Jag och syran

Jag tvekade aldrig på att ta droger. Vid den tiden hade jag redan trippat på syra ungefär hundra gånger, och jag hade ätit upp till tio lappar innan och mått alldeles utmärkt.

Ända sedan denna hemska kväll, har jag inte varit densamma. Det är något som jag fortfarande tänker på och försöker lista ut än idag, trots att det inte finns någonting att räkna ut.

Så hur som helst, det började som många andra fredagar för mig, gick till skolan och i slutet av dagen, tog jag 2 lappar från den här snubben som jag visste oftast hade kvalitetsprodukter. Han kallade det "vita fluffet", men för mig, såg det bara ut som den vanliga gamla vita läskpapper. Så efter skolan gick jag hem, dumpade ryggsäcken och fortsatte till busshållplatsen där jag skulle ta bussen till min polare som bodde 10 mil bort som jag gjorde varje helg. Medans jag var på bussen, bestämde jag mig för att ta en lapp. Det var ungefär en halvtimme till köpcentret, där jag var tvungen att byta buss. Det var när jag satt utanför köpcentret och väntar på bussen som jag märkte att nu händer det grejer. Jag tittade ut på parkeringen och jag såg några bilar börja sträckas och böjas. Ahhh, det här är vad jag väntat på.

Bussen anlände och jag klev ombord. Dom första 20 minutrarna eller så, var ruset ganska milt, jag kunde höra alla på bussen prata, och hörde allt dom sa. Det var inte förrän jag kom till min destination det verkligen slog mig.

När jag klev av bussen, så fort jag klev ut i den sena eftermiddagssolen, så var det som att gå in i en annan värld. Färgglada strålar överallt. Bilar som körde förbi lämnade spår efter sig som tycktes fortsätta för evigt. Nu visste jag att jag äntligen trippade. När jag gick till min vän Eriks hus, så snurra hela huvudet, som går från en tanke till en annan, alla typer av galna tankar manifesterar sig, som jag visste var normalt, jag hade varit med om det förut. Sen helt plötsligt, fann jag mig själv säga: "Nej, jag kommer inte snetrippa ikväll." Jag hade aldrig haft denna tanke förut, och det oroade mig, men jag försökte att inte tänka på det.

Jag kom fram till Eriks hus men ingen var hemma. Så jag bestämde mig för att vänta, för jag visste att dom skulle komma hem snart. Satt mig på hammocken och såg färgerna snurra och böja och spirala i oändlighet. Jag kände mig lustig, annorlunda, som om något stort skulle ske och jag visste inte varför.

Han kom äntligen hem han hade varit hos tandläkarn och var fuckad efter all lustgas, pratade sakta, och jag i mitt tillstånd. Han sluddrade och jag kunde inte förstå vafan han sa. Vi gick in och slog på tvn.

Serien som gick på tvn kallades Strange Luck, och detta avsnitt handlade om en liten svart kub som alla ville ha, men när dom fick den, så började massa dåliga saker hända med dom. Onödigt att säga, detta var inte rätt show att titta på.

Jag frågade Erik om han ville röka bongen med mig, tänkte att det skulle lugna ner mig. Oj vad jag hade fel. Med varje hit jag tog, drev jag längre ifrån medvetandet. Jag var tvungen att gå upp för att få något att dricka och på väg till kylskåpet, märkte jag att varje steg jag tog, var precis vad som hände på tvn. Jag började tro att Erik jävlades med mig. Jag visste att han var riktigt bra med datorer och jag började tro att han var någon sorts datorgeni och hade fått in mig i någon sorts virtuell verklighet. Det är här det började gå åt skogen.

Erik kunde se att det började knasa, så han frågade om jag ville gå till Johans hus nere på gatan (Johan var en äldre kille i slutet av 20-års åldern och var på den tiden vår mentor i dessa områden). Jag sa ja, för jag visste att han skulle veta hur man gör det hela bättre. Vi gick ut på gatan, så snart vi började gå i riktning mot Johans hus så dykte denna enorma pickup upp runt hörnet och körde förbi oss och av någon anledning så flippade jag. Jag tittade ner på marken och jag kunde se marken röra sig under mina fötter, men när jag tittade upp så rörde jag mig inte, det kändes som om jag inte rörde mig. Nu kände jag att jag inte kunde urskilja verkligheten.

