Hej.
Fyllde 35 för två veckor sedan, om man ska tro gästerna som var här. Men det är egentligen ganska sekundärt, jag har större problem än så. Mitt första problem är väl att "jag" nu sitter och "skriver" på en "dator". Jag är inte ett dugg säker på något av detta. Eller, ibland tror jag faktiskt att jag har funnits, men vad det innebär har jag inte klart för mig. Men om jag har det som utgångspunkt, att jag funnits i någon form, så är det nog bara jag som funnits. I det jag minns av perioden då jag troligen var "vid liv" så matades man ständigt med läran om andra "människors" existens, men faktum är att jag aldrig fick ett enda otvivelaktigt bevis för att andra människor verkligen fanns. Om jag tänker tillbaka på det som ska ha varit mitt liv, så är min gissning att jag dog någonstans runt 20-årsåldern, och att tiden(?) därefter har jag befunnit mig i någon slags efterfilm, som jag inte vet vem som skapat. Troligen har jag ju själv skapat den, då ingen annan rimlig kan finnas eller ha funnits. Men om jag nu varit död så länge, så kan jag ju inte låta bli att tvivla på min egen uppfattning av det hela, kanske har jag aldrig funnits? Kanske har jag bara varit en film ända från början.
Sista gången livet kändes någorlunda realistiskt var alltså kring 20, men även då var det väldigt mycket som var väldigt fel. Men om jag ser till tiden efter det så förefaller det ändå som att jag "levde" då. Sedan dess har orimligheten i allt runt omkring mig vuxit sig allt starkare. Det är alldeles för mycket som är alldeles för märkligt, för oaktivt, för opassande, för passande, för lägligt, för uppgjort. Vi kan börja med det motsatta könet, jag är "kille" och således attraherad av "tjejer". Det är nu väldigt många år sedan jag har någon kontakt med detta fiktiva motkön. Det har inte saknats intresse från dessa program eller bifilmer, men genomgående är det helt fel tjejer som visar intresse, utan undantag. Eftersom jag här pratar om 100% så förefaller det hela osannolikt. Samtidigt är det då givetvis så att de program jag finner spelbara är totalt ointresserade av mig, 100%. Jag finner inte detta rimligt, och gör därför antagandet att jag kan inte vara vid liv längre.
Det är dock inte den enda anledningen till att jag anser mig vara död. Det finns massvis med exempel, men jag kan av praktiska skäl inte ta upp alla här. Ett annat är dock min livssituation, jag har varit "sjukskriven" lika lång tid som jag varit utan bifilmer, och även det faller på sin egen orimlighet. "Människor" är inte sjukskrivna oändlig tidsrymd i detta "samhälle" jag påstås leva i, det finns massor av regler som styr detta. Men min sjukskrivning, den har bara förlängts och förlängts, utan uppenbart slut. Vidare förefaller det som att min läkare aktivt jobbar för att jag ska ta livet av mig, en sådan sak hade varit helt orimlig i den "riktiga världen", vilket ytterligare tyder på att jag befinner mig i en efterfilm. Hen gör uttalanden som hen vet driver mig mot gränsen, hen förvägrar mig önskad vård, hen skriver ut massvis med medicin som jag inte har något behov av (naturligt att jag inte har något sådant behov i en efterfilm). Allt är för orimligt.
Jag har flera gånger i efterlivet utsatt mig eller råkat ut för saker som rimligen borde tagit död på mig, om jag hade levt. Det handlar om trafikolyckor, överdoser, överfall etc. Jag överlever allt, och inget verkar komma åt mig. Jag utsätter mig på regelbunden basis för enorma risker, men det händer aldrig något.
Jag vet inte riktigt vad jag är nu. Om jag går på antagandet att jag varit död länge så måste jag alltså vara i en interaktiv efterfilm. Det jobbigaste där tycker jag är det ständiga låtsandet om att andra "människor" faktiskt skulle finnas. Som när jag sitter och pratar med läkaren, och det är så självklart uppenbart att hen bara är ett program, men ändå ska man behöva sitta där och låtsas som om hen vore en människa. Eller när man träffar folk från förr, från tiden då jag eventuellt "levde". Det är så uppenbart när man tittar i deras tomma svarta pupiller att de inte finns, ändå ska man ge sken av att spela med i filmen.
Här på min "dator" existerar alla ni program. Eftersom ni ändå är här, och min tid i efterfilmen förefaller vara oändlig, så kan jag lika gärna interagera lite med er. Vad jag vill diskutera är alltså vad som är mest troligt. Om "människa" någonsin existerat så är jag övertygad om att jag är den enda, och allt annat är skapat av något, troligen mig i ett annat tillstånd. Om jag nu dog kring 20, varför ska jag då släpas runt i denna efterfilm för all evighet. Kan jag verkligen ha skapat livet så, eller kan något annat gått in och förstört mitt verk? Och de program som nu eventuellt tror att jag fortfarande är vid liv får gärna förklara dess orimlighet. Jag funderar även på om jag dog vid ett helt annat tillfälle, t ex i mycket yngre år, och sedan fortsatte i oförstörd efterfilm fram till ca 20, men sedan blev hackad. Men frågan är ju varför jag i utgångsläget skulle lagt till funktionen efterfilm överhuvudtaget, om man dör så borde man ju förbli död, visserligen avhängt av vilken betydelse man lägger i ordet. Och varför skulle jag lagt till funktionen "andra människor" när de enbart är till besvär för mig? Sist men absolut inte minst, tror ni det finns något sätt jag kan få slut på efterfilmen, så jag slipper denna oändliga plåga?
