerar med att rygga tillbaka när du frågar på.

Har du funderat på att leta efter nya vänner med liknande "syn" på det hela som du själv? Du ska ha cre för att du tar upp ämnet, det är ju ett forum där du eventuellt skulle kunna träffa någon av dessa men finns ju flera sätt. Så bara leta på... Att knyta an till andra människor är en konst

Nej det sa du inte, det läste jag mellan raderna, det jag undrade är varför du måste dela med dig om allt till dina vänner varenda dag? Känns lite needy bara. Vad kan det möjligtvis vara som händer dig varje dag som du känner att du måste berätta för någon? Och vad händer om du inte gör det?

Nu är jag inte utan vänner. Men jag håller igen mej själv ofta. Just pga jag inte vill tränga mej på om de inte vill lika ofta som jag. Av respekt. Jag behöver inga råd. Jag ville bara höra om ngn mer känt liknande sak. Typ Man kan vända på det. Tänk ni som inte behöver vänner lika ofta, om ni skulle va tvungna o ha kontakt varje dag mot er vilja. Tror ni skulle tycka det skulle kännas både jobbigt och tillgjort. Men i dagens samhälle när vi mot instinkter inte längre lever i flock " vinner" sånna som ni. Vi andra blir förlorarna.

Vi är ett gäng på 5 tjejer var pratar varje dag och ses nästan varje dag. Det har varit så i ett år. Ingen tycker någon är tjatig. Men man får ju låta bli att fokusera på de negativa alltid för då tröttnar folk ju.

Vi är som systrar alla 5. Det är helt underbart.

Ja! Det existerar alltså! Vad härligt det låter! Mm. Man får försöka o inte fokusera bara på negativt. Men det skiljer jag lite mot att ha problem. Det kan man ju ha ändå så att säga.

Jag pratar med min bästa vän 2-5 gånger i månaden. Att umgås sällan är inget som jag lider av direkt.
Beror väl på att jag är väldigt självupptagen och upptagen med en massa saker varje dag. Jag har och är nog fortfarande i ett stadie där jag vill dyka djupt in i mig själv och hitta svaren på egen hand.

Jag vet alltid att nån av oss hör av sig när tristressen börjar krypa på.