Askersund: Styckmordet på Lovisa Lindh, 2014-06-18

Även om den ej bryr sig om prejudikat så kan den ju ofrivilligen skapa sådana. Om den säger att en dom är olaglig och någon annan har dömts likadant tidigare och nu sitter i fängelse, ska denne då sitta där på felaktiga grunder eller kan han klaga hos kasseringsrätten? Det blir ju liksom automatiskt prejudicerande då alla andra som indirekt omfattas av en dom också lär vilja ha sin rätt.
Enligt det svar du ger ovan så skiljer sig en tänkt svensk kasseringsrätt ej från nuvarande HD. Nu råkar jag veta att en kassaktionsdomstol (ja, jag vet hur det stavas), om vi igen tar den franska som exempel, även har andra funktioner.
Nej, visst. Det har nog heller ingen betydelse för henne. Jag gissar att hon motiveras av främst ilska samt att iden om att klaga hos Europarätten låter väldigt lockande för henne. Hon kommer dock knappast göra det.

När hon muckar kommer hon kanske vara fyrtio bast, hennes skönhet kommer inte att vara den samma. Jag undrar om hon verkligen såg detta långa straff framför sig när hon bestämde sig för att mörda; hon kanske trodde hon kunde mildra det rejält genom att snacka och manipulera sig ur det hela. Om man nästan alltid lyckas med det annars och samtidigt inte är särskilt smart kanske det är rimligt att dra den slutsatsen att man kommer lyckas med det nu också.

I ett sånt fall väcker den som anser sig förfördelad ett nytt ärende hos kassationsdomstolen.

Bortsett från att prejudikatskraften på random ändrad dom oftast är måttlig, eftersom många domar bygger på en så speciell kombination av omständigheter att de inte kan förväntas dyka upp igen i civilisationens livstid.

Den skiljer sig på det påtagliga sätt att den undanröjer felaktiga domar oberoende såväl av om det finns något prejudikatsvärde i att ändra domen (vilket skulle ge prövningstillstånd) som ifall nya omständigheter som kastar tvivel över domen har uppkommit i efterhand (vilket möjliggör resning).

Det är alldeles riktigt vad avser den franska Cour de Cassation, och förmodligen för samtliga i praktiken existerande kassationsdomstolar. Men själva kassationsdomstolsbegreppets kärna är en domstol som undanröjer felaktiga domar.

Ja, och det var ju just det som jag frågade i fall det skulle ske i första posten. Menar du verkligen att fall är så unika att om man river upp ett för en viss saks skull så finns det inget motstycke till det i andra fall? Alla detaljer i fallen behöver ju ej vara lika, bara den grejen som gör att kasseringsrätten kasserar.
Nu är det ju fråga om att kassera dom, ej ändra.
Ja, det vet jag - men "enligt det svar du ger ovan" (det var så jag skrev) så skiljer sig den sig ej från HD.
"Andra" i mitt förra inlägg syftar på just det som du nu anger som kärna.

Jag frågade om kassationsdomstolens funktion, du svarade "korrigera påföljder, och dels göra en yttersta auktoritativ bevisvärdering" varpå jag sade att då skiljer den ju sig ej från svenska HD varpå du säger att det gör den visst det för dess huvuduppgift "är en domstol som undanröjer felaktiga domar."

Försöker du blanda om korten? Du snackar runt och kring sakfrågan i sådana mentala krumbukter att du vill få den andre stum. Rätt?

Eftersom jag har försökt att något sätta mig in i hur Italiens högsta domstol fungerar fångar det här mitt intresse. Corte suprema di cassazione skall om jag förstår egentligen inte i sig syssla med bevisvärdering även om de i praktiken tycks göra det genom att granska logiken i lägre domstolars resonemang. Skiljer sig då den från sin franska motsvarighet?

Den svenska varianten av HD har i alla fall den fördelen att den är ekonomiskt återhållsam och väl sammahållen. I Italien tycks storleken på instutionen innebära att Corte suprema di cassazione sett som helhet ibland ändrar sina egna domslut, vilket är häpnadsväckande.

Gick förbi Gårdsjögatan idag. Lgh för brottet är fortfarande öde/tom och dessutom står nu ytterligare två
lägenheter tomma i just 6A...
Någon som vet vem som äger detta hus? Har full förståelse för att ingen vill bo där detta makabra har hänt...

Huruvida Jonna borde få träffa sin nya vän är svårt att ha någon åsikt om. Det får de bedöma, de som bestämmer.

Men lite anmärkningsvärt är det allt att Jonna tycks vara lite förvånad över att ha mist vänner som hon trodde var riktiga vänner.
Kan man vänta sig att riktiga vänner ska stå kvar även efter ett sådant här dåd? Är man verkligen en usel vän om man avslutar vänskapen?

http://www.expressen.se/nyheter/styckmordare-far-inte-traffa-kvinna-i-haktet/

Hade hon haft lite elementär människokännedom så borde det inte förvåna henne ett ögonblick
att de vänskapsförhållanden som funnits nu tvärt upphört. Hur goda kompisar man än
må ha haft omkring sig så blir det nog väldigt knepigt att vilja fortsätta upprätthålla
en relation med någon som burit sig åt så här påfallande hemskt mot en medmänniska.
Det liksom skrämmer iväg folk sånt där. Det får en att ta avstånd och rysa och undra
över hur i helsicke man kunnat vara i lag med en person kapabel till dylika grymheter.
Ingenting konstigt i det och det borde hästtjejen kunnat inse hon också om hon varit
lite bättre funtad å huvudets vägnar.

Och sen det här: Vem har inbillat människan att hon förtjänar att ha roligt efter vad som har hänt och
under tiden staten håller henne i förvar på häkte och på anstalt?
Hon ska ha tråkigt som fan tycker jag.
De här åren som nu följer för henne med mist frihet ska inte vara en dans på rosor precis.
Har man mördat som hon så är kul det minsta man ska ha medan man avtjänar
sitt rättmätiga straff.

Var det gemensamma vänner med mordoffret är valet förståeligt. Var det hennes egna vänner som lämnade henne var det inte riktiga vänner.

Så, en riktig vän ska stå kvar oavsett vad den andra vännen gör? Oavsett vad?

För mig tyder Jonnas inställning på att hon ännu inte riktigt har fattat vad hon egentligen har gjort. Hon har berövat en person livet, och det har hon inte gjort "i hastigt mod". Hon visste vad hon gjorde och hon ville göra det.

Hennes inställning är dock att hon är oskyldig till mord. Hon ville bara skrämmas lite och oturligt nog gick det överstyr. Hon tycker väl att en riktig vän borde tro på hennes version av det inträffade.

Inte oavsett vad men mördar en vän någon man inte bryr sig om borde riktig vänskap bestå.

Men då är ju hennes inställning ett tecken på att det verkligen är bra att hon är inlåst. Om hon anser att hennes agerande före, under och efter mordet bara var att "vilja skrämmas lite men det gick överstyr" så skulle det väl mycket väl kunna hända igen om hon var ute i friheten?

Där är vi inte eniga. Om en nära vän till mig skulle döda någon på detta sätt som Jonna gjorde skulle jag säga upp vänskapen direkt. Personer som anser sig ha rätt att döda någon på grund av svartsjuka är personer som jag inte vill ha i min närhet.
Och detta oavsett om jag kände den mördade personen eller inte.