Hur mår du som nykter alkoholist?

Kände att jag behövde ventilera lite.
Har haft en destruktiv relation med alkoholen sedan debuten för cirka femton år sedan(är strax över trettio idag).
Jag har länge vetat att jag är alkoholist. Jag har ett "väl" fungerande liv visst, men min fritid kretsar sedan kring alkohol.
Jag är självklart inte ensam om detta intresse men för mig fungerar det verkligen inte längre. Har dock inte gjort något åt problemet
såklart eftersom det skulle innebära att jag inte kan dricka mer(eller på väldigt länge).

Vågar tro att jag annars är en helt normal kille men med alkohol i blodet blir jag starkt personlighetsförändrad och utan botten.
Ofta slutar det med alldeles för mycket sprit och hela kvällar är en total blackout. Sedan kommer svår ångest inklusive tvångstankar i en veckas tid, vilket gör mig handlingsförlamad och vardagen fungerar inte som man önskar.
Så har det sett ut i en tio års tid nu och jag har aldrig varit kung i baren......

Så, nu har jag fått nog och bestämt mig för att bli nykterist! Jag vet att det kommer bli tufft
men mitt enda alternativ är att jag ska klara av det!

Det jag önskar att få ut av tråden är andras erfarenheter, tips och om någon känner igen sig i mitt problem?
Hur ser livet ut idag när det inte längre kretsar kring flaskan?
Energi? Ångestfri? Lycklig?

Mvh

Citat av och svar på 0.03-inlägg bortredigerat.
/Moderator

men inte för att jag har varit där du är så tror jag att när man har kommit över den svåra delen att sluta och sedan lyckas stanna nykter i typ 1 år hittat hobbys ,vänner och allt sånt och inte behöver
tänka på flaskan så tror jag att man kommer må bättre iaf.

Hur ofta dricker du? Flera gånger i veckan? Och vad är orsaken? Vad vill du dricka bort, eller vad vill du dricka för att få? Vissa dricker för att få socialkompetens medans andra dricker för att få må bra.

två år nykter, ingen speciell skillnad.

dvs spriten tillförde inget jag redan har utan den. För mig var det bara en dålig vana som hållit i sig knappt 30 år..

Jag mår grymt mycket bättre som nykter. Livet är värt att leva istället för någon tragisk misär. Man märker folk vill vara med en och verkligen uppskattar en. Ångesten är dämpad. Energin är väl sämre, men det är för att jag for omkring hela dagarna för att styra pengar till alkohol eller andra droger jämt förut. Men det är så skönt att ha ett någorlunda fungerande liv och verkligen må bra och vara i rätt bra balans. Bara vart i 3 månader. Så det blir bara bättre.
Håller tummarna för dig. Lycka till!

Det som oroar mig idag är insikten att jag är beroende. Hur jag blir otåligt och får kämpa emot de negativa känslorna som uppstår när jag inte kan eller får dricka som jag önskar.
Förut har jag druckit p.g.a. de alla orsaker du rabblade upp plus några till. Hur ofta jag dricker varierar men definitivt alltid när jag har tillgång till sprit. Kan ju säga att jag aldrig har något hemma som varar länge.....


Fantastisk läsning, inspirerande! Grattis! Tack så mycket, jag ska göra allt jag kan! Vill verkligen finna balans igen. Eller igen och igen, känns som jag aldrig haft det om jag ska vara helt ärlig.
Jag har förstått att folk faktiskt börjat ta avstånd från mig med. Jag har hört lite rykten om att bekanta snser att jag är besvärlig att ha att göra med när jag är full. Det är verkligen mördande för självkänslan!
Ska man vara annorlunda så får det ändå vara på ett positivt vis och inte såhär! Känns ändå väldigt självklart när man får ner tankarna i ord.

Mvh

Insikten kan för väldigt många vara svår och jobbig. Men när har det gått bra? När höll du dig senast en längre period? Du har redan svarat på frågan ifall du kan tacka nej. Dricker du när du inte borde? Några frågor som definitivt borde ge dig lite insikt.

Klart det känns jobbigt att inte få dricka i början. Det är ju för att du är beroende av det. Bara en beroende skulle tycka det känns jobbigt att vara utan. En vanlig person tycker på sin höjd det är trist.

