Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag tänker på gamla par jag har känt i mitt liv. Mycket konservativa med klara roller för mannen som familjeförsörjare, och kvinnan som hemmafru.
När de blir äldre så hjälper mannen till med alla sysslor i hemmet, just för att det är tungt att bära och orka. De hjälps åt i hemmet, i tvättstugan, de hjälps åt med matkassar och liknande. Man tar inte könsroller som ursäkt för lättja. Man ser helt enkelt andra människor och deras behov.
För mig är det obegripligt att samhället blivit så kallsinnigt i resonemangen att man ska bortförklara den ondskan Yara utsattes för, med att det är andra seder och bruk.
Hur ska Hjärpe förklara att Yara svalt medan barnen på gaza är övergödda enligt FN rapport?
Ja, det är ju det som är frågan - jag vågar utgå ifrån att han, precis som du och jag, inte kan förklara det med annat än "galenskap".
Medan jag försökte förstå vad du menade, så tänkte jag också tillbaka på äldre generationer.
Jag är ju 70+ med föräldragenerationen född mellan 1910 och 1920, och föregånde generation från 1880-talet ungefär. (Visst låter det gräsligt långt, till och med för mig)
En tanke gick till "husmodern" av det vidare slaget, alltså matmor, hon som basade över alltkvinnligt. Det fanns goda husmödrar och det fanns onda. Mycket fanns förankrat, förklarat och påbjudet i Luthers katekes. Jag hittade min fars skolex. av den lilla katekesen för ca 20 år sedan och fick praktiskt taget slag, samtidigt som jag också fick som en nyckel till mycket av hans liv och leverne. Idéerna om "gott" och "ont" har nog förändrats något under tiden.
Så finns ju mors och mormors förhållanden till och kamp för utbildning och arbete ...
Att vi har så här olika perspektiv på utvecklingen betyder inte att vi har mer eller mindre rätt, bara kompletterar varandras syn på slika ting.
För mig blir det också en ingång till att förstå samhällen i sådan här utveckling.
Förståelse är inte nödvändigtvis detsamma som förlåtelse. Under inga förhållanden kan det vara det i ett fall som detta.
PS
Och tonåren, som fas, "uppfanns" ungefär nar jag var just sådan, alltså i mitten av 1950-talet. Mina föräldrar hade fullt sjå att anpassa sig ...
Det är säkert lika svårt för dem i dagens Mellanöstern, tror du inte?