Egennyttan, oegennyttan och allmännyttan (samt den politiska fantasinyttan)

Som rubiken avser, ämnar jag i denna tråd diskutera egennyttan, oegennyttan och allmännyttan, dess naturer samt även det jag kallar den politiska fantasinyttan, en nytta baserad på drömmen om ett bättre samhälle och predikan om oegennytta.

Egennyttan och oegennyttan kan i de flesta fall även benämnas som egoism och altruism eller själviskhet och osjälviskhet. Om dessa begrepps giltighet när det kommer till rättrådighet och rättskänslan har det stötts och blötts sedan lång tid tillbaka. Jag vill dock hävda egennyttans naturliga godhet och dess utveckling till ett allmännyttigt perspektiv på tillvaron genom skapandet av vidsynthet eller en större personlig sfär tills dess att den når rent ut sagt överpersonliga proportioner.

Jag hävdar alltså att egennyttan ligger till grund för allmännyttan och att se till allmännyttan i sina förehavanden utgör det högsta goda. Samtidigt vill jag hävda att oegennyttan och den opersonligt grundande fantasinytta som är så vanligt predikad i politiken, är av ondo.

Egennyttan
Det är med egennyttan människan föds, det är i nyttan till sig själv hon värderar saker och ting omkring sig genom livet och det är egennyttan som avgör rättskänslan då hon ställs inför någonting (nytt) att värdera. Detta gäller oavsett om hon är egoist eller altruist, självisk eller osjälvisk - den enda skillnaden mellan dem är huruvida man räknar med den egna personen som bas för sin värdering eller ej.

Oegennyttan
Oegennyttan är blott ett retoriskt tilltag som kommit att få ett skapligt grepp om jag-svaga människor och förespråkas ytterst av en hierarkisk eller överordnad makt och där hierarken eller överförmyndaren i sin egen otillräcklighet ser egen nytta i att predika oegennytta för att nå ett gemensamt drömmål, något som falskeligen betecknats såsom allmännytta, men som egentligen handlar om en ren fantasinytta.

Allmännyttan
I poltiken används ganska frekvent begreppet “allmännyttan”, ett begrepp som innebär att se till nyttan för alla människor. Detta begrepp har också kommit att beblandas med begrepp som det rådande och det statliga, dessa hävdar jag dock bestämt vara helt frånskilda allmännyttans begrepp. Allmännyttan står helt bortom rum och tid och är något man ser till genom intagandet av ett överpersonligt perspektiv på egennyttan - alltså genom att abstrahera denna till att gälla samtliga människor. Den i politiken ofta nämnda “allmännyttan” (eg. fantasinyttan) baseras i grunden på en predikan om och upphöjning av, oegennytta.

Den politiska fantasinyttan
Den politiska fantasinyttan är alltså vad du till vardags hör politiker referera till då de talar om allmännytta. En politiker uttrycker, som oftast, inte åsikter (något som baseras på ens insikt och utsikt) utan opinioner, något som baseras på förmodan eller tro om något framför aktiskt eller faktiskt vetskap. Fantasinyttan är något, som tidigare nämnts, baserat på en predikan om oegennytta och därmed ett frånseende från egennyttan eller det enda, i verkligheten grundade, perspektivet. Den politiska fantasinyttan predikar en förbättring och påstådd välfärd, om gemene man bara tänker mindre på sig själv och vad som gynnar den egna personen i nutid. Fantasinyttan lever på att sprida en omedveten drömvärld - en dröm som på grund av sin fantasigrund kommer att utvecklas till en mardröm då det omedvetna manifesterar sig i samhället.

Vad är dina tankar, synpunkter eller kreativa kritik till det ovanstående?

mvh
Mattias

Många ord, men till synes substanslöst.

Du tar begrepp som per definition är relativa och försöker i en reduktionistisk anda definiera dem som absoluta. Ta som exempel ditt påstående att egennyttan innehåller en immanent naturliga godhet: det finns ingenting som tyder på att det finns en naturlig godhet i egennytta. Faktumet är begreppet kan avspegla en positivt, negativt eller neutralt bemärkelse (beroende på sammanhanget, omständigheterna och perspektivet.)

I sista halvan av texten försöker du sammansmälta tre olika begrepp (varav ett som du hittat på själv) samt påvisa dem som icke reella. Bådadera misslyckas du med.

Den "bristfälliga substansen" beror ju på dina egna tillkortakommanden när det kommer till att begripa vad som står skrivet, inte sant?


