Han sover bort dagen, göra slut?

Älskar hur alla svar svingas åt både höger och vänster.

Jag och min tjej har rätt stora skillnader i dygnsrytmen och det är inte direkt smärtfritt kan jag säga

Tycker vissa här kommer med riktigt bra argument åt båda hållen och jag är inte lika seg som TS kille. Dessutom jobbar jag i veckorna och då går jag upp tidigt och går även och lägger mig tidigare än på helgerna.

Har aldrig (och kommer nog aldrig) förstå de människor som aktivt kliver upp kl 7-8 på morgonen om helgerna. Varför gör man det? Finns ju inte ens en möjlighet att köpa frukost så tidigt och tv-programmen har inte ens börjat visas på tv förutom lite barnprogram.. Som ni förstår har inte heller klädbutikerna öppnat inne i stan eller galleriorna utan i förorten.

Så vad exakt ska man göra vaken kl 7-8 på en lördagsmorgon? Ni som kliver upp så tidigt medvetet får gärna svara mig.

Mvh

Älskar hur alla svar svingas åt både höger och vänster.



Så vad exakt ska man göra vaken kl 7-8 på en lördagsmorgon? Ni som kliver upp så tidigt medvetet får gärna svara mig.

Mvh

Äter en stor frukost (älskar att duka upp rejält på helger med äggröra, juice, kaffe och smörgåsar). Läser tidningen, går en promenad om det är fint väder... luften är underbar på morgonen och allt är nyvaket. Sedan pluggar jag, skriver tenta kanske eller skriver på någon artikel (jobbar och pluggar alltid bäst på förmiddagen) tar en dusch, lyssnar på musik, målar, tränar etc etc.

Men jag vill förtydliga att jag aldrig sagt det är bättre att vara morgonpigg, min fråga var om det var någon idé att försöka när vi är så olika och aldrig ens kan ses eftersom han sov hela dagen och jag sov hela natten.

Funderat på om han är deprimerad? Låter nästan så, skolar och sover bort hela dagen. Försök prata med honom innan du bestämmer dig för att göra slut

Sover till 13-14 också om man faller i ovana, men nu när man är äldre så kan man ju inte göra så.

Frågan är väl mer vad han gör på kvällarna? Låter som killen är lite omogen och antar han ugglar med datorn till för sent, som resultat slipper det verkliga livet förbi. Så var det för mig iaf, sinkade min karriär med flera år p.g.a. det betéendet.

Kan vara att han lider av depression, undrat om jag inte hade det också ett tag, jag sov väldigt många timmar av dygnet.

- Oavsett, du får ju snacka med honom. Kompromissa kanske inte är helt fel, säg typ vakna 10-11 om han inte har skola. Alla är faktiskt inte funtade för att vara morgonmänniskor, men tyvärr måste man också vänja sig i regel när man kommer in i arbetslivet, får barn etc.

Flera månader gammal tråd och TS har redan gjort slut med sin kille. Kanske läsa lite i tråden innan man postar?

Jag är lite nyfiken på hur det gick, kom han krypandes på sina knän och ville ha henne tillbaka, hörde han av sig öht? Kanske är de tom tillsammans igen.

Äter en stor frukost (älskar att duka upp rejält på helger med äggröra, juice, kaffe och smörgåsar). Läser tidningen, går en promenad om det är fint väder... luften är underbar på morgonen och allt är nyvaket. Sedan pluggar jag, skriver tenta kanske eller skriver på någon artikel (jobbar och pluggar alltid bäst på förmiddagen) tar en dusch, lyssnar på musik, målar, tränar etc etc.

Men jag vill förtydliga att jag aldrig sagt det är bättre att vara morgonpigg, min fråga var om det var någon idé att försöka när vi är så olika och aldrig ens kan ses eftersom han sov hela dagen och jag sov hela natten.

Jag vet inte hur jag ska göra! Jag är ganska morgonpigg, går upp runt sju och dricker kaffe. Öppnar ett fönster och njuter av luften, stillheten, fågelsången. Lyssnar på radio och äter frukost. Sedan börjar dagen och alla bestyr.

Min kille sover till 13-14. Detta är ett jätteproblem för mig. Dels är det många timmar som vi går miste om med varandra (när han vaknar vid 13 ska han ju äta frukost och göra sig i ordning också så han är inte "klar" innan 15). Då har jag varit vaken i 8 timmar redan! Jag känner också att det är tråkigt att han missar roliga saker som händer på dagen, som idag när jag ska på vernissage, trädgårdsmässa och andra aktiviteter. När han vaknar är allt stängt och det vi kan göra är typ att äta mat och kolla på tv.

Det kanske inte verkar som ett stort problem, men ärligt talat så får det mig att fundera på att göra slut. Jag tror inte jag kan leva med någon som har så totalt olik dygnsrytm? Jag älskar ju att äta frukost, gå morgonpromenad och njuta av arla morgonstund, och att inte kunna dela det med honom gör ont i mig. Dessutom irriterar det mig att han sover bort dagen, missar aktiviteter och inte får lika mycket gjort som jag. Vi kan inte heller sova ihop eftersom han är vaken hela natten och kollar på serier och surfar och jag försöker sova. När jag vaknar på morgonen så har han nyss somnat!

Jag älskar honom, men det är verkligen ett stort problem. Någon som har erfarenhet av att vara hop med någon med helt annan dygnsrytm? Är det värt att ens försöka? Tänker på framtiden men barn och sånt, det kan ju inte funka att sova hela förmiddagen då? Blir dessutom irriterad när jag inte kan få tag på honom under hela förmiddagen. Vi kan aldrig äta lunch ihop och ja... han orkar aldrig hitta på saker på dagen. För han sover ju.

En riktig frukost, gå morgonpromenad, titta på serier, spela dator, surfa Flashback, läsa böcker eller vad som helst nästan?

Det är inte stor skillnad på vad man kan göra, affärer och TV kan väl inte vara de enda saker du kan underhålla dig med? Och frukost är ju inte något man behöver köpa på morgonen, tro det eller ej men vissa har matvaror hemma!

Däremot har jag full förståelse för att man vill sova på helgerna, men att sova till eftermiddagen på vardagar om man inte jobbar natt känns inte som ett recept på framgång...