Hade en bekant som fortsatte på sitt sommarjobb (lagerarbete av något slag) efter studenten. Han gick ut 2011 och hade sommarjobbat där en eller två gånger tidigare. Han fortsatte där efter studenten samtidigt som han bodde hemma precis som du.
För ett eller två år sedan hade han sparat ihop kanske 200 - 300 tkr (vet inte hur mycket pengar han började med, men han levde verkligen sparsamt), och om han fortsatte bo hemma så skulle han säkert snart vara uppe vid 500 tkr. Tänk att att äga hela sin bostad - så tidigt - eller att utbilda sig - vilket han tänker göra nu, helt utan skulder och samtidigt leva bra. Det är eftersträvansvärt och vad jag skulle gjort i din situation.
Givet att jag inte minns honom som den mest sociala personen vilket såklart bidrog till att han inte spenderade så mycket på uteliv (vanligt gamer beteende). Uppfattade det inte heller som ett aktivt beslut från hans sida att "depravera" sig själv, utan han bara var sån. Pengarna nästan ofrivilligt lades på hög. Vill dock poängtera att rent socialt gick det ingen nöd på honom, en relativt normal och trevlig person och han har börjat resa utomlands för pengarna.
Så ni som fortfarande går gymnasiet och tillhör någon av följande grupper bör fundera över att följa hans exempel. Jag förstår också att vissa målsättningar eller livssituationer inte lämpar sig lika bra för vad jag föreslår och då får man väga fördelarna mot nackdelarna, samt vad man prioriterar högst och finna ett svar som passar en själv.
Vissa i den här delen av forumet och även jag själv förespråkar (även om jag är osäker på det) att man bör ta studielån oavsett vad och det beror såklart på vad man gör med lånet. Jag lämnar dock det utanför den här diskussionen.
Någon som har synpunkter på min väldigt konservativa (läs: försiktiga) plan jag föreslog?
För ett eller två år sedan hade han sparat ihop kanske 200 - 300 tkr (vet inte hur mycket pengar han började med, men han levde verkligen sparsamt), och om han fortsatte bo hemma så skulle han säkert snart vara uppe vid 500 tkr. Tänk att att äga hela sin bostad - så tidigt - eller att utbilda sig - vilket han tänker göra nu, helt utan skulder och samtidigt leva bra. Det är eftersträvansvärt och vad jag skulle gjort i din situation.
Givet att jag inte minns honom som den mest sociala personen vilket såklart bidrog till att han inte spenderade så mycket på uteliv (vanligt gamer beteende). Uppfattade det inte heller som ett aktivt beslut från hans sida att "depravera" sig själv, utan han bara var sån. Pengarna nästan ofrivilligt lades på hög. Vill dock poängtera att rent socialt gick det ingen nöd på honom, en relativt normal och trevlig person och han har börjat resa utomlands för pengarna.
Så ni som fortfarande går gymnasiet och tillhör någon av följande grupper bör fundera över att följa hans exempel. Jag förstår också att vissa målsättningar eller livssituationer inte lämpar sig lika bra för vad jag föreslår och då får man väga fördelarna mot nackdelarna, samt vad man prioriterar högst och finna ett svar som passar en själv.
- Saknar "familjekapital" och är osäkra på vad ni vill göra.
- - Utbildar sig till en yrkesgrupp där räntan på studielånet drar ner lönen så pass mycket att utbildningen långsiktigt blir en olönsam investering. (Upp till debatt vilka som tillhör denna grupp.)
- - Utbildar sig till något som inte är särskilt eftertraktat på arbetsmarknaden, vilket gör det väldigt olönsamt/riskabelt att ta studielån. (Filosofi exempelvis?)
Vissa i den här delen av forumet och även jag själv förespråkar (även om jag är osäker på det) att man bör ta studielån oavsett vad och det beror såklart på vad man gör med lånet. Jag lämnar dock det utanför den här diskussionen.
Någon som har synpunkter på min väldigt konservativa (läs: försiktiga) plan jag föreslog?
__________________
Senast redigerad av tago 2014-05-25 kl. 02:57.
Senast redigerad av tago 2014-05-25 kl. 02:57.
