Vår/Sommar depression

Vad är det som gjort att ni inte bara drar ut på öppna stan själva för att festa istället för att som nu sitta hemma för er själva i mörkret?
Eller varför träffar ni inte människor från internet osv heller?
Ni måste ju vilja ha tjejer, kompisar och fylla?

För ganska precis 1 år sedan var jag i Rhodos & supade mig mega full, var allmänt galen, tvingade mig snacka med tjejer på samma sätt som jag gör med killar, helt ensam, raggade även hårt på dom, det gjorde att jag nu mer inte är nervös något mer, konstigt va?

Så genom en resa tappade jag hela min nervositet inför att snacka med tjejer, spelar ingen roll vilket kön det är längre, så nu snackar jag med tjejer som jag inte ens känner ungefär som att dom har varit min bästa vän igenom alla år haha, folk blir ofta imponerad mer eller mindre över hur modig jag är på alla sätt & vis, trodde aldrig jag skulle våga snacka med tjejer för 5 år sedan, nu är jag raka motsatsen hahaha, ganska komiskt att se tillbaka hur jag tänkte för 5 år sedan, skönt

Alla känner mig i den här stan, folk som man fester med tycker jag är falska vänner, dom som vill umgås med mig på fritiden är vänner.

Internet, njaaa, visst det går men det känns falskt på något sätt, kan inte beskriva det.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur man är social, jag bidrar sällan med något samtal om det inte är intressant på något sätt, sitter mest tyst istället då, det är största problemet med mig tycker jag. Då jag snackar, då snackar jag rejält mycket, då jag känner jag har kontroll över den sociala situationen, styr samtalet osv. Men då någon drar igång ett samtal som jag inte tycker är ett dugg intressant då sitter jag väldigt tyst, drar till med någon kommentar då och då men 90% av den tiden är jag nog tyst just pga det är ointressant eller att jag inte vet vad jag ska säga.

Detta är helt rätt!
Hemmagjord kbt är det som funkar bäst, och ibörjan är alkohol riktigt riktigt bra för att komma framåt med dessa problem

Känner igen det där. Jag förstår också vad du menar med att alla andra sitter på det där tåget man själv inte hinner ikapp. Det är skitjobbigt. Men hur kändes det att hoppa av och se när alla andra "vänner" fortsatte sin studiegång på gymnasiet? Var du hemma alla dagar eller? Måste ha känts riktigt jobbigt..men samtidigt finns det väl nån anledning att du hoppa av. Skoltrött? När du insåg att linjen inte passa dig fundera du inte på att endast byta linje istället för att skippa gymnasiet helt?

Jag förstog faktiskt inte vad jag höll på med även om det bara var 3 år sedan då jag hoppade av gymnasiet, jag insåg inte vad jag hade gjort efter typ 4 månader, runt nyår 2012, det var först då jag började inse att jag gick miste om en massa potentiella bra vänner. Något som är verkligen märkligt är att dom ALLA jag möter idag verkar vara ganska positiv till att möta mig, dom undrar vars jag har varit osv, blir nästan förvånad faktiskt. Så nu på efterhand så insåg jag att det kunde varit en riktig bra gymnasietid med vänner/tjejer/fester kanske osv fast samtidigt så får jag se 'ljuset i tunneln' att jag gjorde det rätta med att hoppa av eftersom jag inte ville bli något inom El, samtidigt jävligt tungt att se dom gå på stan med sina flickvänner, man blir direkt deprimerad. Även dom s.k 'töntarna' har flickvänner, säger inte det för att låta nedvärderande men det är jävligt tråkigt inombords & se att alla har kommit längre med livet, studier, tjejer osv. Visserligen har jag inte längre några större problem med tjejer just nu men fortfarande jävligt svårt att acceptera vad man har gått miste om.

Då jag blev 18 år drog jag iofs till Rhodos, var djupt deprimerad då jag drog dit faktiskt tro det eller ej, jag drog dit ensam just pga jag skulle inte bry mig nämnvärt vid den tidpunkten om jag dog eller inte. Så jag tog alla dagarna där i Rhodos som att det var mina sista dagar i livet, jag brydde mig inte vad jag gjorde längre, tänkte alltid på alla mina bekanta / vänner på gymnasiet medans jag var där om vad jag gick miste om. Jag tänker på det fortfarande särskilt nu om 1 månad tar dom studenten, vet inte vad som händer den dagen, får se.

Orsakerna varför jag hoppade av var olika just vid tiden tidpunkten, kan inte sätta fingret på det faktiskt men om jag får gissa hmm... Skoltrött / delvis sviken av min bästa vän kände jag av olika skäl men så grovt sviken blev jag inte, tyckte han var lite avvikande mot mig / besviken vilken klass jag fick osv. Som du ser fanns det en massa orsaker men ingen glasklar orsak.

