Modelltåg

Modelltåg, - eller modelljärnvägar som man vanligtvis säger, är en underskattad hobby.
Lille Olles lek i källaren med en rundbana på en plywoodskiva på bockar,
har idag ersatts av moduler som byggs efter vissa standarder,
för att kunna kombineras med varandra, på körningar och visningar.
Se vidare på t.ex. Svenskt Modulforum, Mälarmodulmöte m.m.
Därmed har alla idag plats för att börja med hobbyn.

Jag vet, jag var med i en förening och har hoppat in och ut ur den.
Den här anläggningen är lite speciell för den är extremt picky med vad som byggs. Det ska vara svenskt
och det ska vara mitten på 1970-talet, och det är sjukt konsekvent gjort. Alla hus m.m. är handbyggda
eller väldigt modifierade byggsatser och det är väldigt mycket stadslandskap. Och det är typiska svenska bilar sånt som man såg 1975 - SAAB V4, Volvo 140r, Opel Kadetter, VW Golfar, gamla Scanialastbilar m.m. Husen har systembolag, socialkontor, konsum, pressbyrå, ICA, Ringbar... det är som en gammal Jan Lööf-teckning. Problemet är att jag får lite ångest av "staden" för precis så oglamoröst, skitigt och lätt förfallet var det när jag växte upp. Det fanns till och med en rivningskåk med en gammal lingrävare som tuggade sig igenom halvraserade bakgårdar, precis som när de rev som galningar på den tiden. Tågen är bruna med nåt orangt lok ibland, gröna elstolpar m.m.

Det låter ju underbart En Olof Palme-figur vid en talarstol vore ju något också samt en FNL-demonstration på gatan. Jag var barn den där tiden och älskade hur Sverige såg ut. Jag gillar än idag saker som landstingets ljusblå inomhusdörrar i stål. Sådana finns i källaren i morsans hyreshus.

Jag tycker att intresset för modelljärnvägar är vackert, men jag föredrar modellflyg som är långt mer utmanande.
Att kunna styra ett litet flygplan eller en helikopter med långt större skicklighet än vad som krävs för de fullstora dito.
Ett litet misstag, förstörelse, för det finns inget rum för misstag, förutom de lättaste flygplanen, eller leksakshelikoptrar.

Min son (15) flög bättre med Piper-flygplanet för första gången, än alla lärarens elever förr hade lärt sig på 25 timmars övning. Han förstod sidrodret, höjdrodret och skevningsrodren. Flygläraren var hänförd.

Jag sade att "han har fuskat med modellflygplan och simulering", så att han förstår kontrollerna och styrningen.

Många har svårt med att fatta sidrodrets viktighet, de flyger i krabbgång med flygplan, styggt och fult, och rent av farligt vid landning, och i synnerhet vid motorstopp, men det lär man sig fort av med, genom att lära sig att flyga en helikopter.

Palme är lite för glamoröst, men det finns pro-FNL klotter på en bropelare under en järnvägsviadukt. Det sitter också kvarglömda affischer från nån feministisk festival med Röda Bönor som huvudattraktion, och nån har klottrat "jävla subb-kultur" på en av dem
Man ska inte överarbeta en modell med för mycket händelser.

Ja, jag har prövat, har även flugit Piper Archer på riktigt! Plus många timmar i simulator, alltså inte nån programvara du kan köpa hem utan en riktig utbildningssimulator.
R/C modeller har knappt nån tröghet, de reagerar blixtsnabbt på vad man än gör, förebilderna är "segare" för det är helt andra massor och rörelseenergier man ska flytta runt.