Allmänt om all hockey/hockeyrelaterat

Problemet är väl att massan inte tycker ishockey är precis lika kul som vi här inne gör.


Det var nog ett skämt.

Där tycker vi olika. Du vill ha många ljumma och ointressanta matcher. Jag vill ha färre men glödheta.

Jag tror att du dödar hockeyn i Sverige. Först i storstäderna där konkurrensen om publiken är mycket hårdare, sedan i landsbygden.

Du har en poäng där. Hans Abrahamsson skrev något om att gällande dom låga publiksiffrorna den här tiden på säsongen beror på att folk har andra saker för sig i september månad när sommaren precis har tagit slut. Men om det är så vet ju troligtvis ingen av oss. Men på något sätt måste ju något göras för att locka folk till matcherna igen.

Jag fattar inte riktigt vad du menar med det sista. Men givetvis respekterar jag din åsikt även om jag inte håller med dig.

Jag kanske förstod det., men vill inte att mitt resonemang skulle tystas med en one-liner. Kanske

Fram tills elitseriens bildande 75' och övergångsserien innan var det dubbelserie som gällde, genom det ökade vi till 36 matcher. (förutom 65'-69' då det var trippelserie, och några serier som fick bli enkelserier eller ej fullföljas p.g.a vädret.)

86' fick vi 40 matcher i ett system med 22 matcher grundserie + 18 matcher fortsättningsserie. Detta skrotades på mitten av 90-talet och vi fick istället en 50 matcher lång serie med derbygrupper. Derbygrupperna skrotades 06' och vi fick en ökning till dagens 55 omgångar.

Jag kan ha slirat på några siffror men i stora drag, läste Stora Ishockeyboken (Gregor von Know) nyss där just bildandet av Elitserien och bakgrunden till detta beskrivs rätt väl. Är du intresserad av det är den väl värd att rekommendera. Det var inte helt långt borta att vi blev en NHL-filial i samma veva.

Jag menar att kopiöst många ljumma matcher som i de flesta fall är betydelselösa kommer att ha svårt att dra publik. I storstäderna finns det fler evenemang (sthlm snittar 450 st på vardagar) som konkurrerar om publiken, och då krävs det mer än ljumma matcher.

Jämför exempelvis hockeyns publiksiffror per match med dagens upplägg jmf fotbollen i storstäderna. För tiotalet år sedan var det de omvända, men då hade också hockeyserien ett upplägg med dubbelmöten (och fotbollen ett annat) - det var viktigt att passa på och se toppmatcher annars fick man vänta till nästa år.

Jag tror att "dör" intresset ut för hockeyn ut i storstäderna så kommer inte hockeyn fortsätta att vara relevant. (om storstadslagen sedan precis klarar sig undan nedflyttning gör inget)

Ett annat "problem" med dagens serieupplägg är att de enda matcherna som är riktigt intressanta (bortsett från det lag man följer) är bottenstriden,där den sämsta hockeyn spelas.

Var det vid införandet av 50 matcher på 90-talet som det även tillkom kopiöst många slutspelsmatcher?

Antag att det snittar 5 matcher per kvart, semi och final. Då är vi uppe i 65 matcher. Dryga 30 hemmamatcher. Klart att snittet minskar.

Jag förstår att totalt antal besökare kan öka trots minskande snitt. Jag tror dock att snittet mer visar ontresset/hypen.

När började hockeyn förresten visa sålda biljetter istället för antalet "snurrkors"? Jmf AIK-fotboll som sålt fler årskort (18000) än sitt publiksnitt (16500)

Elitserien hade som minst publik runt 83-85 någonting då det var 36 matcher och seriestart i oktober.

För min del är det inte för många matcher, jag ser alla omgångar med nöje. Det handlar helt enkelt om att jag inte har råd att vara på plats, resa runt, köpa souvenirer, mat, dryck, match efter match. Jag känner ju inte direkt att det går någon nöd på spelarna heller så jag verkligen måste köpa en tröja så dom klarar räkningarna för månaden. Många tjänar ju i månaden vad jag har om året. Mer än det.

Det funkar väl när man ser på NHL och kan tänka att det verkligen är dom bästa hockeyspelarna i världen, dom är värda sina löner på grund av sina framgångar. Men många spelare i SHL är fan överbetalda. Bortskämda. En liga som SHL tjänar nog inte på att avståndet mellan publik och spelare ökar på det sättet utan tvärtom är det bättre om "vanligt folk" kan identifiera sig mer med spelarna.

Införa lönetak vore kanske något att pröva på. Eller sänka biljettpriserna då. Både ledare och spelare och gubbar i kostym som jobbar med ligan på annat sätt borde för övrigt bli bättre införstådda med att det är underhållning som dom arbetar med och bjuda till lite mer, som man säger. Fast där har jag förstått att folk tycker olika. En del tycker det ska vara blodigt allvar som en jävla politisk kris inträffat eller något när det ska hållas presskonferens exempelvis. Alla ska vara tråkiga och allvarliga och svara medietränat meningslöst på allt. Ni spelar liksom hockey, vafan?

Om dom är så jävla tråkiga hela tiden så är det väl inte konstigt om folk lägger sina nöjespengar på något annat då och då, menar jag. Nu talar jag inte om alla hockeyfrälsta som går oavsett utan dom där andra som kommer och går. Det är ju den gruppen man har tappat.

På tal om den politisering av ishockeyn som aktualiserats kan ju bara kort nämnas också - eftersom jag inte sett det vara upp till diskussion - att förbundsstyrelsen beslutade på förra styrelsemötet att mångkultur ska vara en prioriterad fråga i förbundet för att harmonisera med samhällsutvecklingen.

Personligen tror jag att sociala projekt och inriktningsbeslut är den rätta vägen att gå för att harmonisera med samhällsutvecklingen i den bemärkelsen att det i professionaliseringen av ishockeyn krävs för att kunna hävda ett existensberättigande inför kommuner och det offentliga som samarbetspartner. Och liknande formuleringar kommer ju nästan på slentrian i vissa beslutssammanhang. Samtidigt är ju mångkultur en politisk idé som åtminstone 13% av Sveriges befolkning motsätter sig. Om det här beslutet är värt att bry sig om, lämnar jag således öppet.

Noterar på Charlotte Gustavssons twitter att samtliga klubbdirektörer från SHL och Allsvenskan är iväg på kurs hos Stockholm School of Economics. Efter föregående säsongs resultat bland klubbarna kan det nog vara nyttigt för vissa klubbledare.