Jag var hemma mer eller mindre alla dagar, hängde mycket med släkten, datorn, tv, stan osv. Då jag hoppade av trodde jag att det skulle vara en befrielse, ungefär som att komma ur ett fängelse, men runt nyår 2012 dvs ~4 månader efter avhoppet insåg jag att det inte blev maffigare än så, dumt gjort att inte hoppa på gymnasiet runt hösten 2012... Men som sagt, man känner att man redan har 'missat tåget med sina jämnåriga' så jag stannade... Riktigt dumt, men men... Vad ska man göra åt det? Tiden har redan passerat & jag ska läsa Naturvetenskap om ca 1 år, ska försöka lägga min skäl på det, vill få så bra betyg som möjligt i förhoppning att komma in på något roligt program lite senare på universitetet.

Jag har insett att jag har slösat 3 år sedan jag hoppade av gymnasiet på ingenting, lite livserfarenhet, kommit över min blyga sida med tjejer men inte mer än så. Jag kollade tillbaka hur mitt liv har varit, jag har insett att jag har haft mina ljusaste tider på skolan eller med vännerna under alla mina år vid livet, det gav mig något att tänka på... Varför har jag slösat säkert 50%+ av min uppväxt på datorer/tv-spel då jag kunde göra så mycket mer? Så jag slutade med alla mina dataspel sommaren 2013, sedan dess har jag aldrig rört ett spel. Så jag gjorde upp en plan ungefär vad jag vill göra närmsta 10 åren, allt som står i den planen kanske jag inte kommer fullfölja helt och hållet men det ger mig en fingervisning om var jag vill hamna i slutändan. Får hoppas på det bästa.

Ok, vad menar du med att du inte vet vad som händer när de tar studenten?

Låter riktigt jobbigt det du skriver. Men det är strongt av dig att du gjort upp en plan, att du åtminstone har en vision, vad du vill göra osv. Istället för att grotta ner sig. Det kan bli otroligt mycket värre då. Är det komvux du tänkt läsa upp betyg alltså?

Låter nice att fara till Rhodos och ragga, modigt! OCH det är otroligt starkt att lämna spelen och rycka upp sig sådär, det är svårt jag vet, spelade väldigt mycket tv-spel förut men slutade eller drog ner på det rejält. Inte lätt, har börjat små lira igen nu.

Håller du till i Skåne eller i närheten är det bara att höra av dig om det känns tungt!

Vad jag menar med studenten, liksom jag vet inte vad som händer den dagen, jag kan bli full, jag kan bli djupt deprimerad osv, eftersom dagen inte har inträffat än så kan jag bara gissa mig fram till vad som kommer hända, ungefär så.

Det stämmer, komvux.

Aa, då man har spelat spel hela sitt liv nästan så blir väldigt stor omställning med att bara sluta med spelen. Det blir väl ungefär för en rökare som har rökt i 10 år+ som ska sluta röka, jag kan tänka mig det heller inte är så lätt. Men jag gav mig fan på att jag kommer aldrig röra ett spel längre för jag vet det leder ingenstans, det är t.o.m roligare att resa, vara ute en kväll, se film eller något liknande. Det blir liksom en större upplevelse än att spela spel hela tiden, men med det sagt så vill jag inte se för mycket film heller för jag tycker det är 'slöseri' med tid för det gör så jag kommer ännu längre ifrån dit jag vill hamna, visst fine om man sitter på ett flygplan och ska se film men annars så försöker jag skippa film så länge jag inte 'slösar' tid, lite svårt att formulera detta så jag nöjer mig med vad jag har skrivit om det så långt.

Jag tror faktiskt att om jag inte hade varit ensam nu i 4 år, total ensamhet, ingen vän eller så... Om jag inte hade haft den ensamheten så tror jag faktiskt inte att jag hade varit så modig idag, för jag tror att om man är van vid att vara i en grupp av vänner, då har man något att falla tillbaka på något ifall något händer, det har man däremot inte om man är helt ensam, inget 'försvar' till någonting alls, jag tror det gör långsiktigt att man blir starkare inom sig själv omedvetet, det var därför jag vågar göra allt det jag gjorde på Rhodos och det jag vågar göra idag tror jag.

Har lidit av sommardepression i ganska många år nu. Svårt att sova för allt ljus och värme, stökigt utomhus, ständig svett och trötthet under solen.... det har nog att göra med ganska många saker. Nu i sena Augusti mår jag mycket bättre, börjar vakna till liv igen.

Älskar dock våren, innan värmen kommit.