2014-07-31, 09:42
  #1
Medlem
När Einstein bestämde avböjningen från ljuset av en stjärna som passerade solen blev värdet inte helt korrekt. Han korrigerade sina teorier senare genom att anta att ljuset, för en avlägsen observatör, gick långsammare i ett gravitationsfält. Detta betyder följande:
Citat:
Gravitationen ökar hastigheten på ett inkommande föremål med massa, samtidigt som den minskar ljusets.
Finns det något samband mellan detta? Jag misstänker det, och räknar man på det så skulle det faktiskt kunna förklara en hel del.

Teorin bygger på följande antaganden:
Citat:
1. Gravitationen saktar ljusets gång sett från en avlägsen observatör.
2.Ljushastigheten upplevs alltid som c i den absoluta närheten av en potential, och i varje enskild potential gäller speciell relativitetsteori.
Jag väljer att kalla gravitationens oändligt många inertialsystem för potentialer och låter dessa betecknas av en viss punkt på ett visst avstånd från en himlakropp.

Definition av ljushastigheten i en potential
Ljushastigheten under gravitationens inverkan kan betecknas som
Citat:
c/g där 1<g<oändligheten
(jmf brytningsindex, v=c/n)
g=1 betyder total avsaknad av gravitation.

Viloenergi och potentiell energi
Energiinnehållet hos en kropp i vila, sett från en avlägsen observatör, kan då skrivas
Citat:
E=mc^2/g^2

Således kan en kropps bindningsenergi fås ur
Citat:
E= mc^2 - mc^2/g^2

Sätts denna lika med Newtons gravitationsformel för potentiell energi ges vi
Citat:
mc^2 - mc^2/g^2 = G*M*m/r

Härifrån kan vi bryta ut g:
Citat:
g=1/sqrt(1-G*M/(r*c^2))

Det bör nämnas att i ”svag” gravitation antar g ett värde ytterst nära 1, så man behöver en bra räknare för att den inte ska avrunda till just 1. Exempelvis ges solen vid ytan värdet g=1,000001062, dvs ljuset går 318 m/s långsammare här än vad det skulle gjort utan gravitationens inverkan.

Relativt gravitationsindex
Det relativa gravitationsindexet mellan två potentialer, A och B, bestäms ur sambandet:
Citat:
gny=gB/gA där gA<gB (bokstäverna efter g är index)

Hastigheten hos en fallande kropp
En kropp som faller fritt blir inte av med sin energi. Således kommer dess massa(energiinnehåll) att öka, sett ur den nya potentialen där den för tillfället befinner sig. Formel:
Citat:
m(ny)=m*g^2

Insatt i Einsteins massformel kommer den fallande kroppen ges hastigheten

Citat:
v=c*sqrt(1-1/g^4) och för en avlägsen betraktare; v=(c/g)*sqrt(1-1/g^4)

dvs fallhastigheten blir oberoende av kroppens massa.

Dopplereffekt
En atom som emitterar en foton blir alltid av med en viss del av sin vilomassa. Eftersom vilomassan är mindre i gravitation kommer därför rödförskjutningen att bli
Citat:
f=f0/g^2

f0 är frekvensen hos källan och f är frekvensen för mottagaren.

och blåförskjutningen gäller då
Citat:
f=f0*g^2
Fotonen vinner/förlorar ingen energi medan den tar sig genom gravitationen. Istället är den egentligen mer/mindre energirik redan vid emissionen.


Tidsdilatationen
En radio i rymden kommer då ta emot vågor med lägre frekvens än vad sändaren på jorden skickade iväg, något som bara kan förklaras med att tiden går långsammare. Formel:

Citat:
t=t0*g^2
t0 är tidsintervallet för en händelse i den nedre potentialen, och t är tidsintervallet för samma händelse i den övre potentialen.

Svarta hål
Teorin utesluter helt svarta hål, ljushastigheten kommer aldrig kunna bli 0. Men även dagens teorier borde väl utesluta svarta hål? Om ingenting kan lämna ett svart hål så bör väl i all rimlighetens namn inte heller dess fält kunna göra det?

