2014-07-26, 21:39
  #25
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av eun
Har själv haft en del panikattacker både milda och riktigt hemska. Låg t ex på golvet och skakade och hallucinerade smått när jag vände på huvudet. Så jag vet hur det känns. Tycker du ska söka dig till psyk så att du eventuellt kan få medicin och lära dig lite knep för att kontrollera det. Nu var det dock några månader sen jag hade en senast och ett år senast jag hade en stor, så det går över!

Önskar dig lycka till med måendet och hoppas att det reder ut sig!

Ska söka till psyk nu på måndag. Medicin hade ju varit bra om jag fick något hjälpsamt utskrivet, tycker själv att en del läkare är inte så bra på att skriva ut just det man behöver :/ Fan va gött att du mår bra då! Hoppas ju varje dag att det ska gå över men det kommer väl med tiden haha
Citera
2014-07-26, 21:39
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av gato12
Finns en bok du kan läsa, och som även används inom vården; "Ingen panik" av Carlbring.

Ska vara riktigt bra.

Är inte så mycket för att läsa bara.. Ska kolla upp det iallafall!

Tack för hjälpsamma tips!
Citera
2014-07-26, 22:13
  #27
Medlem
Flamsans avatar
Ja det är jättevanligt med ont i arm och bröstkorg vid PÅ.

Det som gäller är att man tar till sig när läkarna säger att man är fysiskt frisk.

Jag hanterade min På med att jag hade genomgått massor med EKG pga at jag var med i en läkemedelsstudie, så när hjärtat satte igång så talade jag om för mig och hjärtat att sluta tramsa för jag är ju frisk inget fel på hjärtat.
Så fick jag oftast stopp på panikattacken. Plus att jag många gånger trodde det var blodsockerkänning inte panik ;-)
Nu fick jag aldrig panik hemma.

Jag har inte haft några panikattacker sedan dec 2012.
för nu var det så tokigt att jag hade hjärtproblem och det jag trodde var PÅ inte var det utan det var kärlkramp.
Men jag kollade ju aldrig upp hjärtat för jag visste att det var PÅ. Och jag vägrade söka hjälp för det då jag kunde hanskas med det.

Det värsta man kan göra är att låta sitt liv begränsas av På för till slut vågar man inte göra någonting. Och det livet är inte kul.
PÅ dödar en inte och ju mer man trotsar PÅ desto svagare grepp får den över ditt liv.
Citera
2014-07-26, 22:30
  #28
Medlem
Jag lider också av panikattacker till och från, i värsta fall har jag svimmat av. Mindre kul men nu när man haft ett otaliga har man som sagt lärt sig hantera det rätt bra, de flesta jag får nu för tiden är även rätt milda. Men otrevligt är det, minst sagt.

Dessa attacker är ofta, om inte alltid(?) kopplat till psyket. Fråga din VC om en remis till psykiatrin.
Citera
2014-07-26, 22:46
  #29
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Flamsan
Ja det är jättevanligt med ont i arm och bröstkorg vid PÅ.

Det som gäller är att man tar till sig när läkarna säger att man är fysiskt frisk.

Jag hanterade min På med att jag hade genomgått massor med EKG pga at jag var med i en läkemedelsstudie, så när hjärtat satte igång så talade jag om för mig och hjärtat att sluta tramsa för jag är ju frisk inget fel på hjärtat.
Så fick jag oftast stopp på panikattacken. Plus att jag många gånger trodde det var blodsockerkänning inte panik ;-)
Nu fick jag aldrig panik hemma.

Jag har inte haft några panikattacker sedan dec 2012.
för nu var det så tokigt att jag hade hjärtproblem och det jag trodde var PÅ inte var det utan det var kärlkramp.
Men jag kollade ju aldrig upp hjärtat för jag visste att det var PÅ. Och jag vägrade söka hjälp för det då jag kunde hanskas med det.

Det värsta man kan göra är att låta sitt liv begränsas av På för till slut vågar man inte göra någonting. Och det livet är inte kul.
PÅ dödar en inte och ju mer man trotsar PÅ desto svagare grepp får den över ditt liv.


