en och ett, särskilja räkneorden från artiklarna

Har sett räkneorden en och ett skrivas som én respektive étt i danska(?). Tror även att någon sysslat med det här o forumet. Är det något som behövs? Förstår man inte alltid av sammanhanget? Finns det några särskilt tvetydiga meningar vars mening blir lättare att förstå med dessa accenter? Jag tycker det verkar fiffigt, men hur många tror ni faktiskt förstår vad man menar?

Jag såg en fiskare på stan.
Jag såg én (1) fiskare på stan.

Jag ser inte riktigt syftet.

Ser du syftet med att skilja på ide och idé respektive filé och file? Den lilla ettan i én och étt är informationsbärande. Det är helt enkelt rationellt att skriva én i stället för en (1). Vi har sen länge flyttat upp o i -ao- ovanför a till å.

Norska Bokmålsordboka skriver (min markering)

en [i betydning] I en determinativ kvantor (norr einn, ein, eitt) ofte trykksterkt, skrevet én: tallordet 1, det første tallet i tallrekken, ...

òg [i betydning] I òg adv. (uttale å eller åg, samme ord som II og) særl trykksterkt og til slutt i setn:

Norsk TV dvs NRK skiljer rutinmässigt på en och én i textningen och markerar òg.

I svensk manustext skulle markerad betoning göra underverk för uppläsare som har svårt att skilja mellan verbpartikel och preposition.

Märkligt att det blev idé, café, filé och europé och inte så många fler. Ja, filé var en förutseende förberedelse för svengelska file som IT-term.

Det kanske man naivt skulle kunna tro. MEN eftersom svenska nyhetsuppläsare etc rutinmässigt betonar DE absolut oviktigaste orden I meningen, tror jag inte att nåt skulle bli bättre av det. Risken är att det till och med blir sämre.

En hel del fler, för det första. Men grejen är ju att accent i svensk stavningskonvention bara används för att markera betoning av ett ord, och inte av en satsdel i en mening. På danska har orden en och én olika uttal också separat - både vokalkvalitet och vokalkvantitet skiljer. I vart fall för en svensk som talar Stockholm/uppsalastandard uttalas räkneordet och artikeln en precis likadant som ord, artikeln är bara mindre, och räkneordet mer, benägen att ta en betonad ställning i satsen.

Man gör så i nederländskan också. Nödvändigt tror jag inte att det är, men eftersom att jag i tal markerar skillnaden (precis som Hamilkar skriver) så är det ganska skönt att kunna markera samma skillnad även i skrift.

Vi har bara en brödskiva kvar (det finns inget annat att äta i hela huset förutom den brödskivan).
Vi har bara EN/én brödskiva kvar (brödet är nästan slut, men det kanske finns kilovis med köttfärs).

Ja, ok, men jag ser inte vilken information det skulle bära i det här fallet. Orden ide och idé är ju två helt olika ord. Vad är skillnaden på en och én?

Skillnaden är ju att det ena är ett räkneord exempelvis i en uppräkning: han äger en bil, två cyklar, tre släpvagnar... osv. Det andra är obestämd artikel, en bil; bilen.

Ett annat exempel när samma ord betonas olika är:

Han har pissat på sig (Underförstått i byxorna)

Han har pissat på sig (På byxbenet)

Visserligen ger ju oftast sammanhanget vad som avses, men den information det skulle ge är alltså att skilja på olika saker som ser helt lika ut annars.

Obestämd artikel "en/ett" kan ibland innebära en eller flera. Istället för att skriva "en (1)" så skulle man kunna skriva "én", för att göra det tydligt att det handlar om 1 sak.

Det handlar om två olika ord i två olika ordklasser. Av svensk hävd är de sanna homografer, men har olika roller semantiskt och prosodiskt. NE Svensk ordbok

¹en´ räkn., neutr. ett

²en´ artikel, neutr. ett

En ödets ironi är att ordklassen räkneord är avvecklad i norskan. Artikeln och räkneordet är sammanförda i ordklassen determinativ [kvantor]. I norskan är alltså en/én vs en polysemer i en smal betydelse: betydelsevarianter inom én och samma ordklass.

Ref. http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/or...ordbok=bokmaal

Ah, då förstår jag, och då ser jag syftet.

Vi behöver ju inte det i bánan och banán. Så viktigt är det knappast.

Tvärtom, väl?

Ja, jag råkade kasta om när jag lade till förklaringstexten.