Jag kollade på Erik och grep tag i honom för att se till att han var verklig, jag sa jag till honom att bara ta mig tillbaka hem till honom om och om igen (jag trodde att han var polis och han ledde mig in i en fälla). Jag antar att jag skrämde honom och trodde jag skulle slå honom, så han vände sig om och sprang.

Så här är jag, mitt på gatan, helt borta i skallen, och min bästa vän/snut sprang hem. Vid den här punkten så har jag ingen aning vart jag är, inget ser bekant ut, jag börjar tro att jag drömmer en mardröm. Så jag springer och lägger mig på en gräsplätt utanför ett hus, med tanken att om jag kanske somnar så vaknar jag i min säng och allt skulle vara bra igen.

Oj va fel jag hade. När jag låg där i gräset, kunde jag faktiskt känna händer kommer upp från marken som försöker dra ner mig. Jag trodde det var demoner som försökte ta mig ner till helvetet. Jag kunde höra denna märkliga musik, lät som en ostämd fiol blandat med skrapande av en svart tavla.
Jag ställde mig upp och satt mig på trottoarkanten. Jag trodde jag hade tappat vettet.
Jag kunde se mig själv inlåst på ett dårhus, med tvångströja och allt. Det var vid denna tidpunkt familjen som bodde i huset jag satt utanför kom hem. Dom körde in på gården och jag sprang genast fram och bad dom rulla ner rutorna. Jag kunde se hur vettskrämda dom såg ut. Förståeligt antar jag. Jag sa åt dom att jag tagit för mycket syra och behövde åka till sjukhuset. Jag bad dom ringa 112 och min mamma.

Så jag står kvar utanför deras hus medans dom går in, flippar ur totalt. Jag gav dom mitt nummer och dom ringde morsan. Jag hörde dom säga att jag kunde komma in och prata med morsan. Jag tog luren och började genast skrika åt henne "mamma, jag vet inte vad som händer. jag kan inte skilja på vad som är verkligt och vad som inte är verkligt". Hon frågade om en av tjejerna var där (det var en tjej som ringde henne) och jag tog detta som att morsan trodde jag var i ett horhus och hon kände dessa människor och var prostituerad själv. Jag släppte luren och började skrika och grina för att jag inte hade en aning om vad som händer. Jag trodde morsan var en hora, att jag blivit kidnappad av aliens och att detta var nått sjukt experiment och jag var försökskaninen.

Precis då så ser jag blinkade blåljus utanför och en röst som skriker åt mig att komma ut.
Jag svarade att jag inte visste vart dörren var, vilket jag inte visste. Rösten sa åt mig att följa rösten. Så jag gjorde det och vipps jag var utanför. Så fort jag klev utanför dörren så stog det 4 poliser där med dragna vapen skrikandes "NER PÅ MARKEN!!!!". Det gjorde jag så gärna och la mig i gräset. Dom bojade mig och slängde in mig i en ambulans.

Så fort jag hamna i ambulansen så började jag känna en lättnad. Det kommer lösa sig. Jag trippade fortfarande och har aldrig varit så rädd som jag var då. Men jag visste att jag var i säkerhet.
I ambulansen frågade konstapeln mig en massa frågar jag inte förstod. Jag kunde höra honom, förstå orden han sa, men jag hade ingen aning om vad han sa. Mycket märkligt. Allt jag kunde se var hans huvud svävandes omkring. Under hela resan till sjukhuset så låg jag bara och stirrade på alla som försökte prata med mig. Jag sade inte ett ord och jag kunde inte förstå varför det var så mycket människor i ambulansen, även om allt jag kunde se var ett ansikte åt gången, svävandes i rymden.