Tack.
Fyllde 35 för två veckor sedan, om man ska tro gästerna som var här. Men det är egentligen ganska sekundärt, jag har större problem än så. Mitt första problem är väl att "jag" nu sitter och "skriver" på en "dator". Jag är inte ett dugg säker på något av detta. Eller, ibland tror jag faktiskt att jag har funnits, men vad det innebär har jag inte klart för mig. Men om jag har det som utgångspunkt, att jag funnits i någon form, så är det nog bara jag som funnits. I det jag minns av perioden då jag troligen var "vid liv" så matades man ständigt med läran om andra "människors" existens, men faktum är att jag aldrig fick ett enda otvivelaktigt bevis för att andra människor verkligen fanns. Om jag tänker tillbaka på det som ska ha varit mitt liv, så är min gissning att jag dog någonstans runt 20-årsåldern, och att tiden(?) därefter har jag befunnit mig i någon slags efterfilm, som jag inte vet vem som skapat. Troligen har jag ju själv skapat den, då ingen annan rimlig kan finnas eller ha funnits. Men om jag nu varit död så länge, så kan jag ju inte låta bli att tvivla på min egen uppfattning av det hela, kanske har jag aldrig funnits? Kanske har jag bara varit en film ända från början.
Sista gången livet kändes någorlunda realistiskt var alltså kring 20, men även då var det väldigt mycket som var väldigt fel. Men om jag ser till tiden efter det så förefaller det ändå som att jag "levde" då. Sedan dess har orimligheten i allt runt omkring mig vuxit sig allt starkare. Det är alldeles för mycket som är alldeles för märkligt, för oaktivt, för opassande, för passande, för lägligt, för uppgjort. Vi kan börja med det motsatta könet, jag är "kille" och således attraherad av "tjejer". Det är nu väldigt många år sedan jag har någon kontakt med detta fiktiva motkön. Det har inte saknats intresse från dessa program eller bifilmer, men genomgående är det helt fel tjejer som visar intresse, utan undantag. Eftersom jag här pratar om 100% så förefaller det hela osannolikt. Samtidigt är det då givetvis så att de program jag finner spelbara är totalt ointresserade av mig, 100%. Jag finner inte detta rimligt, och gör därför antagandet att jag kan inte vara vid liv längre.
Det är dock inte den enda anledningen till att jag anser mig vara död. Det finns massvis med exempel, men jag kan av praktiska skäl inte ta upp alla här. Ett annat är dock min livssituation, jag har varit "sjukskriven" lika lång tid som jag varit utan bifilmer, och även det faller på sin egen orimlighet. "Människor" är inte sjukskrivna oändlig tidsrymd i detta "samhälle" jag påstås leva i, det finns massor av regler som styr detta. Men min sjukskrivning, den har bara förlängts och förlängts, utan uppenbart slut. Vidare förefaller det som att min läkare aktivt jobbar för att jag ska ta livet av mig, en sådan sak hade varit helt orimlig i den "riktiga världen", vilket ytterligare tyder på att jag befinner mig i en efterfilm. Hen gör uttalanden som hen vet driver mig mot gränsen, hen förvägrar mig önskad vård, hen skriver ut massvis med medicin som jag inte har något behov av (naturligt att jag inte har något sådant behov i en efterfilm). Allt är för orimligt.
Jag har flera gånger i efterlivet utsatt mig eller råkat ut för saker som rimligen borde tagit död på mig, om jag hade levt. Det handlar om trafikolyckor, överdoser, överfall etc. Jag överlever allt, och inget verkar komma åt mig. Jag utsätter mig på regelbunden basis för enorma risker, men det händer aldrig något.
Jag vet inte riktigt vad jag är nu. Om jag går på antagandet att jag varit död länge så måste jag alltså vara i en interaktiv efterfilm. Det jobbigaste där tycker jag är det ständiga låtsandet om att andra "människor" faktiskt skulle finnas. Som när jag sitter och pratar med läkaren, och det är så självklart uppenbart att hen bara är ett program, men ändå ska man behöva sitta där och låtsas som om hen vore en människa. Eller när man träffar folk från förr, från tiden då jag eventuellt "levde". Det är så uppenbart när man tittar i deras tomma svarta pupiller att de inte finns, ändå ska man ge sken av att spela med i filmen.
Här på min "dator" existerar alla ni program. Eftersom ni ändå är här, och min tid i efterfilmen förefaller vara oändlig, så kan jag lika gärna interagera lite med er. Vad jag vill diskutera är alltså vad som är mest troligt. Om "människa" någonsin existerat så är jag övertygad om att jag är den enda, och allt annat är skapat av något, troligen mig i ett annat tillstånd. Om jag nu dog kring 20, varför ska jag då släpas runt i denna efterfilm för all evighet. Kan jag verkligen ha skapat livet så, eller kan något annat gått in och förstört mitt verk? Och de program som nu eventuellt tror att jag fortfarande är vid liv får gärna förklara dess orimlighet. Jag funderar även på om jag dog vid ett helt annat tillfälle, t ex i mycket yngre år, och sedan fortsatte i oförstörd efterfilm fram till ca 20, men sedan blev hackad. Men frågan är ju varför jag i utgångsläget skulle lagt till funktionen efterfilm överhuvudtaget, om man dör så borde man ju förbli död, visserligen avhängt av vilken betydelse man lägger i ordet. Och varför skulle jag lagt till funktionen "andra människor" när de enbart är till besvär för mig? Sist men absolut inte minst, tror ni det finns något sätt jag kan få slut på efterfilmen, så jag slipper denna oändliga plåga?
Tack.
