När är en fördom ingen fördom längre?

När är en fördom ingen fördom längre?

Enligt mitt sätt att se det så är en fördom en uppfattning någon har som grundar sig på en förutfattad mening. Exempelvis: "Alla blomsterhandlare luktar gott!"

Om vb istället hävdar: "Jag tycker att alla blomsterhandlare luktar gott", bortfaller då möjligheten till angrepp om att det skulle vara en fördom bara för att vb förtydligat att det är något som just vb anser och att det inte är en generell regel?

Kan ett enträget upprepande av ovannämnda mening i alla sammanhang vb dyker upp och intervjuas i till slut leda till andras uppfattning att vb lider av en fördom? Finns det någon slags antalsgräns, då även denna mening till slut ses som en fördom hos den enskilde?

OM det nu skulle vara så att blomsterhandlare i regel luktar gott, hur många procent av alla blomsterhandlare måste lukta gott för att det vb yppar inte längre ska ses som en fördom? Även frasen "Alla blomsterhandlare luktar gott!" Eller kan just den frasen aldrig bli något annat än en fördom?

Låt säga att det finns 5000 blomsterhandlare i Sverige och att vb träffat 3000 av dessa i sin tjänst. Vb har uppfattningen att ALLA de blomsterhandlare han träffat luktar gott. Är det tillräckligt, eller måste vb träffa även alla de återstående 2000 blomsterhandlarna för att få lov att yttra "Alla blomsterhandlare luktar gott!", utan att det uttalandet betraktas som en fördom?

En fördom uppkommer när människor litar blint på en etablerad sanning.

Vill man inte vara fördomsfull så måste man analysera och tänka kritiskt kring ett påstående först innan man bildar sin egen uppfattning. Först då anses ens egen uppfattning inte längre vara en fördom. Även om uppfattningen är felaktig enligt den stora massan så är det inte en fördom.

Man kan säga att när en uppfattning om någonting övergår i en slutsats, först då är det inte längre en fördom.

Om vb kommer in hos en enda, den första på listan, av de 5000 blomsterhandlarna i mitt exempel ovan och anser att luktsinnet stimuleras positivt i kontakten med blomsterhandlaren och direkt efter besöket drar slutsatsen: "Alla blomsterhandlare luktar gott!" Är inte det längre en fördom då?

Det är liksom en sån komplex fråga att det skulle krävas en hel avhandling för att ge ett fullgott svar. Jag bara skrev det mest självklara för mig. Nån annan får gärna bygga på det jag skrev. Om jag inte har helt fel dvs. Då kan mitt inlägg helt förkastas.

En fördom är en åsikt. En fördom är inte en fördom längre när:

1. Den inte längre existerar, dvs. man ändrade åsikt.

2. Den är en åsikt som inte är en fördom.

1 är självklar. 2 baseras på definitionen av en fördom. Enligt mig så är det just fråga en dom (fattande av åsikt) före, dvs. innan man har tillräckliga bevis för att egentligen forma en åsikt. Om bevis finns, i form som stöder åsikten, är åsikten inte längre en fördom. Det är då en välgrundad åsikt.
Detta kräver naturligtvis att man tar in och överväger även bevis mot åsikten, inte bara för.

I ditt exempel krävs just att man luktar på ALLA blomsterhandlare, eftersom "alla" betyder just alla, dvs. varenda en. Om man däremot säger "Jag tycker att blomsterhandlare luktar gott" (dvs. inte nödvändigtvis alla) så är det enligt mig istället fråga om att en jämfört med hela befolkningen icke försumbar andel av blomsterhandlare luktar märkbart gott.

Å din delfråga är alla åsikter enskilda åsikter, även om de hålls av ett flertal människor. Alltså är en fördom fortfarande en fördom även om man säger att det är bara något man tycker. Alla åsikter är något man tycker.

Jag skulle vilja göra ett tillägg till Ert "att egentligen forma en åsikt" och det är "som ska ses som en allmängiltig sanning". För en åsikt måste väl alla ha rätt att ha, hur fel den än kan tänkas vara?

Definitionen skulle sålunda kunna låta:
"En fördom är frågan en dom (fattande av åsikt) före, dvs. innan man har tillräckliga bevis för att egentligen forma en åsikt som ska ses som en allmängiltig sanning."

"Icke försumbar andel" är intressant, hur många är det? Över 50%? Professor Hulkenberg anslog nyss att en uppfattning som är fel enligt den stora massan inte nödvändigtvis behöver vara en fördom. Är det Er uppfattning också?

Jag vänder mig explicit mot överanvändningen av begreppet fördom. Det tar folk i gemen till numera så fort det råder olika åsikt. Nästan såhär:
- Kom nu! Det är grön gubbe.
- Nej, den är röd.
- Så fördomsfull du är.

Mycket av det som kallas fördomar är helt enkelt erfarenheter. Det är en moralisk dom mot personer som beter sig kunskapsteoretiskt oklanderligt, och drar induktiva slutsatser utifrån observationer. Det handlar om byggande av tabun - vissa slutsatser får helt enkelt inte dras.

Alla får ha åsikter. I min mening är fördomar helt naturligt. Man har ju åsikter om allt i stort sett, men har inte tid och ork att samla ihop bevis för minsta lilla ting.
I min mening är en fördom en fördom oavsett om den är sann eller ej, om den baseras på en gissning istället för på bevis. Alltså behöver det inte vara fel, inte heller har det något att göra med vad massan, öppet eller i hemlighet, tycker.

I ditt exempel kan man ha stött på tre blomsterhandlare som alla luktade gott, eller så var det blommorna som luktade, och inte själva handlarna. Då vore det en fördom, men på gränsen till grundad åsikt, att blomsterhandlare luktar gott. Om man däremot sitter hemma och filosoferar ihop själv att de borde lukta gott eftersom de omger sig med blommor hela dagarna så är det en fördom tills man ser (luktar) efter hur det ligger till.
Som sagt behöver detta alltså inte vara fel, varken sanningsmässigt eller moraliskt.

Däremot har du ju rätt i att begreppet ibland används felaktigt. När folk säger att man har fördomar så menar de ju oftast att man har en åsikt som innebär att man dömer en annan människa på förhand, vilket är moraliskt fel men inte behöver vara strikt sett fel.
Detta säger de dock utan att själva ha bevis för att det är en fördom, vilket i sig är fördomsfullt. Så det kan vara.

Är fördom är alltid en fördom. Även när man har bekräftat det. Men den nya kunskapen är dock då ingen fördom, däremot är den gamla det

Att ha fördomar är naturligt. Det har att göra med att öka sina chanser att klara sig/överleva genom att generalisera utifrån erfarenheter. Sen är alla generaliseringar (förutom just denna) nödvändigtvis fel, men de är användbara. Finns inte heller någon fördom som inte har sin grund i verkligheten.

Att se fördomar sanna är ungefär samma som att härleda slutsatser genom induktion, vilket är helt accepterat inom filosofin.

http://sv.wikipedia.org/w/index.php?...%28filosofi%29

.