Från normativ till relativistisk marxistisk moral

På de senaste 3 decennierna har sverige och västvärlden gått från att ha normativ moral baserade på västerlänsk tradition, religion och kultur till att idag ha relativistisk marxistisk moral. Förändringen skedde iom postmodernismen och 68-vänstergenerationen.

Den normativa moralen var mer objektiv och allmän i den meningen att den var samma för alla människor avseende vad man fick säga, göra och tycka. Idag är det ok att tycka säga och göra vissa saker helt baserat på vem du är. T.ex. är det inte ok att som vit medelålders välavlönad man tycka, säga och göra vissa saker som en kvinna, invandrare eller någon annan som i den nymarxistiska analysen anses vara "förtryckt" får säga, göra och tycka. Vi ser våld från vänster, uttalanden mot män och svenskar som aldrig hade varit möjliga mot de "förtryckta" grupperingarna i den marxistiska analysen. För dessa gäller andra regler.

1. Håller ni mer?
2. Hur har det blivit så?
3. Vilka för och nackdelar ser ni på de olika sätten att se på moral.

personligen anser jag att en moral som gäller alla är mer rättvis. Det är inte ok att ha olika regler baserat på vilken etnicitet, kön, ålder, etc man har, oavsett om det är till de "svagares" fördel.

Jag håller med.

Att bristande respekt & förståelse många gånger saknas i ett samhälle är mera regel än undantag. & så jämför sig folk för jävla mycket också tycker jag.

Eller så är det ombytta roller nu, att det aldrig har varit "objektivt och allmänt" ?

En moral som gäller alla?
Jag misstänker att det inte ens finns någon "berättelse" som gäller alla.
Föreställningen om att vi klarar av att tänka alla inom 1 logiskt system
är troligen felaktig.

Det finns olika berättelser och vissa av dom berättelserna innehåller "Det finns 1 berättelse".

Jag håller inte med. Det du beskriver som något som utvecklats under decennier ser jag som en mer tillfällig fluga. Bara för två år sedan var det inte alls accepterat att säga att en utsagas sanning berodde på vem som uttalade den. Det är fortfarande mest något som drivs av ett radikalt avantgarde i pressen. Den rasistiska 'antirasismen' med sin fixering vid, och hat mot, 'vita', är något som vi bara sett härja i pressen i ett eller två år. De flesta svenskar har säkert inte ens lärt sig deras jargong än, och vet inte vad 'rasifierad' är.