Citat:
Ursprungligen postat av
Ezzelino
Vad gäller Milan och en ny thailändsk oligarkägare skulle jag oerhört mycket hellre se italienska ägare, och helst en omorganisation av hela branschen så att italienska fans blir delägare i klubbar. Milan är illa skött och dåligt coachat, och det har gjorts en rad tvivelaktiga spelarköp. Tittar man på lönekostnaderna så förefaller det absurt att exempelvis Mexes ska kunna kvittera ut så mycket. Eller Muntari. Eller Essien. Jämför med andra klubbars lönekostnader:
http://www.rossoneriblog.com/wp-content/uploads/2014/09/serie-a-salaries-2014-15.jpg
Jag vet inte vad jag ska tycka. ”Den där filippinaren”,som den gode Ferrero gärna benämner Thohir, kan kanske marknadsföra Inter i Asien, och på så vis skapa pengar. Men det handlar om affärsverksamhet och att han ser en potential. Men förstår han Calcio? Hittills har han visat relativt gott omdöme genom att inte blanda sig i för mycket, och placera ”sina” män i avgörande positioner. Och han kommer att driva det som ett företag, dvs alla investeringar ska ge avkastning inom relativt kort sikt.
Det som varit unikt med Berlusconi och Moratti är att de ständigt har betalat ur egen ficka till klubbarna. De har varit Mecenater. Visst har det funnits personliga motiv, men de har gjort klubbarna stora genom att spendera sina egna pengar utan något egentligt monetärt vinstsyfte. Moratti står i särklass, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på hans pappa och att han är en genuin tifoso.
Det som hänt är att Morattis pengar började ta slut, Berlusconi inte ville investera mer och att FFP trädde i kraft. Klubbarna hade vant sig till att kunna gå med stora förluster. Milan skulle plötsligt inte längre gå med förlust, och vare sig laget eller oirganisationen var redo för den försändringen. Lägg till att gubbarna börjar bli gamla. Inga jävla operationer kan dölja att il Cavaliere är 78 år, trots domstolar om hans överdrivna virilitet, så börjar nog hans potens ebba ut...
Men om jag förstår det rätt behåller Berlusconi 51% och därmed makten. Däremot skapar man utrymme för för investeringar och kanske nya marknader. Men jag är en aning skeptisk till thailändaren och hans eventuella investerare bakom. Vill gärna se lite mer var pengarna kommer ifrån.
Men jag håller med Ezzelino. Jag vill se lokala ägare som inte bara ser det som en investering, utan att det är personlig. Vafan i helvete tänk Cellino
http://crampisportivi.altervista.org/wp-content/uploads/2013/06/images.jpeg
eller Ferrero
http://sport.sky.it/static/contentimages/original/sezioni/sport/calcio_italiano/2014/10/07/ferrero_copertina_ansa.jpg
eller...
Och självklart vill alla romanisti hellre se framgångar med Sensi, än med en amerikanare. Men om valet är mellan nedre halvan poå tabellen med Sensi och kamp om lo Scudetto med amerikanare så hamnar nog valet på den opersonliga amerikanaren...
Ultras piskar ägarna till framgång. De hyllar ägarna så länge de satsar mot nya framgångar. Deras lojalitet är till tröjan. De skiter i pengarna. Naturligtvis överdriver jag. För de vill naturligtvis ha en bra kommunikation och att allt hanteras med respekt.
