Är det värt det att åka till psykolog?

Problemet:
Jag har ända sedan min barndom vetat att jag är speciell på många sätt, men har aldrig gett det någon tanke. På senare tid har jag börjat förstå några stora problem som jag har, och hur de påverkar mig negativt. Mina främsta problem är att; se långsiktigt, impulsivitet, ta saker seriöst och sätta mål i livet.

Detta börjar bli lite av ett problem när jag började högskolan, då jag aldrig tagit hem en läxa under hela mitt liv tack vara min övergenomsnittliga intelligens. Nu helt plötsligt måste jag gå in för saker och följa regler, vilket är något som jag har extremt svårt att göra. Jag har just nu 4 omtentor innan nästa termin men känner ingen stress över CSN/förlängd skoltid eller någon motivation till att klara det. Även om jag är fullt medveten om hur idiotisk och lat jag är, så kan jag inte hitta något drive...

Om mig:
Även om jag inte är diagnostiserad så är jag helt övertygad om att jag har väldigt starka psykopatiska drag eller är psykopat. När jag lärde mig om psykopati via dokumentärer var det som om himmeln öppnade sig, de flesta symptomen och beteendena var "spot on", givetvis kan röra sig om hypokondri, men det känns som en allt för klockren beskrivning av min personlighet. Jag blev snabbt fascinerad av diagnosen och har gjort ett flertal tester, där jag varit på psykopat-nivå på alla.

Manipulation { Detta är något som jag aldrig identifierat mig själv med, men ju mer jag tänker på det, desto fler exempel finner jag. När jag gick på grundskolan så hatade jag språk-kurser, framförallt svenska och allt läsande. Jag försökte alltid finna anledningar och ursäkter att slippa skiten, det gick så pass långt att jag fejkade dyslexi så jag fick extra lätta böcker, men det bästa var att ingen lärare kunde klaga på mig, då var det bara att spela sympatikortet, hehe. Detta började i 7an och håller fortfarande på.

Jag är väldigt bra på att åka kollektivtrafik grattis, kan nästan övertala vem som helst att låta mig hänga med, tror inga exempel behövs.

mm. }

Brist på respekt / ingen rädsla { Jag har vid flertalet tillfällen smugglat CB via Öresundståget, alla dessa gånger har jag varit helt orädd, jag hoppades nästan att jag skulle bli tagen, så jag fick chansen att manipulera snuten och på något vis komma undan. Notera även att jag har kontakter i Sverige, kommer från en Svensson familj som har det väl ställt och läser på LTH, men gör ändå detta för det är bland det roligaste jag vet. Man känner sig så levande! }

Empati: Obefintlig

Jag kan fortsätta ge exempel, men det är nog bättre jag svarar på frågor om det är något ni undrar...

Frågeställning: Är det värt att åka till en psykolog, eller gör det ingen nytta?
Finns det bra sätt att sätta långsiktiga mål i livet, samt följa dem?

Jag diskuterar även gärna om jag är psykopat eller inte, bara att fråga på!

Ja det är absolut värt att gå till en psykolog, dock måste man vara medveten om att man kan behöva gå dit under en längre tid. Annars är KBT väldigt bra om man vill få till en förändring. Kan vara skönt att få en diagnos för att kunna få hjälp med sina problem.

Har du någon specifik rekommendation? Vad ska man säga när man kommer ditt? Är det grattis?

Nej det är inte gratis att gå till en psykolog, dock får man frikort när man kommer upp i 900 kr tror jag det är. Ja när man ringer till psykiatrimottagningen där man bor så får man svara på ett antal frågor, bla. varför man söker vård och om man haft kontakt med psykiatrin tidigare. Det är lite allmänna frågor om ens hälsotillstånd, familjesituation, sömn, kost, om man har några kroppsliga sjukdomar m.m.

Du behöver inte vara orolig över vad du ska säga första gången du får träffa en psykolog för det är mest de som ställer frågor och man väljer alltid själv hur mycket eller lite man vill berätta. Man blir aldrig tvingad till något men såklart måste man vara redo för att jobba med sig själv. Första steget är ju att acceptera att det finns ett problem för tyvärr finns det fortfarande mycket tabu kring psykisk ohälsa vilket gör att många drar sig för att söka kontakt. En psykiatrimottagning brukar oftast uppdelad i olika områden beroende på vilken typ av problem man har.

Om du vill snacka med psykolog ganska omgående så kontakta en privatpraktiserande psykolog. Då får du en tidsbokning. Går du via landsstinget tar det det längre tid att få en tid. Det beror på vad du är ute efter. Ett första möte med psykolog kan ju även väcka saker inom dig som gör att du vill forsätta. En psykolog kan göra en utredning om du uppfyller kriterierna eller ge dig en fingervisning om du har psykopat drag. Diagnos ställer en psykiatriker det har inte en psykolog befogenheter att göra.

