Citat:
Ursprungligen postat av Andy Dufresne
Det engelska landslaget med dess ökända följe ser ut att vara på god väg till ännu ett VM-slutspel. Visserligen ligger laget för närvarande bara på en andra plats i kvalgruppen (med en match mindre spelad), men med idel segrar och endast en oavgjord bör man nog ta sig vidare till Tyskland för fortsatt äventyr.
Det dröjer nog inte särskilt länge innan det engelska drevet redan korat sitt landslag som guldfavorit. Den press (i dubbelbemärkelse) som ofta snarare stjälper än hjälper. Keegan jämförde en gång den eviga engelska haussen med en alkoholist förnekelse.”För att kunna bota en alkoholist måste man först erkänna att man är en alkoholist, samma sak med fotbollen i England, vi måste först erkänna att vi inte är tillräckligt bra och sen försöka rätta till det.” Att anställa en utländsk tränare är en bra bit på vägen, även om nu inte Svennis har lyckats med något stordåd, inte än i alla fall.
Med ett innermittfält av yttersta världsklass, en skogstokig Rooney på topp och Ashley Cole som med sin exotiska spelstil och speed förgyller vänsterkanten ser förutsättningarna bättre ut än på länge. För de var ett tag sedan engelsmännen fick smaka på segerns sötma. Om man räknar bort festen i Italien 1990 får man gå ända tillbaka till hemma-VM 1966 för att hitta den enda internationella medaljen i prisskåpet. Ofta har den allt för konservativa och monotona spelet varit till nackdel. Inställning, hjärta och kämparglöd räcker långt, men inte hela vägen till en VM-final. Men i år tror jag att man har en bra chans, i alla fall till en semifinal innan tyskarna i sedvanlig stil kommer och gör processen kort.
Premier League lider i dag av samma problem som drabbade den italienska fotbollen under 1990-talet. Serie A fylldes med utländska spelare på viktiga positioner och man fick leta ända ner till andra divisionen för att hitta en italiensk spelfördelare. Fördelen med en utländsk spelarinvasion är väl att spelet i England inte längre är så stereotypt och de få engelsmän som får spela gynnas av den högre standarden.
I Sverige har vi influerats av engelskt mode och musikkultur ända sedan Beatles slog igenom. Med Tipsextras entré i de svenska tv-sofforna kan nog de flesta intresserade rabbla diverse laguppställningar ända från Liverpools glansdagar. När Svennis tog över det engelska landslaget sattes det genast ut sportkorrespondenter för att klippa och klistra in de engelska tabloidernas skvaller i svenska medier. Englands sak blev helt plötsligt vår.
Det är svårt att inte ha några åsikter om detta landslag som berör så många. Antingen hatar man dem och allt de står för eller så låter man sig charmas av dess härliga inställning. Det vore intressant att höra era meningar om England, rent allmänt och inte minst med tanke på det stundande världsmästerskapet.
Mycket bra inledning på tråden!
Själv är jag just hemma från en (icke fotbollsrelaterad...) resa till England och det är helt förbluffande att se engelsmännens egen inställning till sitt landslag. Å ena sidan anser det sig ha materialet till att vinna VM, å andra sidan anser de sig helt förnedrade av att förlora en träningsmatch mot Danmark, laget är för tunt och tränaren är usel...
Jag tillhör själv de som inte kan stå oberörda, men jag dras till att alltid hålla på Englands motståndare. Det är någonting i deras självgoda attityd som gör att jag riktigt längtar efter att de skall gå på en mina. På samma sätt som att jag gärna sett Napoleon vinna mot oddsen vid Waterloo så är det förträffligt när de "elaka" argentinarna vinner.
Att det finns s.k. svenska fans som håller på England i en grad som ens liknar kärleken till blågult är också i det närmaste motbjudande. Här talar vi inte om klubbfotboll, där ju i princip alla är välkomna, utan om en nationalistisk ådra med flerhundraåriga vanor. När man har sett hur engelsmännen själva drar sina paralleller med Trafalgar, Blitzen, spanska armadan, etc., är det en gåta hur en infödd svensk kan se sig som en supporter till deras landslag. Har man glömt deras föraktfulla skriverier innan Sverige-England vid EM-1992? Brasilien kan jag förstå, men England, nej.
OT: Det var lite kul att se att engelska pressen fortfarande drar fram "Captain Blood" Butcher som ett exempel på en "äkta landslagsman" med bild från kvalmatchen mot Sverige 1989(?)!
