Citat:
Ursprungligen postat av
Lechonian
Jag tycker det är helt missvisande att jämföra ett fullfjädrat morfologiskt system för pronomen, adjektiv, substantiv och verb (vardera med mängder av kategorier, underkategorier och undantag) med några futtiga prepositioner eller ett tempussystem helt byggt på hjälpverb.
Komplexiteten i polskan handlar inte om att det finns 3 genus (nu räknar jag inte ens animate/inanimate och masculine personal plural) eller 7 kasus, eller 100 (för att dra till med något) inflektionsmönster. Komplexiteten handlar om att det finns allt detta samtidigt.
Det säger sig själv att det är väldigt mycket svårare och mer tidskrävande att lära sig: w Krakowie [Kraków], w Gdańsku [Gdańsk], w Warszawie [Warszawa], we Wrocławiu [Wrocław], w Łodzi [Łódź], w Niemczech [Niemcy], w Zakopanem [Zakopane], w Bielsko-Białej [Bielsko-Biała], na Litwie [Litwa], w Przemyślu [Przemyśl], w Białymstoku [Białystok], w Katowicach [Katowice], na Węgrzech [Węgry] än det är att lära sig i + oböjt namn på ort: "i Kraków, i Gdańsk, i Warszawa, i Wrocław, i Łódź, i Tyskland, i Zakopane, i Bielsko-Biała i Litauen i Przemyśl, i Białystok, i Katowice, i Ungern". Allt du behöver lära dig här i svenskan är ett par ynka prepositioner, "i/på" medan du i polskan måste lära dig (förutom rätt preposition, w, we, na, beroende på stad/land/plats) mängder av inflektionskategorier, underkategorier och undantag.
Lokativ igen? Är det det enda svåra i polska? Om man inte kan polska specifikt så är det naturligtvis utifrån en random lista svårt att avgöra exakt hur oförutsägbara dessa former är och hur många alternativ det egentligen finns.
Men för att ta två exempel:
w Katowicach och
w Zakopanem. Varför är dessa svåra? Är det för att du utgår från att man inte vet att Katowice är plural och Zakopane ett adjektiv? Om man inte vet det så kan man ju inte böja orden över huvud taget. Det enda sättet att inte veta detta är dessutom att aldrig ha hört orden användas i något sammanhang vilket känns lite orealistiskt. (Samma invändning gäller flera av formerna men jag valde dessa två.)
En annan aspekt på just geografiska namn är väl också att de helt naturligt förekommer i lokativ. Om jag studerar polska i Polen i X månader så är det väl i princip omöjligt att inte snappa upp att
i Gdansk heter
w Gdańsku. Det blir ju för mig rent lexikalisk inlärning.
Om man istället utgår från att språkinlärning sker i ett vakuum så blir det ju lika omöjligt för en polack att veta att det heter
i Stockholm men
på Gripsholm. Han kommer att behöva tänka så det knakar och ändå säga fel med 50 % chans varje gång.