Dos: 150+ frön
Erfarenhet: Cannabis o alkohol samt en del lättare svamp och syra trippar
Ålder: 18
År: 2007
Tid: ca 9 timmar (23:00-08:00)
Det har ju gått några år sen incidenten; ja.. incidenten.
Spikklubba är fan inget för människor.
Men men.. Jag var på ett av mina första skogsstamp (rave) med ett par polare och hade nån vecka tidigare fått en 800gr syltburk full med dessa små helvetesfrön av en bekant.
Jag bestämde mig för att trippa den kvällen, efter den information jag fått så trodde jag att jag skulle ha något liknande en svamptripp.
Men ack så felinformerad..
Vi anlände till platsen (flatenbadet) runt 22:00 och stampet var i full gång.
Jag satte mig med polarna vid sidan av och rökte en gås samtidigt som jag började förtära fröna.
Jag började med 50 och svalde dem hela (ja så korkad var man!)
Efter en halvtimme tänkte jag att det behövs nog mer för att det ska färga på så jag slängde in 50 till och samma sak en gång till, jag väntar och inget händer.
Idé; vi tar 50 till så måste det fan hända något.
Jo tack, en plötslig känsla av iaktagelse intar hela min hjärnaktivitet och jag börjar förtvivlat se mig omkring och där är personen; En man i 30 års åldern iförd endast kalsonger dansar runt bland de andra men med blicken fäst vid mig konstant utan att blinka.
Det ser ut som om att han vill mig något, han ler hånfullt och rör sig efter ett tag av dansgolvet och ut mot skogen. Jag följer efter varpå när jag kommit in i skogen inte ser skymten av mannen men möter ett träd, ett träd med armar och ögon.
Jag och trädet börjar boxas, jag vet inte vem som vinner men här sker ett hopp till en kort sekvens där jag ligger i vad jag tror var ett dike.
Jag ligger där och fifflar med min ryggsäck, sen klipps minnet igen.
Jag vaknar sedan i en slänt fylld av halvruttna iskalla människor och katter som jag förtvivlat försöker värma då jag tror att dem håller på att frysa ihjäl.
Utan större framgång så ger jag upp hoppet att de ska klara sig och beger mig nedför slänten och kommer ned till en gångstig bredvid en sjö med vass längst stranden.
Jag lägger mig på marken och hittar till min förvåning både 1000 lappar och stora fina jointar, 1000 lapparna stoppar jag i fickorna (halvmultna löv)
Jointarna tänder jag en efter en med en tändare som inte existerar (vassstrån)
När jag sitter där vid stranden kommer helt plötsligt mor min åkandes på vattnet i sin vinröda 740 och efter kommer Vaxholmsbåten Storskär, vilket är helt okej tycker jag i min teori om att strax under vattenytan finns det ett lager med is!
När jag beskådar detta fenomen tycker jag mig höra röster och mycket riktigt så kommer ett gäng om ca 10 nynazister springandes genom skogen.
Dem kastar sten mot mig, jag ser en av stenarna komma flygandes genom luften för att träffa mig rakt i pannan. Det gör ont, jag tar mig om pannan och handen är sedan täckt av blod.
Paniken fyller mig och jag hoppar i vattnet, jag simmar mot andra sidan.
Vattnet är fullt av sjöväxter och annat som jag fastnar i, halvvägs tar jag av mig byxorna och är nu endast iförd kalsonger.
När jag kommer fram är det badstrand och jag går raka vägen fram till vad som ser att vara en cykel, mycket riktigt: där ligger min cykel, trasig.
Jag blir skitarg och undrar vem som haft sönder min cykel.
Jag ser mig om och upptäcker en liten grönklädd gubbe som tittar fram bakom en sten och hånler.
Jag förstod direkt att det var han som haft sönder min cykel, så jag springer dit för att ge honom stryk. När jag kommer fram är han spårlöst försvunnen men bakom stenen hittar jag min telefon så jag ringer polisen ang nazisterna.
Det tar ca 10 sekunder för polisen att anlända i piketbil och jag förklarar vad som hänt.
Jag får hoppa in i bilen och vi åker tvärs över stranden (jag undrar faaan hur jag egentligen tog mig fram över stranden)
Dem stannade bilen och jag klev ur varpå dem rivstartade och åkte därifrån.
Här börjar trippen gå över och jag börjar förstå vad som försigår, jag går nämligen till min cykel och finner inget annat än en 2 meter lång tallpinne.
Jag vandrar runt lite och inser att inget hade varit verklighet.
Jag vandrar iväg på en gångstig och möter efter ett tag ett äldre par som är ute och går med hunden, jag får låna en telefon av dem och ringer min far för att be honom hämta mig på Uppsla reggea festivalen. Han informerar dock mig om att det var minnsan en vecka sedan den var över och det äldre paret förklarar vart jag faktiskt är varpå det beställs en taxi.
Dem väntar med mig tills taxin kommer och jag blir skjussad hem till min lägenhet där mina föräldrar väntar.
Vad jag upplevde under mina 2 blackouts vill jag inte ens spekulera i, de lär ha varit ren skräck där ute i kolmörka augustiskogen.
PS: För allt smör i småland, ät inte dessa frön!
Tacka universum och her hoffman för svamp&lsd!
