Citat:
Om vi ser det som en arbetsrättslig fråga, så kan det underlätta:
Har arbetstagaren gått med på (via (kollektiv)avtal) att på begäran lämna ett blodprov, så kan det vara en förtroendefråga om man nekar till detta, utan fullgoda medicinska skäl. Däremot har man ju givetvis all rätt att kräva att ett blodprov genomförs korrekt och i enlighet med medicinsk praxis och att personal som genomför saken har såväl rrätt behörighet och att de lyder under vårdens tystnadsplikt.
Men vill man säkerställa att en utlandsplacerad person inte bär på smittsamma sjukdomar efter hemkomsten kan det ju vara sakligt befogat att göra en blodanalys, som exempel. Jag kan tänka mig att man i sjukvården också kan se det här problemet, om blodprov är relevant för att få skyddande behandling eller för att bekräfta att den verkat. Här kan man ju tänka sig att blodprovet är mycket relevant.
Går man med på urinprov, men inte blodprov kommer det att prövas om urinprov är tillräckligt för att ge det svar man har fog för att efterfråga. (Handlar det om alkohol räcker urin- eller t o m utandningsprov).
Ytterst är det en arbetsrättslig fråga vad som händer om man nekar, och jag tror inte att enbart ovilja till ett blodprov är diskvalificerande om man i övrigt samarbetar med sin arbetsgivare på det sätt som är rimligt i anställningssituationen. Men är blodprov enda sättet att bekräfta eller vederlägga ett problem som arbetsgivaren kan ha med den anställde, så kanske man får räkna med att bli uppsagd om man nekar till ett sådant och hur det sedan går i förhandlingen kan vara svårt att gissa.
Svaret är, som du anar av karaktären "det beror på" - vad har arbetstagaren gått med på och vilka skäl har arbetsgivaren att efterfråga just ett blodprov.
