Vad ska man säga till henne man älskar?

Socialt handikappad som jag är har jag aldrig haft flickvän förut. Jag har haft småförälskelser sedan första klass, men det har mest varit de klassiska "hon är snygg"-känslorna. Har hållit mig rätt isolerad i allmänhet, aldrig sagt något. Men för ett par år sedan träffade jag henne. Så fort jag hörde hennes röst vart det stormförälskelse. Vi är klasskompisar, och även allmänt kompisar. Det har än en gång varit lite så att, för att citera en av mina favoritlåtar, "I like you and you like me. I more than like you, but I don't know if you do or don't more than like me. You've never said, so I haven't been saying anything all summer, continuing to enjoy the small miracle of a girl choosing to talk to me, and choosing to do so the next day again and so on." Den "sommaren" är väl mer år nu, men annars reflekterar den rätt exakt hur det ligger till.

Då vi har spenderat mycket tid tillsammans har jag ofta funderat fram och tillbaka på att berätta för henne hur jag känner, men under det första året vi kände varandra blev vi frågade "Ni är alltid tillsammans. Är ni ihop?" Jag visste inte vad jag skulle säga; jag var ju kär som fan. Då kommer ett bombsäkert "nej" från henne. Det sved. Sedan dess har vi mest haft en kompisrelation - the friend zone.

Vi är ett gäng på tre: hon, jag och en tredje kille som också är kär i henne. Osäker på om hon vet eller inte. Vet hon så gör hon ett jävla bra jobb med att dölja det. Vi har varit bå bio tillsammans (alla tre) och haft filmkvällar etc.

Long story short(er), jag har bestämt mig för att "grow some balls" och berätta för henne hur jag känner. På en fredag om typ två veckor då jobbet slutar; om hon säger nej vill jag åtminstone ha helgen på mig att läka.

Frågan är då vad jag ska säga. Jag tänkte något i stil med "Jag har haft känslor för dig i drygt två år nu. Jag tycker att du förtjänar att veta det, och jag vill gärna veta hur du känner."
Funkar det? Jag vill gärna undvika "Jag älskar dig" eftersom de orden skrämmer mig och det känns som att de kan skrämma henne också. Jag vill ändå inte säga något vagt som "jag gillar dig" eller något sådant. Inga missförstånd; jag vill veta hur hon känner. Har ni några tankar? Erfarenheter? Förslag? Väldigt tacksam för svar

Snälla, lova mig att du ska berätta?

Det största problemet är att ni alla tre beter er som fittor, i sin faktiska mening. Ni gör inget utan bara är passiva.

Grow some balls och säg som det är direkt. Säg inte "Jag har känslor för dig, har du det för mig? Fniss" utan säg att du vill börja dejta henne. När hon säger nej så kan du gå vidare utan att tänka vidare på det. Orka gå och undra i flera år.

Du ska absolut inte säga till en tjej du tidigare inte haft bra kontakt med att du haft känslor för henne under två års tid, det är bara konstigt och kommer typ skrämma iväg henne, chansen att hon känt detsamma är därmed liten eftersom du inte vet.

Det bästa sättet att ta reda på det är att dejta istället.

Bara du inte släpper en bomb liksom som är 100% oväntad. Hur hade du reagerat om någon sade att de haft ögonen på dig i två år liksom? Se till att meddelandet levereras smidigt. Samtidigt skall du ha beröm för att du inte slösar med "jag älskar dig".

-Vad smidig
-Var tydlig
-Pressa inte

Hur hade det funkat att först bjuda ut henne på tu man hand? Dejta lite så att säga, för att sedan förklara känslor?

Det är inte så att vi har haft dålig kontakt. Vi träffas varje dag, pratar, käkar lunch tillsammans etc. Jag menade mer att vi inte snackar mycket känslor - mest kompissnack.
Och Quakenmakem, själva tanken är ju att sluta bete mig som en fitta och berätta. Men vad menar du med "säg som det är"? Är det inte det jag gör?

Och till dejtförslaget: jag har alltid trott att det kommer efter bekännelsen. Dejter har jag ingen koll på, och det känns mest som en tvingad konversation på ett förbestämt ställe. Men att ta henne på middag för att sedan säga som det är känns som en bra idé (bättre än i skolan eller på busstorget). Men att fråga "vill du käka middag?" känns rätt krystat och även det som en bekännelse i sig. Som är otydlig då det kan missförstås. Hon må inte vara bäst på att lägga ihop ett plus ett så att säga.

Jag hade väl gjort så att man är med varandra, när tiden är rätt så säger man att jag har en liten grej att berätta bara, att jag börjat gilla dig lite mer än vänskapligt, på ett lite avslappnat sätt. Det räcker med gilla, behöver inte gå längre än så om man känner sig osäker på någon annan och man är inte för "på" heller. Detta var väl kanske inte det bästa du kan säga, men det ger dig ett hum iallafall. Hoppas de fixar sig!

Mitt tips är att avslappnat fråga om ni inte kan dra ut och ta en lunch en dag efter jobb/skola alternativt bjuder hem henne på lunch om du bor själv eller inte har föräldrar hemma. De allra flesta tjejer uppskattar när någon ger dem lite av ens tid. När du väl tänker berätta så bara säg som det är, ni har då redan avslutat en fin middag och kommit ett steg närmre varandra. Förhoppningsvis har du "mjukat upp" henne så hon ärligt säger vad hon också känner.
Min erfarenhet av tjejer som säger tvärt "nej" när någon frågar om något är på G är ofta de som tycker det är pinsamt (ofta pga känslor) snarare än att hon absolut inte har något på G.

För min del har det ofta börjat att vi lagat käk hemma tillsammans, blir en känsla av att vi faktiskt är närmre varandra. Låter kanske sjukt... men ofta så bjuds sällan någon kille/tjej hem utan att någon annan också är med, blir lite "mer" om det bara två.

Jo jag har hört och läst ganska ofta att "säg som det är." Frågan är bara hur? Och ska jag bara säga "vill du ta en lunch efter skolan?" Lunch har ju redan ätits. Ibland. Sen är hon väl inte mycket av en äta-ute-typ. Pengarna behövs till annat. Ska jag insistera på att betala för henne? Vi bor hos föräldrar båda två, så att bjuda hem henne kan bli svårt.

Jag har träffat kvinnor när jag bodde hemma (hon lika så), det knullades som vanligt till dessa kvinnors föräldrars fasa. Knackats på vid div. tillfällen där de har bett oss lugna oss lite.

Gör vad ni känner för, kolla på film hemma, gå på krogen tillsammans, spela monopol. Bara fantasin sätter gränser.

Bjud hem henne bör väl gå bra? Alla vet vad "kolla på film" verkligen betyder.

Okej inte lunch men middag en finare/mer genomtänkt sådan. Så snarare fråga om hon har lust att göra bla bla bla och sedan äta en middag på bla bla, skulle hon säga att hon inte har råd så säger du att du bjuder. Förhoppningsvis har ni ju kommit ett steg närmre varandra redan där.
Skulle inte dina föräldrar bli glada av att du bjuder hem en tjej? Om dina föräldrar är av den avslappnade typen så skulle de väl kunna åka iväg för att du ska kunna ha tid med henne?

Fråga om hon vill gå på en riktig dejt med dig. Bara där anar hon en hel del, man dejtar inte någon man inte gillar mer än vän. Väl på dejten är det fritt fram för säger hon ja så har även hon ett visst intresse. Troligtvis.