Problem
Såhär långt stämmer formlerna överens med allmän relativitetsteori (för icke-extrema fält), men för att den ska gälla måste givetvis fältets utbredning förklaras, dvs

Citat:
g=1/sqrt(1-G*M/(r*c^2))


g är ett index. Mellan två potentialer är g egentligen bara en förändringsfaktor och jag är inte helt på det klara hur jag ska angripa problemet. Tilläggas bör att formeln inte gäller för extrema fält, men den förklaringen kan vänta.

En matematisk utmaning
Att ljus som passerar en tung himlakropp kommer böjas av är självklart med denna teori. Anledningen till att ljus böjs av i optiken beror ju på ljusets hastighetsförändring. Därför vore det intressant att räkna ut hur mycket det böjs av då det passerar solen och jämföra detta med det riktiga värdet. Vad jag förstått så stämmer Einsteins värden fortfarande inte helt överens med verkligheten på just denna punkt. Variationskalkyl/Euler-Lagrange är ett förslag på ett matematiskt verktyg som kan användas, men tyvärr behärskar jag den dåligt.
Se g som ett brytningsindex, tidsdilatation och längdkontraktion är oväsentliga i detta fall.
Citera
2014-07-31, 10:02
  #2
Medlem
yggdrazils avatar
Vad är det som ska diskuteras? Om du själv säger att formlerna stämmer med GR blir väl hela grejen inte mycket mer än en övning, och jag har ingen vidare lust att rätta skoluppgifter. Förutom att du varit slarvig med att beskriva vilka storheter som observeras varifrån ser jag inget direkt konstigt (jag har inte tittat särskilt noga) men ljusets böjning går ju att räkna ut genom GR, så formler av den typen du beskriver borde ju finnas så det låter väl inte orimligt att du härlett en av dem.
Citera
2014-07-31, 10:14
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av yggdrazil
Vad är det som ska diskuteras? Om du själv säger att formlerna stämmer med GR blir väl hela grejen inte mycket mer än en övning, och jag har ingen vidare lust att rätta skoluppgifter. Förutom att du varit slarvig med att beskriva vilka storheter som observeras varifrån ser jag inget direkt konstigt (jag har inte tittat särskilt noga) men ljusets böjning går ju att räkna ut genom GR, så formler av den typen du beskriver borde ju finnas så det låter väl inte orimligt att du härlett en av dem.

Ingen vet varför föremål faller, Einstein liknade bara gravitationen vid ett accelererande system. Ljushastighetens avsaktning skulle kunna vara orsaken.
Citera
2014-07-31, 11:06
  #4
Medlem
Försöksdjurs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PhilosophersInn
Ingen vet varför föremål faller, Einstein liknade bara gravitationen vid ett accelererande system. Ljushastighetens avsaktning skulle kunna vara orsaken.

Hur då saktas ner?

Gravitationen saktar inte ner ljusets hastighet. Det kröker rummet och ljuset tvingas följa den vägen.
__________________
Senast redigerad av Försöksdjur 2014-07-31 kl. 11:48.
Citera
2014-07-31, 11:13
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Försöksdjur
Hur då saktas ner?

Gravitationen saktar in ner ljusets hastighet. Det kröker rummet och ljuset tvingas följa den vägen.

I min inledning skrev jag:
Citat:
När Einstein bestämde avböjningen från ljuset av en stjärna som passerade solen blev värdet inte helt korrekt. Han korrigerade sina teorier senare genom att anta att ljuset, för en avlägsen observatör, gick långsammare i ett gravitationsfält.