Men då jag inte ser begreppen vara "definitivt relativa" utan individuellt abstraherade så innebär egennyttan en naturlig godhet. Vill du hävda att relativitet per definition är det absoluta förhållningssättet eller det mer rätta och riktiga i detta fall?


Här försöks inte sammansmältas några begrepp, det är blott något som sker i din fantasi. Och när det kommer till nya begrepp (2 st i texten) så har jag medvetet skapat dem och är inget jag har "hittat på". Om du ens vet vad det uttrycket betyder. Men kom gärna med belägg för dina påståenden.

mvh
Mattias

Återigen så beror det på varifrån denna egennytta kommer ifrån. Det är t.ex. två skilda världar mellan en jainists och en kapitalists egennytta.
[Oegennyttan
Oegennyttan är blott ett retoriskt tilltag (1) som kommit att få ett skapligt grepp om jag-svaga människor och förespråkas ytterst av en hierarkisk eller överordnad makt och där hierarken eller överförmyndaren i sin egen otillräcklighet ser egen nytta i att predika oegennytta för att nå ett gemensamt drömmål, något som falskeligen betecknats såsom allmännytta, men som egentligen handlar om en ren fantasinytta.

Allmännyttan
I poltiken används ganska frekvent begreppet “allmännyttan”, ett begrepp som innebär att se till nyttan för alla människor. Detta begrepp har också kommit att beblandas med begrepp som det rådande och det statliga, dessa hävdar jag dock bestämt vara helt frånskilda allmännyttans begrepp. Allmännyttan står helt bortom rum och tid och är något man ser till genom intagandet av ett överpersonligt perspektiv på egennyttan - alltså genom att abstrahera denna till att gälla samtliga människor. Den i politiken ofta nämnda “allmännyttan” (eg. fantasinyttan) baseras i grunden på en predikan om och upphöjning av, oegennytta.

Den politiska fantasinyttan
Den politiska fantasinyttan är alltså vad du till vardags hör politiker referera till då de talar om allmännytta. En politiker uttrycker, som oftast, inte åsikter (något som baseras på ens insikt och utsikt) utan opinioner, något som baseras på förmodan eller tro om något framför aktiskt eller faktiskt vetskap. Fantasinyttan är något, som tidigare nämnts, baserat på en predikan om oegennytta (se 1) och därmed ett frånseende från egennyttan eller det enda, i verkligheten grundade, perspektivet. Den politiska fantasinyttan predikar en förbättring och påstådd välfärd, om gemene man bara tänker mindre på sig själv och vad som gynnar den egna personen i nutid. Fantasinyttan lever på att sprida en omedveten drömvärld - en dröm som på grund av sin fantasigrund kommer att utvecklas till en mardröm då det omedvetna manifesterar sig i samhället.]

Du har alltså reducerat och likställt alla dessa begrepp så att de består av en och samma innebörd, nämligen en "dold egennytta" eller "dubbelspelande och falsk egennytta" (om du så vill). Självklart är det positivt att upplysa om politikers diverse skenmanövrar. Dock så menar jag att man inte bör svartmåla ord, d.v.s., begränsa vokabulären - det leder ingenvart. Eller jo, det leder någonstans och det är rakt till den nivå som rasisterna befinner sig på.

Edit: "egennytta maskerad som oegennytta" eller "dubbelspelande och falsk oegennytta".

Du tycks ha en slags pessimistisk och individualistisk synvinkel där varje individ måste se till sitt eget bästa eftersom att etablissemanget alltid är skenheliga. Du skriver även att politikerna använder sig av maskerad egennytta och att det leder till en mardröm. Så vari ligger denna naturliga godhet som du syftar på?

Uppenbarligen så ser tillvaron ut som den gör på grund av allt för frekvent egennytta. Följaktligen, hur ser du att ska man ta sig ur denna paradox?

De är mycket riktigt skilda världar men det gör inte egennyttan till något mindre gott för det.


Du projicerar din egen reduktionistiska anda på mitt huvudinlägg. Om det inte framgick tillräckligt tydligt så särade jag tydligt på begreppen i och med dessa meningar:

"Jag hävdar alltså att egennyttan ligger till grund för allmännyttan och att se till allmännyttan i sina förehavanden utgör det högsta goda. Samtidigt vill jag hävda att oegennyttan och den opersonligt grundande fantasinytta som är så vanligt predikad i politiken, är av ondo."

