Vanliga tankar/beteende eller sjuk?

Jag skulle bara vilja ha lite tankar om detta innan jag möjligen går till psykolog om detta är onormalt.

Jag kan börja med att en av mina vänner, som jag inte kände jätteväl, har tagit livet av sig för ca. 2 månader. Alla i min omgivning var extremt ledsna över detta, givetvis jag också, men på något sätt så skyller jag mig själv för detta. Jag är rätt säker på att jag inte kunnat göra något, men fortfarande gnager det på mig.
Jag öppnade dörren för henne den dagen och växlade några ord med henne, och jag skyller mig själv för att jag inte såg hur dåligt hon mådde.

Under en längre tid har jag ofta haft rätt sjuka sexuella fantasier, med inslag av allvarligt våld, död. Jag skulle aldrig se mig utföra det här i verkligheten, fast ofta händer det när jag går på gatan så tänker jag hur en kvinna skulle se ut död, och det upphetsar mig.

Sen har jag ångest problem också. Allting jag gör ger mig panikångest. När jag sitter i klassen på morgonen och väntar på att lektionen ska börja, så är ofta kompisar sjuka. Detta ger mig panikångest och det känns som dem liksom har överlämnat mig på nått sätt. Det känns som de inte kommer tillbaks, någonsin.

Sen har jag sömnproblem, vaknar ofta sent i natten och ligger uppe och grubblar.

Sen har jag också utvecklat ett självskadebeteende. Detta är det jag mest skäms över men ändå så måste jag liksom göra det, för det känns som jag är i kontroll då och ofta försvinner den mentala smärtan.

Jag får också självmordstankar nästan konstant varje dag. Varenda gång jag ser ett fönster så undrar jag om det skulle lyckas att ta död på mig. Jag tror inte att jag är självmordsbenägen, så det är ingen fara, fast det var lika lönt att nämna det.

Är detta bara tankar och beteenden alla får någon gång i livet? Eller är jag sjuk? Kan också säga att jag är en 19-årig man som pluggar.

Mycket utav det du nämner faller in under vad som kan kallas för normalt.

Det enda som jag ser som direkt utstickande är att du känner att du aldrig kommer att se folk igen för att dom är sjuka. Det är vanligt bland små barn att resonera så men inte i 19års ålder.

Knepiga sexuella fantasier har väl alla och sålänge man inte fullföljer dom som kan skada folk så är det lugnt och fullständigt normalt.

Utav vad du skriver här finns inga indikatorer på att du skulle ha någon störning. Möjligen depression pga ditt självskadebeteende och självmords tankar. Så min gissning är depression alternativt att du är frisk.

Jag kan inte svara på om alla killar går igenom denna fas men jag vet att inte alla tjejer gör det. Jag har själv aldrig haft liknande tankar eller känslor. Att du får skuldkänslor för hennes självmord är nog vanligt när man träffat personen samma dag och beroende på hur nära relation man har osv. Det blir lättare att bearbeta om du besöker någon som kan hjälpa dig, då bör du även ta upp dina sexuella fantasier som jag inte anser är normala..

Att kämpa med skuldkänslor när nån nära dött är fullt normalt.

Min man dog i cancer för 4mån sedan och jag kämpar dagligen med "tänk om" och skuldkänslor.
Om jag tjatat mer och sett till att han gick till sjukan tidigare när han hade ont, Om jag bara gjort ditten eller datten så kanske han hade överlevt... Det är tankar som jag antagligen kommer få dras med i nån mån resten av livet.

Jag tycker det är ett klokt beslut om du väljer att gå till en psykolog.
Du har flera problem som du tampas med och det är bra att försöka reda ut dem nu istället för att gå och dras med dem och riskera att de blir värre. Ditt självskadebeteende, att du blir upphetsad av döda och din starka ångest tycker jag låter allvarligt. Tyvärr kan det vara lite svårt att få hjälp då resurserna är alltför knappa men stå på dig och lycka till!