Jag anlände till sjukhuset och dom måste ha gett mig någonting för helt plötsligt kändes det som jag svävade på moln och jag var mycket lugn. Morsan gjorde allt bättre, även om jag trodde hon var prostituerad och såg ut som en zombie, hon fick mig att inse att allt skulle lösa sig. Jag stannade på sjukhuset tills mina pupiller slutade utvidgas antar jag eftersom dom var där med en jävla strålkastare varann minut verkade det som. På resan hem, eftersom jag äntligen var påväg hem, frågade jag min mamma om något av det var äkta. Jag var något tillbaka till det normala nu, men allt jag gick igenom verkade så verkligt.

Jag mådde inte bra i några månader efteråt. Det tog mig år att komma till punkten där jag inte tänker på det varje dag. Jag undrar fortfarande om det verkligen var något djupare som hände mig den kvällen. Jag undrar fortfarande om jag var en del av något slags experiment, helt enkelt eftersom det var så verkligt, och jag minns allting tydligt, som om det hände i går.

Jag vet dock att detta är hur psykedeliska droger fungerar.
Vi startar resan på jakt efter någon form av djupare kunskap, att öppna våra sinnen, eller att ha en andlig upplevelse, bara för att finna oss själva öppna Pandoras ask, och släppa loss våra värsta mardrömmar till verkligheten. Jag tog syra några gånger efteråt, men varje gång var jag tvungen att kämpa för att inte tappa vettet. Det var en kamp att hålla mig från att gå över gränsen. Jag beslutade slutligen att det inte var värt den mentala smärtan längre och slutade. Jag har inte tagit syra på 9 år nu, och även om jag fortfarande känner att jag vill få en glimt av den skönhet igen som jag en gång älskade så blir jag alltid påmind om den hemska mardrömmen den ödesdigra natten.

Knarkar inte själv men det här kan nog vara bra läsning för dom kidsen som håller på eller vill testa.

De där var helt sjukt att läsa. Vilken polare du hade som bara lämna dig, han borde ha tagit hand om dig & sett till att du kom i säkerhet, fast han trodde väl såklart att du skulle klara dig eftersom du var en van trippare?!

Vad visste du om lappen du tog då? Jag menar har som du skrivit ätit uppemot 10 lappar, då borde en vara rena barnleken? Hur var ditt mentala tillstånd den dagen? Alltså set som i set & setting!

Rapporten i sig är välskriven & jag gillade det.

4/5

Låter som en vanlig snetripp i mina öron, oschysst av din kompis att lämna dig i ett område du inte känner dig säker i. Kunde slutat värre.

Nice Rapport & välskriven. Syra/psykedeliska droger är inte för alla & inget för mig
och tror du gör bäst i att hoppa den smörjan med pga av ditt tankemönster
etc som du förklarar..

Missa jag något, eller vrf har du Jag och syran som rubrik


klassisk snetripp 4/5

E fett bäng nu men fastnade verkligen i din text och att kolla på skräckfilm, å sen droppa det själv kanske inte var sån bra idé!
Men man är väl ung och dum antar jag..

Men annars en Bra och välskriven rapport, verkligen något småkidsen kanske har nytta av när dom börjar trycka i sig konstiga substanser..

Jadu att röka gräs för att chilla ner och landa på syra var nog inte den bästa idén du fått i ditt liv.

Härlig rapport, måste jag säga.

Går inte på sådant och kommer förmodligen heller inte att göra det, men en god inblick fick jag allt ifrån din text TS.

...

Alla fel i din tripp
Otrygg miljö och dåliga intryck - check
Syra + CB (sällan en bra kombo. Nästan alla psykos-aktiga upplevelser jag hör om på psykedelier är en CB kombo) - check
Du nojjade över att börja nojja - check

CBt var största boven tror jag.

Kom verkligen polisen med dragna vapen? Jävla USA fasoner!

Psykedelier är ett värdefullt verktyg men ingen leksak (även om de kan vara fantastiskt roliga också) Rådet till alla nybörjare att ta det lugnt och lära känna sitt eget psyke först. Då slipper vi många av dessa skräckhistorier som bara ger dessa fantastiska substanser dåligt rykte.

Men även som relativt erfaren trippare ska man inte tappa respekten vilket TS historia är ett bra exempel på. Själv trippar jag enbart ensam i mitt eget trygga hem och kör aldrig kombos numera. Råder nog alla att göra det samma.

