Påven pushar på för Chrislam

Vatikanen o påven har hållt gemensamma bönestunder i med Islam, Judendom o Katoliker i söndags. Det var första gången Koranen lästes i Vatikanen enligt vissa källor. Påven pushar tydligen för "One World Religion" eller Chrislam där man slår ihop i huvudsak Islam med Kristendom. Påven har sagt att Allah o Yaweh är samma Gud.

Vad tycker ni om denna utvecklingen? Ser vi något liknande i Sverige? Vad tycker Muslimerna om det här, kommer de gå med på det? Låt höra era åsikter.

Låter som ett desperat försök att möta den världsomspännande sekulariseringen på även om du säkert överdriver.

Tar man de bästa från båda religionerna skulle det kunna bli bra, men tar man det sämsta från båda religionerna blir de totalt samhällsomstörtande och kunskapsfientliga.

Sekulariseringen är kunskapsmässigt en positiv motpol till fundamentalistisk trångsinthet och kunskapsfientlighet.

Religionerna kan positivt gynna en sund etisk debatt, i mittfåran mellan sekularisering och extrem fundamentalism som båda har underutvecklade etiska system.

Tycker den är negativ. Religionen förlorar sin unika karaktär om den blandas upp med annat.

Ja det var väl flera år sedan ärkebiskopen tyckte att kristendom och islam är ju egentligen samma tro, bara olika kyrkor? Påven ligger efter alltså, som vanligt då.

Islam är inte en centraliserad religion på samma sätt som den katolska kyrkan är, men jag tror att rätt många av dem i stort sett skiter i vad påven sysslar med. Skulle du bry dig om ifall någon imam nånstans gjorde motsvarande?

Jag ser faktiskt inte hur moderata religioner skulle kunna gynna en etisk debatt bättre än om den förs ur ett helt sekulariserat perspektiv. Ge gärna exempel om du vill.

Däremot menar jag att det är de moderata trosinriktningarnas skyldighet att aktivt motverka fundamentalism om de ska ha någon form av legitimitet. Tyvärr ställer sig dessa "casual religiösa" alltför ofta på fundamentalisternas sida för att det ska kännas bekvämt. Fundamentalism skapar fundamentalism, visst, men en hel del är sprungen ur de moderata leden med och detta kan bara de moderata religiösa motverka.

Det finns enligt samtliga dessa religioner bara en gud. Varför inte börja där?

En positiv dialog är en klar fördel. Religiösa extremist-dårer får på sikt mindra anledning för sina invasiva attityder.

Sen ger jag inte mycket för din paranoiska konspirationsteori.

Jag har vissa blandade känslor inför mötet som reser många frågor. Hur bör man se på fenomenet att be med eller i diffus närhet av klart andra trosåskådningar (exempelvis utanför den kristna gemenskapen)? Jag tycker även det är problematiskt att uttrycka att Fadern och muslimernas gud är samma gud då "de heliga urkunderna" och religionerna rent dogmatiskt är i polemik med varandra. Jag tycker dock det är självklart att kristna och muslimer försöker att tillbe samma Gud (båda är ju abrahamitiska religioner) och det ska man ha respekt för. Faktum är att en av de närvarande praktiserar judendomen och en annan islam. Ingen kunde väl tro att den judiskt troende personen och muslimen skulle överge sina egna övertygelser och exempelvis be rosenkransen i Vatikanen? Så på något sätt känns det hela naturligt i och med att de alla mer eller mindre kunde vara trogna sin övertygelse med respekt för den andres och samlas för intentionen av fred i de tre religionernas geografiska vagga.

Vi får inte glömma vår Herre Jesus saligprisningar där han lyfter upp de som bidrar till fred och frid som Guds barn.

Allt gott!

Även om du har problem med det, vad tycker du egentligen? Kan detta att religionerna är i polemik med varandra påverka den grundläggande tron på en gud, alltså att det är samma gud man tillber om än på olika sätt? Är det i så fall fel att göra det tillsammans, om man gör det t ex för att komma över dessa konflikter?

Finns inget som sägar att en homogeniserat 'gud' behövar skapas. Det räckar med en diplomatisk dialog.

Det handlar inte om att skapa något. Det handlar om dessa religioners ursprung, sedan kan man naturligtvis prata med varandra utan att be tillsammans.