Du kommer finna balans. Allt kommer bli bättre. Det lovar jag. Se till att sluta i tid medans folk "bara" börjat ta avstånd från dig. Det är inte långt kvar tills de inte är med dig och då kan det sluta upp med att vissa aldrig vill ha med dig att göra igen. Jävligt att förlora sina goda vänner och kärlek till missbruk. Det är inget fel i dig i sig. Det är alkoholen som gör så med dig. Det du måste se till att göra är att sluta upp med den.
Ja att verkligen få ut det i ord hjälper. Nästa gång du funderar på att dricka så skriv ner de ~5 senaste gångerna du druckit och hur det gått och vart då. Fundera sedan på ifall det är värt att ta en sådan runda till.
Sedan sist ett bra råd: Ge fan i festerna! Även om du är nykter.

Jag har aldrig brukat alkohol, det var missbruk från första början. Efter många år i en nedåtspiral av alkoholberoende och misär som höll på att ta livet av mig bokstavligt talat har jag genom att finna nykterheten fått livet tillbaka.

Trodde aldrig att ett liv utan alkohol var möjligt då det var med den jag hanterade allt, glädje som sorg och allt däremellan. Två behandlingar och ett omfattande arbete med mig själv på hemmaplan har lett till att jag äntligen har funnit mig själv och meningen med livet känns det som.

Första året var ingen dans på rosor men det blir bättre som många säger, sålänge jag inte tar det där första glaset. Nykterheten kommer i första hand, utan den rasar allt igen och dit vill jag INTE tillbaka...

Energi har jag, det känns inte ens jobbigt att kliva upp i ottan och åka till jobbet. Ångesten är minimal men den är och har alltid varit en del av mig men utan alkoholen håller jag den i schack. Om jag är lycklig? Jo det är jag... Om jag tänker på hur det kunde ha sett ut så känns det lätt att vara lycklig överlag och att tycka om mig själv. Innan jag blev nykter hatade jag allt och alla, och mest av allt mig själv. Så är det inte idag.

Om några dagar har jag varit nykter i 3 och ett halvt år, det är jag tacksam för.

Jag kan inte tala för mig själv, men en utav av mina absolut närmaste kamrater tog "din resa" för ca 18 år sedan.., jepp..du läste rätt, ca 18 år.

Då när det skedde, så sa han bara att "det har gått för långt", och inget mer. Var nog medveten över att han hade en självdestruktiv sida i sig när han drack, och "röka"..(han drack oftare än mig och det skedde ofta dumheter då..)

Med tiden så har han berättat om dumheterna (som jag ej ville pressa närmare om då, utav respekt för vänskapen)..

Han bytte sitt liv totalt när han tog beslutet. Att bli nykter.

Idag lever han hälsosamt, är gift med tre barn, är chef med ca pers 15 under sig, tjänar pengar och resten av "regnbågen"..

Tack för dina ord och goda råd! Idag är en bra dag, livet känns mer hoppfullt än på mycket länge och ett litet rus av lycka infann sig när jag insåg att jag inte var ångestladddad. Just nu ser jag fram emot ett nyktert liv! Hoppas att den känslan består!


Grattis!! Bra kämpat! Det var i hopp om att få läsa dessa berättelser som jag startade denna tråd! Att bli nykter har i tanken känts hopplöst. För precis som dig så har det även för mig varit ett missbruk redan från första början och jag har även valt att hanterat alla mina "ups and downs" med just alkoholen. Jag vill vara beredd på att resan kommer bli tuff och att vissa dagar kommer vara lättare än andra. Men jag är nu besluten att klara detta. När jag behöver en extra push kommer jag återkomma till denna tråd! Tack!



Tack för att även du delar med dig. Känner också igen mig i din vän. Även om tanken "det har gått för långt" slagit mig flera gånger tidigare så slog den mig riktigt ordentligt nu sist. Det har gått för långt och nu har jag bestämt mig för att vända och gå hela vägen tillbaks till "korsningen" och välja rätt väg istället.
I mitt liv så känns det som att allt alla gör är att arbeta för att sedan umgås tillsammans med alkohol, fredag, lördag och söndag(minst). Men det är väl för att det är så viktigt för mig som jag ser det så antar jag. Skönt att läsa att din vän lyckats så bra så man kan inse att där finns mer än bara det sociala livet och alkohol!
Jag antar att jag måste skaffa mig riktiga mål sedan här i livet efter att jag lyckats vara nykter en stund.


Mvh

Min första fylla varade i en vecka, då var jag 15 år, har varit på behandlingshem 5ggr sedan jag fyllde 18, och nu idag är jag 23 och har varit nykter o drogfri i 1,5 år.

