Jag tänkte att det kan vara en bra idé att starta en samlingstråd för tankarna kring hur feminister (och kvinnor överlag) kan upplevas som självmotsägande när de säger att de vill en sak, men agerar som att de vill det motsatta, alltså när hon säger sig önska en viss sak för att sedan uppmuntra det motsatta. Det kan exempelvis handla om att en kvinna säger att hon vill att män ska bemöta henne på samma sätt som när de bemöter en man, för att sedan välja att flörta med den enda mannen i sällskapet som alldeles uppenbart har uppvaktat henne på ett sätt som tydligt anspelar på skillnaden mellan hans "manlighet" och hennes "kvinnlighet". Var frimodiga i er tolkning av vad tråden handlar om, ty dess potential är enligt mig enorm.
Jag (som många andra) är genuint intresserad av detta och jag hoppas att alla som skriver i tråden är ärligt sakliga och inte har som ingång att försöka "vinna debatten". Jag vill att denna tråd ska vara en fristad där man kan vara ärlig och inte känna att man riskerar något för att man är helt ärlig. Jag är särskilt förväntansfull över vad kvinnor och feminister kommer att skriva och hoppas på att de är storsinta nog att bjuda på sig själva och erkänna inkonsekvens och brister (vilket alla bär på).
__________________
Senast redigerad av JP 2014-07-07 kl. 05:27.