Jag begränsar inte på något vis vokabulären utan skapar ett nytt begrepp för den opersonliga oegennyttans skapelse, "fantasinyttan" eller den s.k. "allmännytta" som predikas i politiken. Att begreppet förtjänar sin svärta står klart om man begriper varthän det leder mänskligheten.


Självklart måste den individuella människan se till vad som är gott för henne själv innan hon kan se till vad som är gott för samtliga människor, det är så hennes vetskap om någontings godhet är funtad. Detta är inte på något sätt en pessimistiskt synvinkel, inte heller är det optimistiskt... även om det inger ett visst hopp om framtiden då det avslöjar det negativa och betyder att man kan ta avstånd från detta.

Jag skriver inte att politikerna använder sig utav en "maskerad egennytta" utan en opersonlig oegennytta - och denna är inte grundad i någon godhet alls. Man tar sig ur den paradox du kan se genom att se att det inte är en paradox.

mvh
Mattias

Det är just här som din tes angående egennyttans naturliga godhet fallerar eftersom när politikerna predikar om opersonlig oegennytta så är det från deras perspektiv egennytta.

Nej, de predikar inte om en opersonlig oegennytta då de predikar om den politiska fantasinyttan (som var sammanhanget) utan utifrån en "opersonlig oegennytta" i sig själva vid dessa tillfällen. Och de hänvisar till personlig oegennytta (eller osjälviskhet) hos andra, vid dessa predikningar.

Att politiker också ägnar sig åt egennytta är dock inget ovanligt - men det är inget ont i sig.

mvh
Mattias

Okej, men ifall de predikar om en osjälviskhet eller ”fantasinytta” till allmänheten, men detta egentligen används som ett retoriskt skenmanöver för personlig egennytta - då har väl egennyttan ett överskridande gentemot fantasinyttan? Med andra ord så är det i detta fall egennyttan som är av ondo, inte oegennyttan.

Visst kan man göra en darwinistiskt tolkning av situationen, men dess argument är applicerbart på båda sidorna. Det är därför jag menar att man inte bör göra krassa generalisering eller värdesätta olika begrepp som i grunden är relativa. T.ex. ”oegennyttan blott är ett retoriskt tilltag” eller att ”opersonlig allmännytta oundvikligt leder till misär”, det stämmer inte nödvändigtvis.

Även om det inte i dagsläget går att aktualisera utopi på planeten (fullständig kontroll över alla faktorer: ett självgående kretslopp skött i total harmoni) så är jag av den övertygelsen att det måste ske i enlighet med opersonlig allmännyttan ifall människan ska vara en del av det. Det skulle betyda en uppoffring av egennyttan för det större.

Då jag inte kan se att ondskan är någonting personligt eller något som skall personifieras utan är tillhörande det omedvetna (kollektivt eller ej) så ser jag inte egennyttan vara "överskridande" gentemot fantasinyttan i form av ondska. Inte heller kan jag se att den lilla egennytta en predikant kan få ut av sitt eventuella predikande av osjälviskhet eller fantasinytta skapa några skador av den magnitud som själva intagandet av oegennytta eller stödjandet av fantasinyttan faktiskt skapar, i det långa loppet och i det stora hela.

Det onda eller ondskan ligger alltså inte i en medveten egennytta (maskerad eller ej) utan i "församlingens" intagande av oegennyttan som mental utgångspunkt och stödjandet av fantasinyttan i detta fall. Det är i omedvetenheten om vad det sistnämnda leder till som ondskan är belägen och har sin "grund".


Jag menar att de i grunden inte är "relativa" begrepp utan de i huvudinlägget nämnda begreppen verkligen är tillhörande mänsklig väl-/vefärd, sett ur ett längre perspektiv. Men inte såsom det är komponerat av eller i och med en politisk vilja.


Okej, själv ser jag det lösa sig genom att människan i generation efter generation förändras mentalt och kan utvecklas i sitt leverne och någon uppoffring för "något större" är då inte nödvändig. Jag ser att människan kan vara en del av och verksam i, en personlig allmännytta - utan någon uppoffring av egennyttan. Där det att se till den personliga allmännyttan, är en del av ens mentala tillväxt.

Här har dock politiken kommit emellan och satt tillfälligt stopp för denna mentala vidareutveckling med sin ensidigt populistiska, sympativurmande och vilseledande propaganda.

mvh
Mattias