Jag har även ont när jag inte har någon panikattack, vilket jag finner konstigt då jag som tidigare nämnde att jag inte har några fel på hjärtat. Är det också möjligt att man får det för att t.ex hjätat har överarbetat eller något sådant? För PÅ är jag inte så värst oroad över, det är mer det med hjärtat! Oj tråkigt att höra hoppas du återhämtade dig.

Jo jag försöker att inte begränsa mig men i vissa tillfälllen är det knappt att jag vågar ta en hiss för det blir så instängt under attacken :/
Citera
2014-07-26, 22:47
  #30
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av LeavingLasVegas
Jag lider också av panikattacker till och från, i värsta fall har jag svimmat av. Mindre kul men nu när man haft ett otaliga har man som sagt lärt sig hantera det rätt bra, de flesta jag får nu för tiden är även rätt milda. Men otrevligt är det, minst sagt.

Dessa attacker är ofta, om inte alltid(?) kopplat till psyket. Fråga din VC om en remis till psykiatrin.

Tråkigt att höra, svimmat har jag aldrig gjort men väldigt nära. Riktigt obehaglig känsla det där.. Jo jag ska göra det nu imorgon eller på måndag beroende på öppet tiderna!
Citera
2014-07-26, 23:51
  #31
Medlem
Nu hade jag nyss en till ataack, ganska så lugn men nu känns det som att hjärtat knappt slår.. Väldigt obehagligt pch vet inte riktigt vad ska jag göra, några tips? :/
Citera
2014-07-27, 00:25
  #32
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Magicshrooms
Nu hade jag nyss en till ataack, ganska så lugn men nu känns det som att hjärtat knappt slår.. Väldigt obehagligt pch vet inte riktigt vad ska jag göra, några tips? :/
När man känner att en attack är på väg kan de vara skönt att i bakhuvudet ha anledningen till varför det blir som det blir.
Oro/ångest startar upp en naturlig skyddsmekanism, på grottmänniskans tid kunde det vara skillnaden på liv och död. Men i dagens samhälle drar vi ingen större nytta av den.

När man oroar sig, medvetet eller omedvetet, så börjar man automatiskt hyperventilera(ja, man kan hyperventilera utan att man märker det, man andas väldigt ytligt), detta är för att förr betydde oron att man behöver göra sig redo för flykt eller för att slåss. Syresättningen ökar och gör att hjärtat pumpar snabbare, det är de som ger oroskänslan i bröstet, det "kittlar" väldigt obehagligt.

Om detta får fortgå kommer du få ett sjujävla blodtryck och en väldans hög syresättning, som är till för att kroppen ska klara av att tex springa fortast möjligt. Men eftersom vi inte behöver springa från våra problem längre, bokstavligt talat, så leder detta för vissa till panikångest.

Hur löser vi dehär enklast då?
Jo, när man känner oron börja krypa i bröstet, ta några djupa andetag och du kommer direkt känna att det släpper. Har det gått så långt att du redan har halvt panikångest, ta en plastpåse(ska inte vara papperspåse som på film) och andas fram och tillbaka i den några gånger(inte så du svimmar). Det får koldioxid nivåerna i blodet att jämnas ut till det normala, för vid panikångest blir det för mycke syre, du kommer märka att de flesta symptomen försvinner av denna lilla kur. För vi behöver inte syret till o springa iväg från våra hjärnspöken.

Många tror dom håller på att dö under en attack, oroa dig inte för det, du kommer överleva. För att bli lite mer säker på hanteringen av det här kan du testa lägga dig på golvet o hyperventilera och du kommer uppleva det som pågår under en panikattack fast under mer kontrollerad form, du har ju bestämt dig för att locka fram symptomen lite lätt på dina villkor.

Har själv aldrig haft panikångest, men har fått lära mig dehär av en god vän som jobbat inom psyk med just ångest patienter, och har även varit med om vänner som haft det, som jag hjälpt hitta lugnet igen. Kommer du bara ihåg att andas så kommer det gå bra, andas lugnt.

Hoppas du få nytta av mitt inlägg, men för att komma åt det underliggande problemet som leder till ångesten kan det nog vara bra om du går och pratar med någon och reder ut det hela.