Einstein förklarade detta genom att säga att tiden gick långsammare och därmed också ljuset.
Citera
2014-07-31, 11:43
  #6
Medlem
Cameltotems avatar
dopplereffekt har du fattat fel
Citera
2014-07-31, 11:47
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Cameltotem
dopplereffekt har du fattat fel


Jag vet inte vad fenomenet heter när det handlar om gravitation. Är det bara röd- och blåförskjutning man säger? För formlerna stämmer
Citera
2014-07-31, 12:37
  #8
Medlem
yggdrazils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PhilosophersInn
Ingen vet varför föremål faller, Einstein liknade bara gravitationen vid ett accelererande system. Ljushastighetens avsaktning skulle kunna vara orsaken.
Jag ser inte att din lösning ger en mer fundamental bild av problemet. Ljusets avsaktning är ju bara en effekt av tidsrummets krökning, din ide vore som att säga att skottskador orsakar pistolskott. Ljusets hastighet, både som fundamental konstant och som hastighet för masslösa partiklar är väl hanterat inom generell relativitet.
Citera
2014-07-31, 12:43
  #9
Medlem
adequates avatar
Det där funkar bara om g är dimensionslös, annars får högerleden i dina formler fel enhet. Varför har du då g² i varje formel? Det är väl ingen mening med att kvadrera något som inte har en enhet? Tänk dig typ om det alltid är konstanten 4 som dyker upp. Då är vad du gör att du låter g = 2 och använder g² i formlerna, istället för att direkt sätta g = 4 och använda g i dem.
Citera
2014-07-31, 12:56
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av yggdrazil
Jag ser inte att din lösning ger en mer fundamental bild av problemet. Ljusets avsaktning är ju bara en effekt av tidsrummets krökning, din ide vore som att säga att skottskador orsakar pistolskott. Ljusets hastighet, både som fundamental konstant och som hastighet för masslösa partiklar är väl hanterat inom generell relativitet.

Tycker du inte det? Denna teori är skapad efter helt andra premisser än allmän rel.teori. Premisser som gör den oerhört lättbegriplig. GR behöver man flera års universitetsutbildning för att förstå. Denna kan en gymnasieelev begripa. Dessutom så kommer fälten inte bli de samma vid extrem gravitation. Min teori kommer att sätta ett tak på hur tung en himlakropp kan bli, det gör mig veterligen inte GR. Svarta hål kan som sagt inte existera enligt denna.
Citera
2014-07-31, 13:04
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av adequate
Det där funkar bara om g är dimensionslös, annars får högerleden i dina formler fel enhet. Varför har du då g² i varje formel? Det är väl ingen mening med att kvadrera något som inte har en enhet? Tänk dig typ om det alltid är konstanten 4 som dyker upp. Då är vad du gör att du låter g = 2 och använder g² i formlerna, istället för att direkt sätta g = 4 och använda g i dem.

Det är riktigt, g saknar enhet. Precis som brytningsindex i optiken.

Anledningen till att g ser ut som den gör är för att göra jämförelsen med just brytningsindex
Ljusets hastighet i materialet= c/n.
Ljusets hasstighet i gravitationen = c/g
Dock viktigt att komma ihåg att det inte rör sig om samma sak. I materialövergångar bevaras ljusets frekvens, det gör det inte mellan potentialövergångar.

Således:
E=m*c^2 => E=m*(c/g)^2 = m*c^2/g^2

Därför!
Men som du säger, inget hindrar att göra som du.
Citera
2014-07-31, 14:46
  #12
Medlem
Försöksdjurs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PhilosophersInn
Det är riktigt, g saknar enhet. Precis som brytningsindex i optiken.

Anledningen till att g ser ut som den gör är för att göra jämförelsen med just brytningsindex
Ljusets hastighet i materialet= c/n.
Ljusets hasstighet i gravitationen = c/g
Dock viktigt att komma ihåg att det inte rör sig om samma sak. I materialövergångar bevaras ljusets frekvens, det gör det inte mellan potentialövergångar.

Således:
E=m*c^2 => E=m*(c/g)^2 = m*c^2/g^2

Därför!
Men som du säger, inget hindrar att göra som du.

Men det där stämmer inte. Ljuset påverkas inte av gravitationsfält.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in