Det känns fantastiskt, kan inte beskrivas på annat sätt.
Jag var fånge i ett elakt tankemönster som tvingade mig till att dricka och droga, trots min vilja. Jag var besatt av tanken på sinnesförändrande substanser, att dom skulle göra mig till en bättre människa.

Man hör ju hur dumt det låter...

Jag är ganska ensam, jag umgås inte med dom jag umgicks med när jag var aktiv, men ensamheten är nyttigt för mig.
Jag är inte rädd för att umgås med mig själv och mina tankar, som jag har varit förut. Jag tycker faktiskt om mig själv och önskar mig det bästa möjliga.

Självhatet har försvunnit, besattheten har försvunnit, jakten och kampen har slutat.. Jag är fri, helt enkelt!

Trevlig helg kamrater!

Tack! Egentligen är det ingen "kamp" att vara nykter, inte för mig iallafall. Låt säga de sista 4-5 åren i mitt supande när det verkligen började gå käpprätt åt helvete och konsekvenserna kom som brev på posten, och då jag verkligen ville sluta, DÅ var det en daglig kamp med spriten och framförallt mina egna demoner. Det var en ständig kamp för att dölja missbruket/beroendet och det var en ständig kamp att inte duka under helt under alkoholen då jag hela tiden haft jobb, tjej, stor kompiskrets (de allra flesta med missbruksproblem men ändå) och gott ställt utåt med prylar, två bilar i garaget och hela konkarongen. Sakta men säkert började alkoholen ta allt detta ifrån mig och det såg jag, därför var det en ständig kamp där jag inget hellre ville än att bli fri från skiten, samtidigt som jag kämpade för att behålla alkoholen i mitt liv då jag var helt LIVRÄDD för ett liv utan den... Jag höll på att packa ihop psykiskt mer och mer för varje dag som gick och trodde helt och hållet att jag var galen, varför skulle jag annars låta detta extremt självdestruktiva leverne pågå dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Det var mer än en gång jag satt där med en laddad och osäkra pistol mot tinningen. Jag är glad idag att jag var för feg för att trycka av.

Kampen slutade det dagen som jag för andra gången gick över gården på behandlingshemmet för att skrivas in igen. Jag kommer ihåg känslan såväl, att nu är det äntligen över, nu ger jag upp kampen mot alkoholen för jag vet att jag blir golvad VARJE gång jag tar mig an den och bryter jag inte nu tar den livet av mig, ingen tvekan om det. Sedan den dagen när känslan föll den där berömda halvmetern från skallen ner till magtrakten där det VERKLIGEN känns ändrades mitt liv och allting har blivit annorlunda, JAG har blivit annorlunda. Idag ser jag det nästan som att jag har två födelsedagar, en ursprunglig och en då jag blev befriad från helvetet som inget annat ville än att ta död på mig, den dagen då jag började leva på riktigt, på MINA villkor och inte alkoholens.

Jag förstår att det känns omöjligt och skitläskigt att föreställa sig ett liv utan alkoholen, livboj och lieman, då man sitter fast i klorna på den men jag kan lova att ALLT, verkligheten ALLT löser sig och blir till det bättre. Att undra vad fan jag ska göra utan alkoholen och allt "roligt krökande"? GÖR VAD FAN DU VILL, DU ÄR FRI!!! Fri ifrån fotbojan som alkoholen blir vid tungt missbruk och beroende. Tycker du verkligen att alkoholen medför positiva saker i ditt liv så blir det svårt att bli fri från den och att som det sägs att "varje alkoholist måste nå sin absoluta botten" stämmer bra. Först då infaller sig inte bara en vilja att bli nykter utan en villighet att faktiskt göra det som krävs för att bli det också, vad det än innebär. Så var det för mig och många andra därtill.

Som någon skrev här tidigare... Idag är jag fri att göra det jag vill och behöver inte vara slav under alkoholen, eller någon annan drog heller för den delen. Det känns underbart och jag skulle inte byta bort det för allt i världen, inte idag iallafall.

Nu ska jag väcka min flickvän och laga en god frukost som vi ska äta i sommarvärmen på balkongen. Att livet skulle bli såhär underbart kunde jag då aldrig föreställa mig när jag för ca 3-4 år sedan en lördagsmorgon började dagen med ett par Sofiero 7,5 för att bli av med den värsta dödsångesten, allt för att börja om igen på det långsamma självmordet.

Lycka till alla ni där ute som sitter fast i skiten och vill ur den. Den enda som kan göra en förändring i ditt liv är du så ta vara på dagen och ge alkoholismen en redig knogmacka. Det är du värd!