Hej, kan börja med att skriva att det antagligen finns ett 100 tal trådar om människor i min situation, så moderator får väl radera tråden och hänvisa mig till mågon befintlig isåfall.
Iaf, Jag känner att jag har tappat "livslusten", inte så jag Vill dö, mer som att det inte spelar nån större roll (för min egen skull), är väl de sk "nära och kära" som (antagligen) skulle ta hårt.
Jag kan berätta lite så ni får lite bakgrund, då kanske nån kan hjälpa mig eller iaf ge nåt råd, för jag behöver verkligen få veta att det KOMMER bli bra, eller iaf lite bättre.
Jag står idag på fulldos (6mg) xanor, vilket inte hjälper nämnvärt, om ens något. Äter Imovane mot kvällen, mest för att det är en insomningstablett och då BORDE man väl somna, men nej. Provar med flera, blir "flöddrad" men inte trött..
Äter (inland, när jag kommer ihåg det) nån gammal antidepressiv som även ska lindra nervsmärta. Har tyvärr inte märkt nån effekt där heller.
Jag äter 70 mg oxycontin mot ryggsmärta, hjälpte bra i början, samt vid höjningar. Men nu har min läkare bestämt sig att "man kan bli beroende" och vill inte öka mer.
sista ökningen var på fem (5!!!!) Ynkliga milligram.
- "Det räcker", var svaret jag fick när jag påpekade att alla andra höjningar vart på 15mg och att 5mg naturligtvis är för lite när man ser till ökning i %.
Jag har varit sjukskriven i ett år snart efter en olycka. Innan det åt jag bara nån stesolid mot ångest, kanske 10 till 30 mg/dag nånting. Och så åt jag kodein mot värk, efter operation och sjukdom, ätit både benso sen 02, och kodein dagligen i varierade doser (snitt kanske 150mg/dag) sedan 07.
Jag har sökt till smärtklinik, men vet inte om eller när jag får komma dit.
Vad ska Jag göra? Enda gången jag mår skapligt och är någorlunda smärtfri är om jag äter doser på upp mot 100mg oxy /dag..
Har familj o grejer aom jag försöker dölja det förbannade mörker jag känner att jag lever i, för.
Det går inte så bra, vilket naturligtvis leder till tjaffs å annat skit som gör att jag drar mig undan ännu mer.
Jag hade några bra vänner, men några har flyttat och andra umgås jagminte med pga av andra skäl. Idag har jag 1 vän, som råkar vara av fel kön, min sambo blir svartsjuk..
Jag kanske bara ville skriva av mig, men mest av allt vill jag ha råd av någon som vart i liknande situation. Jag känner att jag inte orkar med det här så länge till. Jag tror inte så många vet hur jag mår, och jag vill försöka hålla fasaden uppe.
Det som är jävligast är smärtan. Och ångesten...
Jag vill understryka att detta inte är nån "tyck synd om mig tråd", utan jag söker faktiskt sätt att ta mig ur den här onda spiralen. Men utan värkmedicin så blir jag liggande, utan ångestdämpande går jag inte utanför dörren. Sömnmedicin å den serotoninhöjande kan ja nog va utan, men ja, qallt känns bara mörkt.
Hjälp, vad ska jag göra?
Mvh krap.
Iaf, Jag känner att jag har tappat "livslusten", inte så jag Vill dö, mer som att det inte spelar nån större roll (för min egen skull), är väl de sk "nära och kära" som (antagligen) skulle ta hårt.
Jag kan berätta lite så ni får lite bakgrund, då kanske nån kan hjälpa mig eller iaf ge nåt råd, för jag behöver verkligen få veta att det KOMMER bli bra, eller iaf lite bättre.
Jag står idag på fulldos (6mg) xanor, vilket inte hjälper nämnvärt, om ens något. Äter Imovane mot kvällen, mest för att det är en insomningstablett och då BORDE man väl somna, men nej. Provar med flera, blir "flöddrad" men inte trött..
Äter (inland, när jag kommer ihåg det) nån gammal antidepressiv som även ska lindra nervsmärta. Har tyvärr inte märkt nån effekt där heller.
Jag äter 70 mg oxycontin mot ryggsmärta, hjälpte bra i början, samt vid höjningar. Men nu har min läkare bestämt sig att "man kan bli beroende" och vill inte öka mer.
sista ökningen var på fem (5!!!!) Ynkliga milligram.- "Det räcker", var svaret jag fick när jag påpekade att alla andra höjningar vart på 15mg och att 5mg naturligtvis är för lite när man ser till ökning i %.
Jag har varit sjukskriven i ett år snart efter en olycka. Innan det åt jag bara nån stesolid mot ångest, kanske 10 till 30 mg/dag nånting. Och så åt jag kodein mot värk, efter operation och sjukdom, ätit både benso sen 02, och kodein dagligen i varierade doser (snitt kanske 150mg/dag) sedan 07.
Jag har sökt till smärtklinik, men vet inte om eller när jag får komma dit.
Vad ska Jag göra? Enda gången jag mår skapligt och är någorlunda smärtfri är om jag äter doser på upp mot 100mg oxy /dag..
Har familj o grejer aom jag försöker dölja det förbannade mörker jag känner att jag lever i, för.
Det går inte så bra, vilket naturligtvis leder till tjaffs å annat skit som gör att jag drar mig undan ännu mer.
Jag hade några bra vänner, men några har flyttat och andra umgås jagminte med pga av andra skäl. Idag har jag 1 vän, som råkar vara av fel kön, min sambo blir svartsjuk..
Jag kanske bara ville skriva av mig, men mest av allt vill jag ha råd av någon som vart i liknande situation. Jag känner att jag inte orkar med det här så länge till. Jag tror inte så många vet hur jag mår, och jag vill försöka hålla fasaden uppe.
Det som är jävligast är smärtan. Och ångesten...
Jag vill understryka att detta inte är nån "tyck synd om mig tråd", utan jag söker faktiskt sätt att ta mig ur den här onda spiralen. Men utan värkmedicin så blir jag liggande, utan ångestdämpande går jag inte utanför dörren. Sömnmedicin å den serotoninhöjande kan ja nog va utan, men ja, qallt känns bara mörkt.
Hjälp, vad ska jag göra?
Mvh krap.
