Neuroleptika = mental tvångströja?

Hej FB,

För några år sedan spårade jag ur efter en stor mängd alkohol och droger under en period på ca 2-3 månader. Min syster förde mig till en psykiatrisk akutavdelning där man konstaterade att jag hade svår ångest och vanföreställningar. Läkaren ordinerade antipsykotisk medicin och jag vill härmed delge hur jag upplevde detta.

Når jag fick första två sprutorna(cicordinol acutard plus stesolid) sov jag två dygn i streck. När jag vaknade upp kände jag mig vansinnigt utvilad och hade ett ganska skönt humör. Jag var nog lite groggy, men ändå pigg på samma gång.

Efter några timmar fick jag träffa läkaren igen och denne sa att jag borde medicinera med antipsykotisk medicin på regelbunden basis - kanske hela livet.

Jag gick med på detta och blev flyttad till en avdelning där patienterna vårdas under längre tid än på akuten. Där fick jag en spruta varannan vecka(risperdal) som läkaren ansåg var nödvändig för mitt välbefinnande. Efter ett par månader hade medicinen tagit sitt grepp om mitt sinne och det påverkade mig oerhört starkt. Ångesten som jag hade innan jag kom till avdelningen fanns kvar. Den var nog T.o.m. lite starkare än innan. Min verbala förmåga var däremot väldigt sänkt av medicinen. Jag kunde inte uttrycka ångesten. Medicinen gjorde mig även mer paranoid än vanligt. Jag blev livrädd för att berätta om min ångest. Rädslan för att bli inlåst för all framtid var starkare än den smärtan som ångesten orsakade.

Produkten av denna behandling blev en ångestladdad kille med rädsla för att berätta om sin inre smärta för dem som var anlitade av landstinget(staten=skattepengar) för att göra honom "hel".

När jag hade gått i detta ångestfyllda vakuum i några månader tyckte läkaren att hans insats var tillräcklig för att skriva ut mig. Han hade lyckats i sina egna ögon. Jag gick från att vara en person som vågade ifrågasätta saker och ting till en grönsak som bara ville vattnas och ha lite näring och sol. Hans kuk blev säkert stenhård.

När jag väl hade kommit ut ägnade jag säkert två år åt återhämtning från psykmedicinerna. Det var en lång väg tillbaka. Antipsykotisk medicing förändrar hjärnans sätt att fungera. Det sätter sig som en plugg i systemet - ämnad att strypa alla de funktioner som gör att människan fungerar socialt, yrkesmässigt och mycket därtill. Man blir enligt min mening en förslappad "light-version" av sig själv. Jag som alltid har varit driftig och handlingskraftig blev plötsligt en kedjerökande soffpotatis vars största mål med dagen var en panna kaffe och 30 cigg. Jag är oerhört tacksam över att min sambo, som jobbar inom landstinget och har koll på hur det fungerar inom vården, styrde upp mig i tid och hjälpte mig med en avgiftning och dessutom gav mig vitaminer mm som skyndade på återhämtningen.

Detta är min åsikt. Håller du med eller har du andra erfarenheter av dessa mirakelkurer?

Regler är slaveri, d e dom som e psykostiska och inte förstår att andra varelser existerar skulle dom göra d så skulle dom aldri kunna göra så d skulle va en omöjlihet.

Sluta rösta - iggnorera d "styrande"
Gå ur Svenska kyrkan - Livet e gratis
Rapportera inte andra jordbor - skvallra inte kontakta inte polisen

d här e enda sättet att bekämpa dom.

Okej. Nu tappade vi tråden en aning i mina ögon...

Man brukar inte börja med att ge sprutor, har du nekat till att ta tabletter?


Det brukar man heller inte göra vid drogutlösta psykoser, ofta bara några månader. Berättade du inte att det var en drogutlöst psykos? Verkar som de satte en schizofrenidiagnos direkt på dig.


Egentligen har du inga val, de kan LPTa(tvångsmedicinera) dig även i öppenvården om du vägrar äta medicin.


De flesta som äter neuroleptika går upp minst 20 kilo, hjärnsubstansen krymper även litegrann.


Det är inte ovanligt att psykospatienter blir tvångsmedicinerade, tvångsinlåsta, och även tvångsECTade av psykiatrin. Psykospatienter har inte samma rättigheter som de i allmänpsykiatrin.


I see Det måste ju varit ett ganska omöjligt val, berättar du om din ångest riskerar du tvång av psykiatrin om du inte gör som de säger.


Men i själva verket hade din livgnista släckts pga du var rädd för alla tvång?


Neuroleptika krymper hjärnan, det finns studier som visat det.

Neuroleptika är helt jävla horribla mediciner eller gifter. Jag har själv erfarit dem, man blir som helt väck i skallen, trög och apatisk.
Initialt kan det för vissa kännas skönt att bli "nedlugnad och avslappnad" men efter ett tag blir man trögare och långsammare och mer mer "tom".

På tal om studier som visar att neuroleptika krymper hjärnan har jag också sett flera av dessa och jag har läst tillräckligt mycket för att fatta att neuroleptika är farliga preparat. Dels under behandlingen men även efter avslutad behandling kan man få allvarliga bieffekter.

De jag känner som också "behandlats" med dessa medel har samma erfarenhet som mig och de säger själva att "det tog tid att komma tillbaka och bli sig själv igen".