Håll er till trygga substanser där ni är säkra på vad det är och vilken dos. Psilocybinsvamp är att rekommendera.

Usch, jag var med om något liknande. Det gick inte så långt att jag behövde besöka sjukhus men farligt nära på att sätta mig ner och vänta på att någon hittade mig så att de kunde ta mig till sjukhuset.

Hade tagit en lapp och druckit några öl, drog på fest hos en polare. Skönaste trippen ever tills en arbetskamrat dök upp på festen, det var dessutom ett nytt jobb jag hade börjat på. Så jag blev lite sne, trippen dalade ner och jag bestämde mig för att droppa en till. hände inte särskilt mycket, däremot så tog jag och rökte en gås, då small det till och hela världen öppnade sig, väggarna var inte väggar längre, utan djupa fönster som sjönk 5-10 meter inåt.

Fick panik, drog på mig skorna och skulle knata hemåt. Lugnade ner mig och började njuta av ruset igen, jag skulle gå från ena sidan stan till den andra sidan och det tar ungefär 30 minuter, kunde inte ta bussen eftersom jag inte fattade tidsschemat å var för bränd för att kunna betala med kort / sms.

Det gick bra de första 250-500metrarna, sedan så upptäkte jag att jag gick och gick fast kom aldrig framåt, det var bara när jag tittade över min axel som jag såg att jag kom frammåt. men gick jag och tittade fram, så var det bara som att jag gick, gick och gick.

Jag fick total panik och undrade om jag ens existerade eller om jag bara inbillade mig att jag gick, jag kanske bara stog och gjorde inget eller drunknade i någon sjö.

Jag ville bara att helvetet skulle ta slut, ville lägga mig på marken och börja gråta och be någon ringa efter en ambulans. Men jag intalade mig själv "***** du klarar detta, du kan ta dig hem, allt kommer att gå över" så jag kämpade på, totalt bränd igenom staden, nojjigaste upplevelsen jag har haft, halvjoggade hela vägen eftersom det tog så jävla lång tid att komma någon vart.

En promenad som skulle ta 30minuter kändes som att det tog 6 timmar. När jag väl kom in trapphuset lugnade jag ner mig, tog mig in i min lägenhet, klädde av mig naken och rullade runt på min matta i vardagsrummet av någon anledning. Det bara kändes så mysko i hela kroppen.

Lugnade ner mig och började njuta av trippen. Usch, det hade kunnat sluta så jävla mycket värre. Jag kommer aldrig ta syra på ett ställe som jag inte är "hemma" med. Aldrig för långt bort från mitt hem/tält eller vänner som kan ta hand om mig tillhands.

Den enda gången jag har tagit syra så gick det inte heller så bra efter att jag rökte.

Satt i frid och fröjd i vardagsrummet och beundrade hur vackert lampan sken, hur värmande och fantastiskt ljus är. Sen frågade min babysitter om jag inte skulle ut och dela på en gås, vilket jag efter lite skepsis tackade ja till. Jag resonerade att jag hade rökt många gånger så det ruset skulle jag kunna hantera i denna situation, bara det att det kanske var det psykadeliska jag inte kunde hantera under ett cb-rus.

Efter att jag hade rökt så omvandlades ruset totalt och jag blev alldeles borta, mina tankar gick som en torktumlare och jag kunde inte ens formulera mig i tal ordentligt. Jag kände mig som en bäbis, infantil i tankarna och nojjade för att nojja. Inte hjälpte det heller att jag slog igång TVn där det var en scen ur Polishögskolan där de har tagit LSD och trippar ordentligt. Jag förstod så pass att det var skådespeleri men det hjälpte mig knappast att få kontroll över verkligheten.

Jag är öppen till att testa en gång till men utan CB tills dess att after glowen kommer, för innan jag rökte var det verkligen fantastiskt och allt kändes så rätt.

Välskriven rapport och skrämmande, vill inte veta hur jag skulle reagera på poliser med dragna vapen mitt under en snedtripp.