Jag är en 20 år gammal man som genomgått spontan pneumothorax (lungkollaps) ett år sedan men annars frisk och har på sistone plågats av några tillstånd. Jag anar att det är viktigt för läsaren att känna till mina förflutna händelser och tillstånd, så jag tänker börja från där jag känner att inget relevant utesluts.
För några månader sedan under tiden jag studerade drabbades jag av andfåddhet med inga andra medföljande symptomer. Jag antog att det var stress- eller allergirelaterat och lät det vara för det märktes inte lika mycket på dagarna, det plågade mest på nätterna. Jag beskrev känslan som att jag andades men aldrig fick tillräckligt. Någon vecka efter, mitt på dagen fick jag plötsligt väldigt svårt att andas, enligt mitt minne var jag inte särskilt ångestfylld eller panikslagen innan det hände, men det som hände gjorde mig rätt panikslagen. Jag var och är fortfarande inte övertygad om att mina andningsproblem är ångestrelaterade. Hursomhelst försvann det efter ett par minuter och jag fortsatte göra mitt. Efter några veckor, sent en natt, orkade jag inte med andningsbesvären och valde att åka till sjukhuset.
Allt verkade okej när jag blev undersökt grundligt, men de valde att undersöka mig ytterligare pga lungkollapsen året innan. De gjorde bl.a. CT-scan pga misstanke att jag hade blodpropp i lungan och massa olika blodprov men hittade inget, till slut remitterade de mig ett arbetstest med EKG och jag fick söka tid för spirometri - utöver det var jag fri att åka hem.
Efter spirometritestet ordinerades jag asthmamedicin, fast det var inte konklusivt att jag hade asthma eftersom resultaten var inte tydliga nog. Jag fick ta medicinen iallafall och om det var asthma eller allergi så skulle det bli uppenbart efter min användning av medicinen.
Några veckor efter användningen av asthma medicinen (budesonid) fick jag en massa slem (och får det regelbundet i stora mängder idag), fast andningsproblemen är omärkbara, ibland hör jag visslande ljud vid exhalation men jag har aldrig använt den snabbverkande asthmamedicinen (buventol). Jag blev klar med mina studier (som inte på något vis var en promenad i en blomsteräng) och fick vila hemma. Arbetstestet med EKG ska jag göra i september.
Detta är mina nuvarande symptom och varför jag egentligen lägger upp detta ämne:
Någon månad senare då jag fått vila ut har jag börjat få något som jag bara kan beskriva som hjärtklappningar, och det sker spontant flera gånger i veckan. De kommer lika fort som de går (sekunder) och jag skulle beskriva känslan som något som fladdrar till i bröstet och luftet åker ur mig. Det verkar inte triggas av ansträngning och jag är inte på någon annan medicin än asthmamedicinen som motverkar inflammation (budesonid som innehåller kortison). Jag förstår att hjärtklappnigar är vanligt och särskilt under en stressig period. Jag var varken stressad eller oroad innan hjärtklappningarna började uppstå. Det som gör mig förvirrad är den stickande känslan som börjar i vänster hand och vanligtvis leder till att det fortsätter i högra handen och bägge fötterna. Det verkar bli värre när jag blir orolig. Det har hänt periodiskt sen jag först upplevde hjärtklappningar.
Fick nyligen atarax mot oro från vårdcentralen eftersom läkaren tror att jag har hjärtrusningar pga stress och oro. Jag var inte riktigt övertygad men testade ändå då jag inte har något bättre alternativ. Den stickande känslan i händerna försvann ett tag men har börjat komma tillbaks på sistone, hjärtklappningar blev inte lika frekventa men uppstår ändå.
Jag ska bli undersökt för hjärtklappningar när jag återvänder till stället jag är listad på. Är det verkligen oro och stress? Det känns verkligen inte som det.
Finns det någon som kan klargöra saken eller slänga in ett par goda råd/tankar till en förvirrad kamrat?
