Bipolär-sjukdom en gåva om man lär sig kontrollera det ?

Vem säger att den inte går att kontrollera , vetenskapen ?
Den som tror det inte går och den som tror det går, båda ar rätt"

För att du inte kanske har klarat av det säger väl inte att någon annan inte gör det heller.
När det är tala om depressioner så blir det alltid "allt är subjektivt" Men grejjen är har folk som är i djupa depressioner ens provat de logiska sakerna för att må bättre ?

Jag tror inte på medicin det bara skjuter fram problemen... Bipolära tror jag har det svåra att kontrollera sinnesstämningar, deras humör svänger mycket mer. Därför måste de eliminera alla negativa tankar och för att lyckas med det måste de ta tag i sina lik i garderoben. En vanlig människa behöver inte de pga av de är inte lika dålig på att kontrollera sina sinnesstämningar...

Har du själv fått diagnosen depression någon gång?

Ja det har jag så jag vet hur svårt det är men jag vet att allt är möjligt. Måste bara tänka lite mer mekanisk om man ska ta sig igenom sina problem. Det är inte alltid logiskt varför man mår dåligt men man kan fundera över saker man inte har som andra har och rätta till dom...

Det krävs mycket mod och många saknar mod tyvärr. Men det är absolut värt mödan...

Ja det har jag så jag vet hur svårt det är men jag vet att allt är möjligt. Måste bara tänka lite mer mekanisk om man ska ta sig igenom sina problem. Det är inte alltid logiskt varför man mår dåligt men man kan fundera över saker man inte har som andra har och rätta till dom...

Det krävs mycket mod och många saknar mod tyvärr. Men det är absolut värt mödan...

Jag tror det är viktigt att vara öppen om sina problem utåt. Att man vågar prata om de med andra människor än sin psykolog. För om man inte gör det då har man inte provat flera möjliga altenativ som kan förbättra måendet.

Menar du att det funkar för alla? Om man inte kan hitta nån orsak till varför man mår dåligt, vad gör man då?

Jag håller inte riktigt med där. Omgivningen kan bli ganska förfärad av att veta att en vän eller familjemedlem har en psykisk sjukdom. Man behöver faktiskt inte berätta det, för ingen mår bättre av att veta det. Som sjuk känner man sig ofta som en börda, och om man berättar för alla hur det verkligen ligger till -så kan det tynga ännu mer eftersom man helt plötsligt blir behandlad annorlunda.

Då provar man alla logiska förklaringar. Man provar sig fram för att se om det är det. Men jag tror allt bottnar i att man inte vågar leva efter sina värderingar utan man har inte nog bra självkänsla. INte så konstigt att depression kommer efter en mani. Om man svävar på moln och sen mitt iallt börjar tänka lite negativa tankar så blir det ju sämre. Sen blir ju personen mer deprimerad för att han inte är lycklig då personen har känt extrem lycka och de negativa tankarna blir en spiral.

Jag håller inte riktigt med där. Omgivningen kan bli ganska förfärad av att veta att en vän eller familjemedlem har en psykisk sjukdom. Man behöver faktiskt inte berätta det, för ingen mår bättre av att veta det. Som sjuk känner man sig ofta som en börda, och om man berättar för alla hur det verkligen ligger till -så kan det tynga ännu mer eftersom man helt plötsligt blir behandlad annorlunda.

Ja, hur många är det som vill prata om bipolär sjukdom om det gäller en människa man känner? Mina släktingar vill inte prata om det alls, psykisk sjukdom är tabu och de vet inte vad de ska säga. Bekanta blir jättetysta och generade och själv känner man sig som en oerhörd börda. Jag hoppas att andra bipolära har bättre erfarenheter men tvivlar tyvärr på att det är så.

Är du själv bipolär?

Vet du hur det känns när man vet att man har allt och inte saknar nåt här i livet men ändå mår så dåligt att man inte orkar leva en sekund längre? Det är verkligen inte nåt man bara kan tänka bort. Jag önskar att det gick att vara logisk då, jag gillar logik.