Simma lungt!
Citera
2014-07-27, 13:58
  #33
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av fghfgh
När man känner att en attack är på väg kan de vara skönt att i bakhuvudet ha anledningen till varför det blir som det blir.
Oro/ångest startar upp en naturlig skyddsmekanism, på grottmänniskans tid kunde det vara skillnaden på liv och död. Men i dagens samhälle drar vi ingen större nytta av den.

När man oroar sig, medvetet eller omedvetet, så börjar man automatiskt hyperventilera(ja, man kan hyperventilera utan att man märker det, man andas väldigt ytligt), detta är för att förr betydde oron att man behöver göra sig redo för flykt eller för att slåss. Syresättningen ökar och gör att hjärtat pumpar snabbare, det är de som ger oroskänslan i bröstet, det "kittlar" väldigt obehagligt.

Om detta får fortgå kommer du få ett sjujävla blodtryck och en väldans hög syresättning, som är till för att kroppen ska klara av att tex springa fortast möjligt. Men eftersom vi inte behöver springa från våra problem längre, bokstavligt talat, så leder detta för vissa till panikångest.

Hur löser vi dehär enklast då?
Jo, när man känner oron börja krypa i bröstet, ta några djupa andetag och du kommer direkt känna att det släpper. Har det gått så långt att du redan har halvt panikångest, ta en plastpåse(ska inte vara papperspåse som på film) och andas fram och tillbaka i den några gånger(inte så du svimmar). Det får koldioxid nivåerna i blodet att jämnas ut till det normala, för vid panikångest blir det för mycke syre, du kommer märka att de flesta symptomen försvinner av denna lilla kur. För vi behöver inte syret till o springa iväg från våra hjärnspöken.

Många tror dom håller på att dö under en attack, oroa dig inte för det, du kommer överleva. För att bli lite mer säker på hanteringen av det här kan du testa lägga dig på golvet o hyperventilera och du kommer uppleva det som pågår under en panikattack fast under mer kontrollerad form, du har ju bestämt dig för att locka fram symptomen lite lätt på dina villkor.

Har själv aldrig haft panikångest, men har fått lära mig dehär av en god vän som jobbat inom psyk med just ångest patienter, och har även varit med om vänner som haft det, som jag hjälpt hitta lugnet igen. Kommer du bara ihåg att andas så kommer det gå bra, andas lugnt.

Hoppas du få nytta av mitt inlägg, men för att komma åt det underliggande problemet som leder till ångesten kan det nog vara bra om du går och pratar med någon och reder ut det hela.

Simma lungt!



Fan vad detta inlägg hjälpte! Tackar och bugar för att du tog dig tid att skriva allt detta. Det som oftast startat mina attacker är att jag på kvällarna ligger och känner på hjärtat och antingen känner jag knappt att det slår eller så slår det för fulla krafter. Oftast så eskalerar det alltid då och jag får en attack. Men får helt enkelt intala mig själv att döende är jag inte än på några år! Förstår inte ens själv varför jag har såna korkade tankar.. Haha men som sagt tackar för att du tog dig tid!
Citera
2014-07-27, 14:04
  #34
Medlem
euns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Magicshrooms
Nu hade jag nyss en till ataack, ganska så lugn men nu känns det som att hjärtat knappt slår.. Väldigt obehagligt pch vet inte riktigt vad ska jag göra, några tips? :/
Har också haft svårt att hitta pulsen efter en attack, vet inte riktigt varför eller vad det beror på.

Hoppas du mår bättre nu iallafall!
Citera
2014-07-27, 16:15
  #35
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av eun
Har också haft svårt att hitta pulsen efter en attack, vet inte riktigt varför eller vad det beror på.

Hoppas du mår bättre nu iallafall!


Jo nu mår jag bättre haha! Man får sådana konstiga tankar under/precis innan en attack kommer men nu i efterhand insåg jag ju hur dumt man tänker oftast
Citera
2014-07-27, 18:49
  #36
Medlem
Tänkte bara ställa en till liten snabb fråga här! Kan man lita på ekg till 100%? Asså jag menar har dom sagt att inget är fel på hjärtat borde jag väl lita på det haha
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in