Mycket ont under/efter blodprov

I morse var jag och tog ett blodprov på en hälsocentral. Precis när sjuksköterskan stack mig så började jag gråta/skrika för det gjorde extremt mycket ont, var typ minst 8 av 10 mycket ont och jag har ändå en ganska hög tolerans för ont. I alla fall så har jag haft ont i den armen hela dagen i princip, kan inte böja armen utan att få en massa ont. Armen är därtill ganska svag och konstig, jag har konstiga känslor i fingrarna, kan inte riktigt beskriva det. Sjuksköterskan sa bara att jag skrek för att jag var rädd och ignorerade helt att jag sa att det gjorde ont. Jag var inte alls rädd egentligen, jag tycker det är obehagligt att ta blodprov men jag är inte rädd för det. Eller jag var inte rädd för det, men jag kommer nog vara rädd nästa gången efter den här upplevelsen.

Så nu är min fråga, varför blev det såhär? Gjorde sjuksköterskan någonting fel eller är det bara alltid en chans att det blir så? Finns det någonting jag kan göra för att motverka onten och ta bort den där konstiga känslan?

Hon kan ha träffat en nerv, då gör det bra mycket ont

Hon träffade nog som sagt en nerv. Det kommer med största säkerhet försvinna väldigt snart.

Det är väldigt sällan det gör så pass ont att patienten skriker ut, av de tusentals gångerna jag tagit blodprov kan jag bara minnas ett fåtal som gjort det. Tyvärr är min uppfattning att de som är räddast är de som får mest ont. Om det är för att de inbillar sig eller för att de är spända eller dyl vet jag inte.

Det ska inte göra så ont. Konstigt att det blev så. Sov gott i natt och intala dig det ska vara borta imorgon. Annars ringer du och ber dem titta på armen.



Mina tips för framtida provtagningar:

Be att få barnnål, den ser ut som en fjäril.

Stick i andra armen eller i handen.

Var så avslappnad du bara kan, det är svårare att hitta ådern om man är rädd. De rullar undan. (bra försvar om vi vore i naturstadiet och blev bitna av vilda djur.)

Butterflynålar som de så tjusigt(...) heter är per automatik inte till för barn. De är dock ofta smalare, men det finns även smala "vanliga" nålar. Sen tvivlar jag starkt på att någon 0,01mm hit eller dit gör någon praktisk skillnad.
Tar man för smal nål så uppstår andra problem och risken är betydligt större att provtagaren måste sticka flera gånger.

För övrigt är handen inte det trevligaste stället att bli stucken på, gör betydligt mer ont än i armvecket (bortsett från vissa undantag, t.ex. detta fall).

De kallade dem barnnålar, när de skulle sticka mig. Men det var psykologiskt pepp då. De gånger jag har testat dem (har rullande ådror) då har de fått blod på första sticket.

Jag tycker faktiskt bättre om att bli stucken i handen, där har det aldrig gjort ont, men jag är väl undantag då.

Du som jobbar med provtagning kan det här mycket bättre såklart, jag försökte bara hjälpa ts utifrån min egen erfarenhet.

Vet inte om det försvårar provet, men annars kan emla vara ett alternativ. Som fd nålrädd har jag använt det, känns inte ett dugg.

Jag har haft my fair share av blodprov förut men jag har aldrig upplevt ont från det. Jag är iofs lite obkeväm med blodprov, men jag var ändå ganska lugn och avslappnad. Det kändes som hon började prata en massa bullshit om att jag måste ha varit rädd bara för att ursäkta det, som om jag gjorde fel eller nåt. När jag skrek så kom en massa andra personal in för att titta på och det var kanske pinsamt för henne. Men jag skrek/grät inte avsiktligt, det var en reflexiv grej, mest för att jag var så förvånad att det skulle göra ont. Hon sa ingenting om att kanske hon träffade en nerv eller nåt sånt, hon snackade bara om att jag var förmodligen rädd och det var därför.


Jag har fortfarande ont i armen dagen efter, men jag orkar nästan inte prata med dem om det. Denna hälsocentral har varit helt värdelös för mig, detta blodprov tog de för att de tappade bort mitt första prov, och jag har fått ganska dålig bemötande i övrigt. Personalen verkar ganska avtrubbad. Jag har väldigt sällan anledning för att besöka hälsocentraler och skit, så jag är inte väldigt insatt i vad det ska vara för standard där, men varje gång jag är på just denna hälsocentral blir jag förvånad över hur inkompetenta och oprofessionella de är.

Får man be de att sticka andra armen? Det använde vänster armen denna gång, vilket var inte särskilt bra för mig då jag är vänsterhänt, men hela deras setup var på vänster sidan av stolen och det såg inte ut som man fick välja. Jag skulle helst att de tog blod från höger armen, ifall att det blir såhär igen kan jag iaf fortsätta skriva och sånt. Just nu har jag det svårt att skriva/type:a med vänster handen.

Du kan välja vilken arm du vill. I alla fall har jag alltid fått välja.

EMLA salva en timma före sticket? Det har ju funnits i 30 år snart och är väl inte rocket science direkt?

Det kommer att gå över och behöver inte visas upp någonstans. Hon har nog inte heller stuckit i en nerv-hon fick ju svar och sitt blodprov? men väl retat ett nerv knippes mötespunkt, med nålen på väg in i kärlet.
Det händer inte särskilt ofta.
Det är inte farligt.

Ja du kan välja arm, bara säg till om det.

Jag har blivit stucken väldigt väldigt väldigt många gånger och jag uppfattar själv att det beror på vem som sticker en, vissa gör det på ett sätt och andra på sitt sätt. Det jag har märkt när jag sticks, oftast när pvk sätts in är att det strålar i fingrarna och oftast upp mot armen, detta sägs vara vanligt om man t.ex. träffat en nerv. Du kan inte skadas på något sätt av detta och i värsta fall får du ett litet blåmärke. Min uppfattning är också att det gör mer ont i handen än i armen.