Jag har en kompis som vi kan kalla för B.
B och jag har känt varandra i ungefär tre år. Vi var väldigt bra vänner det första året, men sedan förändrades relationen rejält efter ett stort bråk. Ska dock sägas att varken jag eller B gick på varandra med personliga påhopp, dock är jag säker på att vi båda ville mörda varandra innerst inne.
Hur som helst, allt detta löste sig genom att B bad en av hennes bästa vänner medla för henne, denna person kan vi kalla för C. C tog kontakt med mig och ville lösa hela konflikten. B var inte närvarande. Sagt och gjort gick jag på detta och allting "löste sig". Jag kunde nu snacka "normalt" med B, även om relationen blev heeeeelt förändrad.
Jag och B har nu varit casual friends sen detta hände. Vi umgås i princip aldrig förutom när vår gemensamma umgängeskrets styr ihop något eller när jag jobbar, då vi jobbar på samma ställe.
Hur som helst, har haft lite kontakt med B på sociala medier och genom SMS. Vi hörs av då och då, men B är väldigt kall mot mig. Svarar oftast kort, tar aldrig initiativ till diskussioner (bara ibland) eller pratstunder. När vi umgås gemensamt är B mest med sina vänner, vilket för mig är väldigt förståeligt.
Däremot på fester, födelsedagar eller i andra sociala sammanhang så uppvisar B ett helt annat beteende mot mig. Vi kan ta som exempel: vår gemensamma vän hade ordnat en stor fest för hela kvarteret och jag var där. Jag kände mig lite ledsen och trött, i kombination med alkohol så ledde det till att jag helt sonika satte mig ner vid ett bord och börja samtala med en kompis. B kommer fram och drar i mina händer och skriker att jag ska upp för att dansa. Detta gör hon bara mot mig, och inte mot alla de tiotals som redan sitter ner.
Vi har också festat gemensamt då hennes vänner inte kunnat närvara, och då är hon också väldigt vänskaplig av sig.
Sen finns det andra situationer som jag kan dra fram, som liknar detta. Men kortfattat: B är kall generellt och tar inte många initiativ i vardagen, men i olika sociala sammanhang förändras detta beteende och B blir mer vänskaplig mot mig.
Eller är det jag som har misstolkat allt?! Står inte ut med två sidor av samma person. Jag vill ju ha en normal vänskapsrelation med B, men inser kanske att det har runnit iväg. För mig gör det inget om vi är casual vänner eller bekanta, men blir så irriterad av detta tvåmyntsspel där man varken vet det ena eller det andra. Frågan är, vad fan vill hon uppnå med detta?
B och jag har känt varandra i ungefär tre år. Vi var väldigt bra vänner det första året, men sedan förändrades relationen rejält efter ett stort bråk. Ska dock sägas att varken jag eller B gick på varandra med personliga påhopp, dock är jag säker på att vi båda ville mörda varandra innerst inne.
Hur som helst, allt detta löste sig genom att B bad en av hennes bästa vänner medla för henne, denna person kan vi kalla för C. C tog kontakt med mig och ville lösa hela konflikten. B var inte närvarande. Sagt och gjort gick jag på detta och allting "löste sig". Jag kunde nu snacka "normalt" med B, även om relationen blev heeeeelt förändrad.
Jag och B har nu varit casual friends sen detta hände. Vi umgås i princip aldrig förutom när vår gemensamma umgängeskrets styr ihop något eller när jag jobbar, då vi jobbar på samma ställe.
Hur som helst, har haft lite kontakt med B på sociala medier och genom SMS. Vi hörs av då och då, men B är väldigt kall mot mig. Svarar oftast kort, tar aldrig initiativ till diskussioner (bara ibland) eller pratstunder. När vi umgås gemensamt är B mest med sina vänner, vilket för mig är väldigt förståeligt.
Däremot på fester, födelsedagar eller i andra sociala sammanhang så uppvisar B ett helt annat beteende mot mig. Vi kan ta som exempel: vår gemensamma vän hade ordnat en stor fest för hela kvarteret och jag var där. Jag kände mig lite ledsen och trött, i kombination med alkohol så ledde det till att jag helt sonika satte mig ner vid ett bord och börja samtala med en kompis. B kommer fram och drar i mina händer och skriker att jag ska upp för att dansa. Detta gör hon bara mot mig, och inte mot alla de tiotals som redan sitter ner.
Vi har också festat gemensamt då hennes vänner inte kunnat närvara, och då är hon också väldigt vänskaplig av sig.
Sen finns det andra situationer som jag kan dra fram, som liknar detta. Men kortfattat: B är kall generellt och tar inte många initiativ i vardagen, men i olika sociala sammanhang förändras detta beteende och B blir mer vänskaplig mot mig.
Eller är det jag som har misstolkat allt?! Står inte ut med två sidor av samma person. Jag vill ju ha en normal vänskapsrelation med B, men inser kanske att det har runnit iväg. För mig gör det inget om vi är casual vänner eller bekanta, men blir så irriterad av detta tvåmyntsspel där man varken vet det ena eller det andra. Frågan är, vad fan vill hon uppnå med detta?