Det skulle uppskattas.
För några månader sedan under tiden jag studerade drabbades jag av andfåddhet med inga andra medföljande symptomer. Jag antog att det var stress- eller allergirelaterat och lät det vara för det märktes inte lika mycket på dagarna, det plågade mest på nätterna. Jag beskrev känslan som att jag andades men aldrig fick tillräckligt. Någon vecka efter, mitt på dagen fick jag plötsligt väldigt svårt att andas, enligt mitt minne var jag inte särskilt ångestfylld eller panikslagen innan det hände, men det som hände gjorde mig rätt panikslagen. Jag var och är fortfarande inte övertygad om att mina andningsproblem är ångestrelaterade. Hursomhelst försvann det efter ett par minuter och jag fortsatte göra mitt. Efter några veckor, sent en natt, orkade jag inte med andningsbesvären och valde att åka till sjukhuset.
Allt verkade okej när jag blev undersökt grundligt, men de valde att undersöka mig ytterligare pga lungkollapsen året innan. De gjorde bl.a. CT-scan pga misstanke att jag hade blodpropp i lungan och massa olika blodprov men hittade inget, till slut remitterade de mig ett arbetstest med EKG och jag fick söka tid för spirometri - utöver det var jag fri att åka hem.
Efter spirometritestet ordinerades jag asthmamedicin, fast det var inte konklusivt att jag hade asthma eftersom resultaten var inte tydliga nog. Jag fick ta medicinen iallafall och om det var asthma eller allergi så skulle det bli uppenbart efter min användning av medicinen.
Några veckor efter användningen av asthma medicinen (budesonid) fick jag en massa slem (och får det regelbundet i stora mängder idag), fast andningsproblemen är omärkbara, ibland hör jag visslande ljud vid exhalation men jag har aldrig använt den snabbverkande asthmamedicinen (buventol). Jag blev klar med mina studier (som inte på något vis var en promenad i en blomsteräng) och fick vila hemma. Arbetstestet med EKG ska jag göra i september.
Detta är mina nuvarande symptom och varför jag egentligen lägger upp detta ämne:
Någon månad senare då jag fått vila ut har jag börjat få något som jag bara kan beskriva som hjärtklappningar, och det sker spontant flera gånger i veckan. De kommer lika fort som de går (sekunder) och jag skulle beskriva känslan som något som fladdrar till i bröstet och luftet åker ur mig. Det verkar inte triggas av ansträngning och jag är inte på någon annan medicin än asthmamedicinen som motverkar inflammation (budesonid som innehåller kortison). Jag förstår att hjärtklappnigar är vanligt och särskilt under en stressig period. Jag var varken stressad eller oroad innan hjärtklappningarna började uppstå. Det som gör mig förvirrad är den stickande känslan som börjar i vänster hand och vanligtvis leder till att det fortsätter i högra handen och bägge fötterna. Det verkar bli värre när jag blir orolig. Det har hänt periodiskt sen jag först upplevde hjärtklappningar.
Fick nyligen atarax mot oro från vårdcentralen eftersom läkaren tror att jag har hjärtrusningar pga stress och oro. Jag var inte riktigt övertygad men testade ändå då jag inte har något bättre alternativ. Den stickande känslan i händerna försvann ett tag men har börjat komma tillbaks på sistone, hjärtklappningar blev inte lika frekventa men uppstår ändå.
Jag ska bli undersökt för hjärtklappningar när jag återvänder till stället jag är listad på. Är det verkligen oro och stress? Det känns verkligen inte som det.
Finns det någon som kan klargöra saken eller slänga in ett par goda råd/tankar till en förvirrad kamrat?
Det skulle uppskattas.
__________________
Senast redigerad av Ergoprox 2014-08-07 kl. 00:23.
Senast redigerad av Ergoprox 2014-08-07 kl. 00:23.
