Har nyligen kommit i kontakt med substansen 4-AcO-DPT och eftersom det finns väldigt lite information om den vill jag bidra med min erfarenhet. Denna relativt okända tryptamin har många likheter med DPT, vilket i mina ögon är en helt otrolig substans, men de skiljer sig aningen på vissa plan som t.ex. rustiden. Hur som helst...
Min setting är fixad och kvällen börjar närma sig, precis som med DPT gör sig 4-AcO-DPT bäst i totalt mörker då ljuskänsligheten är påtaglig. Efter att ha samlat tankarna och lugnat ned mig med lite musik i en timme snortar jag fyra linor på totalt 80 mg. Det bränner lite i näsan men inte så farligt, smaken är däremot rätt otrevlig. Jag tar på mig hörlurarna och lägger mig i sängen, spellistan är nästan 8 timmar så datorskärmen stänger jag av. För att försökra mig om att inte en enda ljusstråle når mina känsliga näthinnor lägger jag en T-shirt för ögonen och blundar.
Inom uppskattningsvis 20-30 minuter börjar jag ana effekter men uppgången fortsätter i nästan två timmar. För varje minut blir det mer och mer intensivt och inom en och en halv timme efter intag befinner jag mig i ett panikartat tillstånd medan svetten rinner från hela kroppen. Detta är mycket intensivare än vad jag hade anat, nästan mer intensivt än DPT får jag för mig där och då. Mina CEV:s är vid det här laget kaotiska, allt myllrar och jag kan inte riktigt urskilja någonting. När det har gått två timmar sen intag går jag upp för att kissa och passar på att äta en banan och en persika för att bli kvitt smaken i halsen. Persikan smakar helt ljuvligt. Har inga problem med att gå men det är inte så intressant att vara uppe, vill bara ligga och fokusera på tankarna och min inre värld.
Innan jag lägger mig igen tänker jag att jag måste byta musik. Sätter på en samlingsskiva med Debussys pianomusik. Det är vackert men känns inte helt rätt vid det tillfället, ska återkomma till den skivan senare. Istället sätter jag på ett långt spår med meditationsmusik för att lugna ned mig maximalt. Lägger tillbaks ögonbindeln och fokuserar på andningen. När jag lyckats lugna ned mig inser jag vikten av att acceptera resans öde och på bara en sekund går mina CEV:s från att vara kaotiska till att bli symmetriska och vackra. Detta är ca två och en halv timme in i trippen.
Efter ett tag inser jag vad jag nyss har lyckats åstadkomma. Genom att bara tänka en tanke har jag vänt en jobbig upplevelse till något vackert och njutbart. Mina tankars potentiella kraft manifesteras i form av en visuell belöning. Mina tankar är starka nog att påverka hela min inre värld och hur jag upplever och tolkar den. Här börjar jag upprepa enkla mantran i mitt huvud:
"Jag är stark, det finns inget att vara rädd för"
"Jag är öppen och fri från fördomar"
"Jag är nyfiken på att se mer"
För nyktra öron låter det såklart kliché men det skulle visa sig vara otroligt givande för trippen. Det är först när jag har insett mitt medvetandes styrka jag förtjänar att se nästa nivå av trippen. I raketfart slungas jag in i en svart rymd där lugn och harmoni råder. Framför mig presenteras spiraler som jag vill minnas var huvudsakligen lila och vita. Ganska så snart förstår jag att spiralerna är mitt medvetande som frigjort sig från min kropp. Känslan av att vara fri från min fysiska varelse är mycket övertygande och out-of-body experiences ligger mycket nära till hands.
Jag tänker på att jag om ett par dagar ska åka till norra Lappland och bilder på vackra fjällandskap integreras med den svarta rymden och spiralerna som representerar mitt medvetande. Bilden av en ren vid sidan av en bäck hinner visas i två sekunder innan renen "friläggs" från landskapet som löses upp och försvinner. Renen blir även den till lila spiraler, precis lika dana som jag själv består av. En gran dyker upp och direkt ser jag att även den består av spiralerna. Då plötsligt blandas granens spiraler med mina egna. De sugs in i varandra och jag kan inte längre skilja på vad som är mitt eget medvetande och vad som är en gran. "Det finns ingen skillnad" får jag berättat för mig och inser att det stämmer ju. Både jag och granen består på någon nivå av samma beståndsdelar . Jag drabbas av en enorm ödmjukhet och respekt för naturen och min omgivning och när jag har accepterat att "allt är ett" får jag veta att det var allt trippen hade visa mig för den här gången. Intensiteten minskar och jag sätter mig upp i sängen.
Ungefär 5 - 6 timmar har gått sedan intag men tiden har såklart varit obetydlig väl ute i rymden. Nu är det dags för Debussy och lite reflekterande över vad jag nyss har upplevt. Jag är i ett väldigt känslosamt tillstånd och musiken är fullständigt bedårande. Efter ett tag börjar mitt favoritalbum post-tripp, nämligen Coldplays Parachutes. Texterna gör stort intryck på mig i mitt sköra men mottagliga sinnestillstånd.
