Feminism och religion

Har funderat lite över en sak den senaste tiden. Det har ju varit ganska mycket snack om feminism nu i valtider och alla verkar titulera sig som just feminister nu. Det pratas om det viktiga i att upprätthålla kampen för jämställdhetsutvecklingen, och det kan man ju tycka är bra. Det har även snackats en hel del om rätten att få utöva sin religion utan att behöva bli attackerad för det, och det kan man ju också tycka är bra.

Vad man däremot kan tycka är mindre bra är den skuggsida som finns kring detta och som ingen riktigt vill ta i, och det är när dessa två kolliderar med varandra. Ett ypperligt exempel på detta är incidenten som ägde rum för något år sedan där en manlig praktikant vägrade ta i hand med sin kvinnliga chef, just på grund av att hon var kvinna, med hänvisning till sin religion. Kvinnans respons var något i stil med att "Om man inte kan ta i hand så har man inget på den här arbetsplatsen att göra", vilket resulterade i att mannen gick till diskrimineringsombudsmannen och kvinnan bötfälldes.

Den incidenten klargör ganska tydligt att man, åtminstone i det fallet, värderar religionsfriheten högre än kvinnans rätt att stå jämställd mannen. Något som man kan tycka är underligt i ett sekulariserat samhälle. Nu lusläste jag inte medierna under den händelsen, men av det jag såg så tyckte jag att de annars så aktiva feministerna sken med sin frånvaro.

Är dagens feminister bara intresserade av harmlösa debatter kring hen-förskolor, kvotering och rätten att få bada topless på badhus och stränder? Vart är de feministiska rösterna när det gäller det religiösa förtrycket av kvinnor? Bör det debatteras mer kring detta eller är det helt enkelt ett för litet förekommande fenomen? Vad säger ni?

Läste om nåt sånt fall tidigare och att detta har med nån slags respekt mot kvinnan att göra. Ungefär som att inte klappa en kvinna på baken eller lägga handen på hennes bröst i fel situationer.
F ö så är också feminism en religion.

Fantastiskt välformulerad trådstart, eloge.

Och ja oerhört svårt ämne. Är 2 rättigheter som står emot varandra som precis ditt ex. med den svenska kvinnliga chefen beskriver.

Det feminismen i form av F! ( för finns ju alla möjliga varianter och åsikter i detta) har för riktining i detta är att man väljer att kritisera sak inte kultur/ religion.
Ta hedersvåldet som ex. Detta blir väldigt synligt i vårt samhälle då det kommer inpackat i islams dräkt. Detta för att det skiljer sig så i uttryck att det skär sig med allt vad vi är vana vid. Mörda sin dotter för att hon vill gifta sig med den hon vill ex. Fullkomligen barockt för oss.
Det vi inte ser lika tydligt är de kvinnor som i Sverige blir mördade för att de just valt att lämna, eller de kvinnor som blir våldtagna för att de går klädda på viss sätt, är på fel plats, är fulla, utan partner, inte "vill" etc. Enligt F! är detta uttryck för exakts amma typ av "heders" tänk.
Därför är det våldet som sådant riktad mot kvinnors rättigheter eller kroppar som kritiseras inte den kultur som den mynnar ifrån.


[jag måste sluta, och är lite stressad för tiden, men jag diskuterar gärna mer med dig]

Vart ett par rätt rejäla fel här.
Sverige är inte sekulärt.
Vi saknar en stadskyrka och skolan ska vara trosfri men det är i princip allt.
Vår monark måste ju t ex vara protestantiskt kristen.

Vidare var inte frågan om handslaget någonsin en jämställdhetsfråga för det är den inte annat än möjligen i din fantasi.

Jag tror att feminismen glider allt mer åt att nästan bara fokusera på genus och andra "mindre seriösa" frågor för att man försöker få feminism och religion att gå hand i hand.

Personligen tycker jag inte att dessa två går ihop, det kan tolereras så länge som du säger, inte kvinnans rätt står i vägen. Jag själv har fått en större inblick och erfarenhet inom islam som kvinna med irakiskt ursprung, och anser inte att det fungerar ihop med feminism, inte som islam ser ut idag. Det enda jag håller med om är att kvinnor ska få ha rätt att bära slöja, men inte mer än så vad jag kommer på.
Jag anser att man bör jobba hårdare med att arbeta emot hederskultur och våldtäktskultur, stoppa arrangerade äktenskap, förhindra könsstympning och omskärelse, slöjor på barn(detta bör vara ett val man tar själv vid vuxen ålder) och förbjuda heltäckande slöja, samt införa obligatorisk språkutbildning för invandrare. Alla det där är olika typer av förtryck som inte går att förhindra om man tänker för mycket på att försöka få feminism och religion att fungera ihop.

Dessa frågor tas inte upp tillräckligt, och jag gissar på att det handlar om att religiöst förtryck inte omfattar särskilt många svenska kvinnor, utan snarare en stor del utländska kvinnor. Samt att många är rädda för "rasiststämpeln" när religion och utländsk kultur kritiseras(nej jag tänker inte rösta SD). Otroligt tråkigt, har träffat massa unga kvinnor som har ytterst lite frihet i sina liv, som varken får flytta hemifrån, välja egen yrkesväg, se ut hur de vill eller ens tillåtas att få ha en partner. I vuxen ålder.

Frågan är om detta verkligen är tillräckligt viktiga frågor. Jag anser det, men det är främst för att det är personligt.

Om mannen inte får ta i hand så betyder det väl ändå desamma att för honom så får inte kvinnan ta i hand. varför kommer det sig att i detta fall så beror det på att kvinnan inte är jämställd? det är 2 parter, inte 3. det är jämt och båda könen har samma regel.

Kvinnan företrädde stat/myndighet - inte mannen. Han var i det läget den utsatte som inte representerade något och nekades arbete med hänvisning till sin religion (hur den uttrycktes)

Hade rollerna varit motsatta - att han som företrädaren för stat/myndighet vägrade ta en besökare i hand så hade anmälan istället riktats mot honom.

Som privatperson finns inget krav på att du skall vara neutral eller behandla alla lika - som företrädare för stat/myndighet/företag osv finns däremot krav på att du inte får diskriminera (behandla olika) på grund av kön, etnicitet osv..

Edit:
Ja, de muslimer som anammar att kvinnor och män utanför en viss krets inte får röra vid varandra gäller regeln för båda könen.