Sje-ljudet ɧ

Ofta hör man hur det svenska sje-ljudet i ord som sjuk, skick och schyst är nästintill helt unikt för vårt språk. Fonetiskt skrivs tecknet ut som ɧ. I bland annat norrländska dialekter och västlig värmländska är ljudet mer likt rikssvenska sje-ljudet som återfinns i ord som fors.

När jag själv (utan utpräglad dialekt) uttalar ljudet, och hör andra göra det, hör jag ingen större skillnad från tyskans ach-ljud i Achtung, som fonetiskt skrivs χ. Jag skulle kunna dra mig till att beskriva vårt ljud som en mjukare version av det tyska ljudet, som förövrigt återfinns i en rad olika språk.

Vad säger språkvetarna om detta?

För den som vill läsa in sig tillräckligt på IPA för att följa debatten kan ett par länkar vara av intresse.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sj-ljudet#Allofoner
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tonlös_velar_frikativa#Varianter
http://en.wikipedia.org/wiki/Ipa — översikt

Vad gäller tyskan har jag mestadels sett [x] som beteckning för ach-laut, och jag vet inte exakt hur variationen mellan dessa ser ut i tyskan. Men jag tror att det svenska sje-ljudet generellt är mer likt [x] än [χ] (dvs. lite "mjukare"), men jag är rätt säker på att man kan höra [χ] också. Men det finns dock även en skillnad mellan [ɧ] och [x]. Här kan man lyssna på ljudexempel:

[ɧ] – http://en.wikipedia.org/wiki/Voiceless_palatal-velar_fricative
[x] – http://en.wikipedia.org/wiki/Voiceless_velar_fricative

Nu är detta knappast några fullständiga rättesnören för fonetiska symboler, men de kanske kan ge en fingervisning. Där framgår det även att artikulationsstället för [ɧ] är omstritt. För mig, som jag uttalar det och som jag uppfattar skillnaden när jag hör den, ligger [x] längre bak (mer koncentrerad till mjuka gommen) och har en mer kraftigt vibrerande friktion, medan [ɧ] på ett mindre bestämt sätt är lokaliserat längre fram i munnen och uttalas med mer luftblås. Det kan även vara lätt rundat (vilket inte gäller [x]). (Det är också värt att notera att sje-ljudet hos många talare kan vara så luftigt som ett rundat [h]: [hʷ].)

Spanskans j (som i Juan) låter väl mer likt det svenska ljudet än tyskans achtung?

Variationerna på det nominella [x]-ljudet är stora både inom svenskan och spanskan. Någon gång uppstår en skön hybrid på värmländskt substrat:
Youtube: Donna Juanita - Monica Zetterlund

Jag skulle gissa att det svenska (bakre) sje-ljudet pendlar lite mellan [x] och [ʍ]. Antingen är det ett lite mer öppet [x]- eller [xʷ]-ljud, eller ett [ʍ]-ljud med lite mer friktion.