Sammanfattningsvis är jag otroligt nöjd med trippen och jag hoppas att fler personer får upp ögonen för både den här substansen och DPT. Att jag lyckades vända min panik till harmoni och lugn betydde väldigt mycket och det skulle visa sig ha enorm inverkan på en framtida DPT-resa!
Tack för mig
Min setting är fixad och kvällen börjar närma sig, precis som med DPT gör sig 4-AcO-DPT bäst i totalt mörker då ljuskänsligheten är påtaglig. Efter att ha samlat tankarna och lugnat ned mig med lite musik i en timme snortar jag fyra linor på totalt 80 mg. Det bränner lite i näsan men inte så farligt, smaken är däremot rätt otrevlig. Jag tar på mig hörlurarna och lägger mig i sängen, spellistan är nästan 8 timmar så datorskärmen stänger jag av. För att försökra mig om att inte en enda ljusstråle når mina känsliga näthinnor lägger jag en T-shirt för ögonen och blundar.
Inom uppskattningsvis 20-30 minuter börjar jag ana effekter men uppgången fortsätter i nästan två timmar. För varje minut blir det mer och mer intensivt och inom en och en halv timme efter intag befinner jag mig i ett panikartat tillstånd medan svetten rinner från hela kroppen. Detta är mycket intensivare än vad jag hade anat, nästan mer intensivt än DPT får jag för mig där och då. Mina CEV:s är vid det här laget kaotiska, allt myllrar och jag kan inte riktigt urskilja någonting. När det har gått två timmar sen intag går jag upp för att kissa och passar på att äta en banan och en persika för att bli kvitt smaken i halsen. Persikan smakar helt ljuvligt. Har inga problem med att gå men det är inte så intressant att vara uppe, vill bara ligga och fokusera på tankarna och min inre värld.
Innan jag lägger mig igen tänker jag att jag måste byta musik. Sätter på en samlingsskiva med Debussys pianomusik. Det är vackert men känns inte helt rätt vid det tillfället, ska återkomma till den skivan senare. Istället sätter jag på ett långt spår med meditationsmusik för att lugna ned mig maximalt. Lägger tillbaks ögonbindeln och fokuserar på andningen. När jag lyckats lugna ned mig inser jag vikten av att acceptera resans öde och på bara en sekund går mina CEV:s från att vara kaotiska till att bli symmetriska och vackra. Detta är ca två och en halv timme in i trippen.
Efter ett tag inser jag vad jag nyss har lyckats åstadkomma. Genom att bara tänka en tanke har jag vänt en jobbig upplevelse till något vackert och njutbart. Mina tankars potentiella kraft manifesteras i form av en visuell belöning. Mina tankar är starka nog att påverka hela min inre värld och hur jag upplever och tolkar den. Här börjar jag upprepa enkla mantran i mitt huvud:
"Jag är stark, det finns inget att vara rädd för"
"Jag är öppen och fri från fördomar"
"Jag är nyfiken på att se mer"
För nyktra öron låter det såklart kliché men det skulle visa sig vara otroligt givande för trippen. Det är först när jag har insett mitt medvetandes styrka jag förtjänar att se nästa nivå av trippen. I raketfart slungas jag in i en svart rymd där lugn och harmoni råder. Framför mig presenteras spiraler som jag vill minnas var huvudsakligen lila och vita. Ganska så snart förstår jag att spiralerna är mitt medvetande som frigjort sig från min kropp. Känslan av att vara fri från min fysiska varelse är mycket övertygande och out-of-body experiences ligger mycket nära till hands.
Jag tänker på att jag om ett par dagar ska åka till norra Lappland och bilder på vackra fjällandskap integreras med den svarta rymden och spiralerna som representerar mitt medvetande. Bilden av en ren vid sidan av en bäck hinner visas i två sekunder innan renen "friläggs" från landskapet som löses upp och försvinner. Renen blir även den till lila spiraler, precis lika dana som jag själv består av. En gran dyker upp och direkt ser jag att även den består av spiralerna. Då plötsligt blandas granens spiraler med mina egna. De sugs in i varandra och jag kan inte längre skilja på vad som är mitt eget medvetande och vad som är en gran. "Det finns ingen skillnad" får jag berättat för mig och inser att det stämmer ju. Både jag och granen består på någon nivå av samma beståndsdelar . Jag drabbas av en enorm ödmjukhet och respekt för naturen och min omgivning och när jag har accepterat att "allt är ett" får jag veta att det var allt trippen hade visa mig för den här gången. Intensiteten minskar och jag sätter mig upp i sängen.
Ungefär 5 - 6 timmar har gått sedan intag men tiden har såklart varit obetydlig väl ute i rymden. Nu är det dags för Debussy och lite reflekterande över vad jag nyss har upplevt. Jag är i ett väldigt känslosamt tillstånd och musiken är fullständigt bedårande. Efter ett tag börjar mitt favoritalbum post-tripp, nämligen Coldplays Parachutes. Texterna gör stort intryck på mig i mitt sköra men mottagliga sinnestillstånd.
Sammanfattningsvis är jag otroligt nöjd med trippen och jag hoppas att fler personer får upp ögonen för både den här substansen och DPT. Att jag lyckades vända min panik till harmoni och lugn betydde väldigt mycket och det skulle visa sig ha enorm inverkan på en framtida DPT-resa!
Tack för mig