Tack vare att du har haft det lätt med skolan under din uppväxt har du troligtvis infekterats av Segnis Vermis och detta leder till att du prokrastinerar så mycket som möjligt. Bristande exekutiv funktion, även kallad latmask.

Jag tror inte du är psykopat då du inte ens hade haft en tanke på att du var det. Brist på empati, du kanske är deprimerad men inte kommit fram till detta ännu.

En annan diagnos skulle kunna vara narcissistisk personlighetsstörning med tanke på trådstarten.

Latmask: I all ära! Skolan har förstört mig helt, har aldrig blivit utmanad någon gång i hela livet, så min studieteknik och kämparförmåga är ickeexisterande, orkar knappt göra något som är ansträngande.

"då du inte ens hade haft en tanke på att du var det" klassiker!
Som sagt i trådstarten har jag aldrig gett det någon tanke tills för några månader sen. Psykopat eller inte så kan man fortfarande se sin omgivning, man kan iaktta hur andra beter sig i olika situationer. Kan psykopater inte vara nyfikna? Kan inte psykopater inse att de är annorlunda? Jag har alltid tyckt att 95% av befolkningen är en lägre stående ras, man blir nästan äcklad av alla känslostyrda idioter som går bland oss. Personer som inte klarar matte A, personer som gråter när det inte gör något bättre, alla WT's, etc etc.. Jag har alltid sett mig som annorlunda, och det råkar vara psykopati som beskriver mig bäst, är det då opsykopatiskt att ställa frågan?

Du kan tro mig när jag säger att jag inte är deprimerad! Jag har inga bra exempel men om du kände mig skulle du förstå.

narcissistisk personlighetsstörning hänger väldigt mycket ihop med psykopati, båda är väldigt grandios.
Och det är en av de största dilemmana med att gå till psykolog, jag har svårt att se mig inte veta bättre än vad de gör. Med största sannolikhet kommer jag inte gilla psykologen, eller tycka att jag vet bättre. Förmodligen kommer jag nicka i en timme eller vara kaxig/dryg, sen gå där ifrån och aldrig komma tillbaks.

http://en.wikipedia.org/wiki/Illusory_superiority#IQ


"One of the main effects of illusory superiority in IQ is the Downing effect. This describes the tendency of people with a below average IQ to overestimate their IQ, and of people with an above average IQ to underestimate their IQ. The propensity to predictably misjudge one's own IQ was first noted by C. L. Downing who conducted the first cross-cultural studies on perceived 'intelligence'. His studies also evidenced that the ability to accurately estimate others' IQ was proportional to one's own IQ. This means that the lower the IQ of an individual, the less capable they are of appreciating and accurately appraising others' IQ. Therefore individuals with a lower IQ are more likely to rate themselves as having a higher IQ than those around them. Conversely, people with a higher IQ, while better at appraising others' IQ overall, are still likely to rate people of similar IQ as themselves as having higher IQs."

Intressant, men vad har detta med tråden att göra? Menar du att jag har låg IQ bara för jag säger det motsatta?

Självklart inte, men jag skulle tänka en gång till innan jag skyllde min lathet och allmänna ointresse på understimulering och övergenomsnittliga intelligens.
Sen att du har mycket tankar kring psykopati kan ju lösas genom att ta kontakt med en psykolog och få det utvärderat, vet inte hur pass svårt det är att diagnostisera psykopati men eftersom att det är ett begrepp som slängs runt mycket så tror jag att en duktig psykolog kan utesluta diverse mentala störningar hyfsat fort.

Okej, fult försåtligt att du drar den parallellen. Men jag tror inte riktigt så är fallet. Hela grundskolan och nästan hela gymnasiet (Naturvetenskapliga programmet) har jag klarat mig med bra betyg utan att någonsin göra något utanför klassrummet, På de flesta lektionerna var jag klar med betinget på 15 minuter, sen satt jag och softa tills lektionen var slut, gud vad lärarna hatade mig, blev jämnt kallad oslipad diamant, jag lyssnade aldrig på dem, gjorde allt på mitt eget sätt, visade ingen respekt etcetc..
Jag har även gjort ett flertal IQ-test och alla stödjer mitt uttalande.

jag tycker du verkar för snäll för att vara psykopat men de vet du nog bättre själv.
psykologer dom är alltid så himla ska se ner på en och osympatiska, sen krånglar dom till allt med hur man tänker och gör en förvirrad , eller ger en tråkig medicin, men det kan väll vara värt det :=)