Citat:
Ursprungligen postat av
Redax
Det är inte lika angeläget att gamla brott blir bestraffade som att så sker med brott som ännu är aktuella i människors medvetande
Det är en högst subjektiv upplevelse. För den förälder som berövats ett barn upphör brottet aldrig att vara aktuellt i dennes medvetande. Men även om vi accepterar premissen generellt så bygger den på tanken att vi måste välja, vilket inte är sant. En fungerande poliskår skulle ha alla resurser den behöver både för aktuella brott och gamla "kalla" brott.
Citat:
och statens straffanspråk bör inte heller upprätthållas under obegränsad tid.
Brottslingens livslängd utgör en naturlig avgränsning. Vad gäller materiella ting kan det vara legitimt med ytterligare förlängda straffanspråk. Varje uns av vinning av brottslighet som staten legitimerar är en perversion av rättvisan som undergräver själva idén om rättvisa och hederlighet. Brott ska inte löna sig, även om den lönade "bara" ärvt en förmögenhet från pappa bankrånare.
Citat:
Det har också ansetts rimligt att den som efter ett brott har varit laglydig under en längre tid ska kunna känna sig trygg och inte behöva riskera att den existens han eller hon byggt upp åt sig går till spillo på grund av brottet.
Trams. All existentiell risk är sprungen ur brottslingens egna gärningar, och den enda vägen ut ur den situationen är att sona brottet genom att låta rättvisan ha sin gång. Allt annat är att tillåta att brott lönar sig.
Citat:
Ytterligare ett motiv bakom reglerna är att det kan vara förenat med svårigheter att utreda och föra bevisning om ett brott som begåtts för lång tid sedan. Vittnens minnesbilder kan blekna allteftersom tiden går och både vittnen och gärningsmän kan hinna avlida. Även kraven på rättssäkerhet och effektivitet talar alltså för att gamla brott preskriberas.
Bevisläget är som det är oavsett mängden förfluten tid från brottstillfället. Preskription innebär i detta sammanhang snarare att man låter en brottsling slippa undan även om vattentäta bevis skulle komma i dagen, såsom mordvapen med DNA och fingeravtryck. Konsekvenserna av preskription är således värre än de svårigheter i bevisläget som kan uppstå i gamla fall. Exemplen Thomas Quick och Kevin-mordet visar att omständigheter kan förändras över tid, och rättsväsendet bör bejaka detta i lika hög utsträckning när det kommer till att utmäta straff som i att bevilja resning.
Citat:
De rättspolitiska och humanitära skälen för preskription väger dock mindre tungt ju allvarligare brott det är fråga om. Det är också därför det föreskrivs olika preskriptionstider alltefter brottets svårhet, med tjugofem år som längsta tid för åtalspreskription. Som nämnts gäller också en absolut preskriptionstid om trettio år.
Vilket leder till rättsskandaler som pedofiltränaren som gick under jorden.
Citat:
Regeringen anser att de grundläggande skälen för denna ordning fortfarande äger giltighet. Utgångspunkten bör alltjämt vara att brott ska preskriberas och att det endast är för vissa allvarliga brott som det kan finnas skäl att överväga förändringar. Principen om ett samband mellan brottens straffskala och preskriptionstidens längd bör som huvudregel alltjämt gälla.”
Regeringen är ute och cyklar. Men det är kanske för mycket begärt att de ska ha förståelse för känslan att smutsas ner, där de sitter på sina höga hästar.
