Vill bara kort nämna att min syn på Calcio såklart inte är den enda rätta. Utan det är hur jag uppfattar situationen.
Jag kommer från ett annat håll än många andra som växt upp med FM och FIFA. Sitta vid datorn och få kunskap. Köpa och sälja för att skapa ett lag. Lära sig alla namnen och deras egenskaper för att kunna skapa ett lag. Jävligt många har bättre kunskap än mig om alla dessa spelare.
Jag har däremot hyfsad koll på allt runt omkring. Jag tycker om att snacka med människor. Lyssna.
Det är i mycket en generationsfråga, även om jag vet att det finns old timers även bland de yngre. Inte minst min son.

Han är värre än mig, eftersom han vägrar ta till sig ”den andra sidan”.
Poängen är att jag uppskattar diskussionen, eftersom jag till skillnad mot tex Aftonbladet verkligen uppskattar olika. Mina vänner består av kommunister som vill ha väpnad revolution och fascister. Om inte jag är närvarande hugger de varandra i bitar.
Zeman är den sista officiella förespråkaren för den gamla stilen. Som ultras står för.
Ultras står för en klasslös fuck you, you fucking fuck. Till skillnad från t ex England finns alla samhällsklasser representerade. Poängen är att man står upp för färgerna mot alla jävla andra. Mot makten, mot alla utanför färgerna.
Det gör att de pushar spelarna att ge sitt yttersta, ägarna att spendera så mycket som möjligt, men att de vill att det ska vara möjligt för alla att se en match på plats. En dualitet eller om man så vill schizofreni.
Serie As storhetstod var slutet av 1980-talet och hela 1990-talet. Vad man ofta missar är att Italien runt 1990 hade en större BNP än England och Frankrike.
Man var uppe på fjärdeplats då det gäller BNP i världen. Tillsammans med Tyskland hade man gjort en galen resa. Ekonomiskt och socialt. Båda länderna hade problem med inrikes terror från framförallt vänsterextrema grupper. Baader Meinhof och Brigate Rosso.
Italiens statskuld härstammar från då de kämpade sig till att bli en nation genom att besegra Österrike–Ungern.Fullständigt jävla underläge mot en stormakt. Och sedan det kostsamma första världskriget. Och sedan det andra. Och man betalade aldrig av det genom att devalvera till noll, utan man tog det framåt. Men man hade en tillväxt efter andra världskriget som bara motsvaras av Tyskland och Japan. Och det var inget problem att låna om du har hög inkomst med lovande framtid.
Detta stod på sin spets 1990. Därefter har tillväxten varit medioker. Och därmed den italienska ekonomin.
Befolkningen minskar, och eftersom skulden ökar pga de horribla räntorna så ökar även såklart skulden per capita. Detta försöker man nu vända via den svenska modellen, dvs ta in vem fan som helst från Afrika och MENA. Istället för att underlätta för italienarna att skaffa barn. Och ett eget hem.
Vaffanculo! Men poängen är att allt detta påverkar ultras, men framförallt publiken. Och såklart ekonomin i stort. Man kan diskutera arenor osv, men samtidigt så vill vi att ultras ska ha råd att gå dit. Annars dör Calcio.
Allt hänger samman, och min konservatism hindrar såklart snabba framsteg. Jag inser detta.