Erfarenhet: Cannabis o alkohol samt en del lättare svamp och syra trippar
Ålder: 18
År: 2007
Tid: ca 9 timmar (23:00-08:00)
Det har ju gått några år sen incidenten; ja.. incidenten.
Spikklubba är fan inget för människor.
Men men.. Jag var på ett av mina första skogsstamp (rave) med ett par polare och hade nån vecka tidigare fått en 800gr syltburk full med dessa små helvetesfrön av en bekant.
Jag bestämde mig för att trippa den kvällen, efter den information jag fått så trodde jag att jag skulle ha något liknande en svamptripp.
Men ack så felinformerad..
Vi anlände till platsen (flatenbadet) runt 22:00 och stampet var i full gång.
Jag satte mig med polarna vid sidan av och rökte en gås samtidigt som jag började förtära fröna.
Jag började med 50 och svalde dem hela (ja så korkad var man!)
Efter en halvtimme tänkte jag att det behövs nog mer för att det ska färga på så jag slängde in 50 till och samma sak en gång till, jag väntar och inget händer.
Idé; vi tar 50 till så måste det fan hända något.
Jo tack, en plötslig känsla av iaktagelse intar hela min hjärnaktivitet och jag börjar förtvivlat se mig omkring och där är personen; En man i 30 års åldern iförd endast kalsonger dansar runt bland de andra men med blicken fäst vid mig konstant utan att blinka.
Det ser ut som om att han vill mig något, han ler hånfullt och rör sig efter ett tag av dansgolvet och ut mot skogen. Jag följer efter varpå när jag kommit in i skogen inte ser skymten av mannen men möter ett träd, ett träd med armar och ögon.
Jag och trädet börjar boxas, jag vet inte vem som vinner men här sker ett hopp till en kort sekvens där jag ligger i vad jag tror var ett dike.
Jag ligger där och fifflar med min ryggsäck, sen klipps minnet igen.
Jag vaknar sedan i en slänt fylld av halvruttna iskalla människor och katter som jag förtvivlat försöker värma då jag tror att dem håller på att frysa ihjäl.
Utan större framgång så ger jag upp hoppet att de ska klara sig och beger mig nedför slänten och kommer ned till en gångstig bredvid en sjö med vass längst stranden.
Jag lägger mig på marken och hittar till min förvåning både 1000 lappar och stora fina jointar, 1000 lapparna stoppar jag i fickorna (halvmultna löv)
Jointarna tänder jag en efter en med en tändare som inte existerar (vassstrån)
När jag sitter där vid stranden kommer helt plötsligt mor min åkandes på vattnet i sin vinröda 740 och efter kommer Vaxholmsbåten Storskär, vilket är helt okej tycker jag i min teori om att strax under vattenytan finns det ett lager med is!
När jag beskådar detta fenomen tycker jag mig höra röster och mycket riktigt så kommer ett gäng om ca 10 nynazister springandes genom skogen.
Dem kastar sten mot mig, jag ser en av stenarna komma flygandes genom luften för att träffa mig rakt i pannan. Det gör ont, jag tar mig om pannan och handen är sedan täckt av blod.
Paniken fyller mig och jag hoppar i vattnet, jag simmar mot andra sidan.
Vattnet är fullt av sjöväxter och annat som jag fastnar i, halvvägs tar jag av mig byxorna och är nu endast iförd kalsonger.
När jag kommer fram är det badstrand och jag går raka vägen fram till vad som ser att vara en cykel, mycket riktigt: där ligger min cykel, trasig.
Jag blir skitarg och undrar vem som haft sönder min cykel.
Jag ser mig om och upptäcker en liten grönklädd gubbe som tittar fram bakom en sten och hånler.
Jag förstod direkt att det var han som haft sönder min cykel, så jag springer dit för att ge honom stryk. När jag kommer fram är han spårlöst försvunnen men bakom stenen hittar jag min telefon så jag ringer polisen ang nazisterna.
Det tar ca 10 sekunder för polisen att anlända i piketbil och jag förklarar vad som hänt.
Jag får hoppa in i bilen och vi åker tvärs över stranden (jag undrar faaan hur jag egentligen tog mig fram över stranden)
Dem stannade bilen och jag klev ur varpå dem rivstartade och åkte därifrån.
Här börjar trippen gå över och jag börjar förstå vad som försigår, jag går nämligen till min cykel och finner inget annat än en 2 meter lång tallpinne.
Jag vandrar runt lite och inser att inget hade varit verklighet.
Jag vandrar iväg på en gångstig och möter efter ett tag ett äldre par som är ute och går med hunden, jag får låna en telefon av dem och ringer min far för att be honom hämta mig på Uppsla reggea festivalen. Han informerar dock mig om att det var minnsan en vecka sedan den var över och det äldre paret förklarar vart jag faktiskt är varpå det beställs en taxi.
Dem väntar med mig tills taxin kommer och jag blir skjussad hem till min lägenhet där mina föräldrar väntar.
Vad jag upplevde under mina 2 blackouts vill jag inte ens spekulera i, de lär ha varit ren skräck där ute i kolmörka augustiskogen.
PS: För allt smör i småland, ät inte dessa frön!
Tacka universum och her hoffman för svamp&lsd!
__________________
Senast redigerad av givemeless 2014-07-29 kl. 03:38.
Senast redigerad av givemeless 2014-07-29 kl. 03:38.
