Vad händer när man dör?, specifik fråga

En tanke jag fick om döden, om livet och verkligheten är om man jämför det med en dator. Allt i vår verklighet är information. Precis som att allting i en dator är information. Tar du bort information så försvinner den inte utan ersätts av ny information.

Så när du dör så ersätts du av ny information. Jag har länge undrat över hur det kan komma sig att vi lever i ''nu tiden'' och inte någon annan tid. Vår verklighet skriver ständigt över sig själv och för processen framåt. Det är därför man kan jämföra tiden innan man var född med tiden då ''jag är död'' båda är utanför referensen av nuet som hela tiden uppstår via att medvetandet tolkar information, som själv är en uppsättning av information som kommer att försvinna och ersättas med annan information. Detta är fallet eftersom vi befinner oss inuti existensen och inte utanför den, vi är en del av universum.

Detta betyder att någon gång efter du dött så kommer du att vara vid medvetandet igen eftersom det är det ända som finns som kan precisera information.

Frågan är vad som är och vem som är vad. Men det är sak samma eftersom allt medvetande har samma uppsättning i grunden.

Slutsatsen till att vi är information som skriver över sig själv och därmed är odödliga, är att vi faktiskt lever och är medvetna. Vem är det som verkligen är medveten? Det är bara information och tolkningar i hjärnan som skapar en identitet som kommer att försvinna för evigt men vad den identitet bestod av kommer att skrivas över och därmed skapas den situation där jag fanns innan jag föddes, när jag var ingenting och kommer att återgå till ingenting när jag dör.

Tror man bara försvinner, svårt att förklara..

Jag ser det som en möjlighet dock inte en säkerhet.

Man kan ställa sig frågan om vad som gör ens egna existens så speciell i universum.

När man svimmar( har jag gjort ett par gånger) då vet man inget. Det blir svart och man vaknar på något underligt ställe.
Hjärnan slutar fungera eller vad det är av enbart svimma. Dör man så kanske det blir samma sak. man vet inget mer, det blir svart bara om man nu inte tror att man skall vidare på något annat sätt då, vilket jag tror. Men det blir förmodligen svart som då man svimmar av.

Kroppen upphör och med den allt som utgör personen. Finns det något mer? Ingen kommentar. Onödigt för någon person att spekulera kring. Det kan ge illusionen till personen som spekulerar att det kanske är personen som har en chans att "finnas kvar". Men personen upphör, det är givet. Som en våg som till sist möter stranden.

"All we have is this finite time, sandwiched between two infinities."

Det finns en del råd för den som behöver det. Man kan kontemplera döden för att hitta insikter om livet. Man kan kontemplera sitt perspektiv som upplevare och kanske inse dess karaktär. En del har mer konkreta förslag. Någon föreslår att man ska skriva ner något som är helt garanterat sant. Ett annat förslag är att man ska ägna sig helt åt att hjälpa andra.

Tråden som går genom alla dessa förslag är att man ska förminska jaget, personen alltså, för att till slut möta egodöden. "I have come to die, before I die" sa någon. Det kommer med största sannolikhet inte bli någon behaglig resa, det kan vara bra att ha i åtanke. När resan väl visar sig på riktigt så finns det inget annat val egentligen.

Inget konstigare händer än att man rätt och slätt slutar att leva.
Glöm detta med ljus i tunnlar. Jag vet för jag har varit där, då jag haft hjärtinfarkt och hade stillestånd.

En hjärnforskare ger sin syn på saken:
http://ndestories.org/dr-eben-alexander/

Du vet redan vad det innebär att vara död eftersom du redan har varit det, typ, innan du föddes. Så en god gissning är att det blir precis så. Hjärnan lägger av när den inte bli syrsatt längre, så den känslan/skeendet kan man enkelt prova på, genom att leka stryplek.