Ett beroende består ju egentligen av huvudsakligen två komponenter. Dels finns ju det psykologiska, ganska förnuftiga beroendet som stammar i att man vet hur skönt det är att bruka en drog, t.ex. nikotin. Det här blir man ju inte av med så länge man minns känslan. Det fysiska beroendet är ju den fysiska tomheten, ångesten man upplever ända in på skinnet när man inte får det preparat hjärnan vant sig vid. För att få ett fysiskt beroende måste ju en drog brukas av en viss dos med en viss frekvens för att lära och anpassa hjärnan.
Jag började själv som feströkare för många år sedan. Jag hade då ingen abstinens i veckorna utan gillade bara kicken av nikotin. Naivt och girigt nog började jag småsnusa på vardagarna och blev så klart beroende. Snusade i mer än 15 år och snusade väl en dosa per dag. Hade jämt en prilla inne oavsett vad jag gjorde.
För två år sen ville jag sluta vara beroende. Kändes som att från att nikotin när jag började fick mig att hamna på känslomässigt plus så låg jag istället jämt på känslomässigt minus. Nikotinet fick bara upp mig till +/-0. Men jag ville inte heller totalt säga hejdå till nikotin för resten av mitt liv. Mycket på grund av att mitt nikotinsug tiodubblas när jag har tagit några öl. Många sa att det var omöjligt. Tänkte då på när det begav sig med nikotin då jag bara feströkte i början som jag skrev ovan. Jag bestämde mig för att sluta helt, men fortsätta med minisnus bara när jag är på fest eller tar några öl på helgen ibland.
Kan bara säga att även om det var jobbigt att tända av från nikotinet, som det är för alla, så har jag idag inget nikotinabstinensbesvär. Det blir väl i snitt max 1 dosa minisnus och ett tillfälle i veckan, endast när jag tar några öl eller är på fest. Minisnusen blev i början dessutom mer och mer verkningsfullt i takt med att min tolerans minskade vilket var trevligt.
Många vill inte sluta snusa för att de ser det som att de i så fall aldrig mer kommer få snusa i sina liv. Det här är kompromissen som jag tror kan funka för många. Obs! Det här bygger ju på att man har lite självdisciplin och faktiskt inte vill bli beroende igen. Det har så klart hänt på grund av omständigheter med semester och långhelger att man varit på fest eller druckit flera dagar på rad och därmed snusat då också. Då ska man absolut inte sticka under stolen med att man sen är lite extra sugen på snus. Viktigt då är ju att bara inte ge efter för det. Det kan bara förvärra suget att ge efter för det. Dessutom vet man ju att det släpper inom ett par dagar då man naturligtvis inte blir tungt beroende igen efter några dagar med nikotin. Det här skulle jag säga är priset för att ha kvar en relation med nikotin men det händer extremt sällan.
Jag tror många börjar med snus efter långa uppehåll för att de saknar känslan, de är egentligen inte fysiskt beroende längre. Många tror att det är antingen-eller som gäller men jag hoppas nyansera den bilden och uppmuntrar alla att hitta balans. Frekvens för bruk är säkert viktigt. Att ta en snus om dagen kan säkerligen ge helt skilda effekter från 7 snus en dag i veckan, ur beroendeavseende. Beroenden är komplexa och hjärnan behöver ju en viss exponering för att utveckla en anpassning som upplevs som ett fysiskt beroende. Det här handlar i grunden om att hitta ett bruk som är sådant att din hjärna inte gör den långvariga anpassningen. Man måste dock ha en vilja och disciplin för att lyckas samt vara självmedveten. Gränsen för när man får ett fysiskt beroende är ju också väldigt individuell. Men resultatet kan bli riktigt bra. Jag älskar att kunna ta en iskall öl med en snus ibland utan att nervöst springa runt i vardagen och ständigt undra hur många snus jag har kvar.
Jag började själv som feströkare för många år sedan. Jag hade då ingen abstinens i veckorna utan gillade bara kicken av nikotin. Naivt och girigt nog började jag småsnusa på vardagarna och blev så klart beroende. Snusade i mer än 15 år och snusade väl en dosa per dag. Hade jämt en prilla inne oavsett vad jag gjorde.
För två år sen ville jag sluta vara beroende. Kändes som att från att nikotin när jag började fick mig att hamna på känslomässigt plus så låg jag istället jämt på känslomässigt minus. Nikotinet fick bara upp mig till +/-0. Men jag ville inte heller totalt säga hejdå till nikotin för resten av mitt liv. Mycket på grund av att mitt nikotinsug tiodubblas när jag har tagit några öl. Många sa att det var omöjligt. Tänkte då på när det begav sig med nikotin då jag bara feströkte i början som jag skrev ovan. Jag bestämde mig för att sluta helt, men fortsätta med minisnus bara när jag är på fest eller tar några öl på helgen ibland.
Kan bara säga att även om det var jobbigt att tända av från nikotinet, som det är för alla, så har jag idag inget nikotinabstinensbesvär. Det blir väl i snitt max 1 dosa minisnus och ett tillfälle i veckan, endast när jag tar några öl eller är på fest. Minisnusen blev i början dessutom mer och mer verkningsfullt i takt med att min tolerans minskade vilket var trevligt.
Många vill inte sluta snusa för att de ser det som att de i så fall aldrig mer kommer få snusa i sina liv. Det här är kompromissen som jag tror kan funka för många. Obs! Det här bygger ju på att man har lite självdisciplin och faktiskt inte vill bli beroende igen. Det har så klart hänt på grund av omständigheter med semester och långhelger att man varit på fest eller druckit flera dagar på rad och därmed snusat då också. Då ska man absolut inte sticka under stolen med att man sen är lite extra sugen på snus. Viktigt då är ju att bara inte ge efter för det. Det kan bara förvärra suget att ge efter för det. Dessutom vet man ju att det släpper inom ett par dagar då man naturligtvis inte blir tungt beroende igen efter några dagar med nikotin. Det här skulle jag säga är priset för att ha kvar en relation med nikotin men det händer extremt sällan.
Jag tror många börjar med snus efter långa uppehåll för att de saknar känslan, de är egentligen inte fysiskt beroende längre. Många tror att det är antingen-eller som gäller men jag hoppas nyansera den bilden och uppmuntrar alla att hitta balans. Frekvens för bruk är säkert viktigt. Att ta en snus om dagen kan säkerligen ge helt skilda effekter från 7 snus en dag i veckan, ur beroendeavseende. Beroenden är komplexa och hjärnan behöver ju en viss exponering för att utveckla en anpassning som upplevs som ett fysiskt beroende. Det här handlar i grunden om att hitta ett bruk som är sådant att din hjärna inte gör den långvariga anpassningen. Man måste dock ha en vilja och disciplin för att lyckas samt vara självmedveten. Gränsen för när man får ett fysiskt beroende är ju också väldigt individuell. Men resultatet kan bli riktigt bra. Jag älskar att kunna ta en iskall öl med en snus ibland utan att nervöst springa runt i vardagen och ständigt undra hur många snus jag har kvar.
