Citat:
Yara var ett barn som inte hade synliga skador sista dagen i livet under skoltid, går hem på egna ben till en liten lägenhet. Till en lägenhet där endast två vuxna och barn befinner sig på en begränsad yta. Barnet är sönderslaget, hela lägenheten har spår efter misshandeln, och det finns film på hur man hanterar det döda barnet.
Det handlar inte bara om den dom slår, det handlar om en passiv vårdnadshavare som låter sin fru slå ihjäl ett barn han ansvarar för utan att agera ansvarsfullt. Rami kan inte bortförklara varför han inte stoppade misshandeln, ringde ambulans i istället för att dra in det döda barnet i duschen. Klä om henne och lägga henne i soffan, när hon varit död i flera timmar.
Saken visar bara hur fega de är när de plågar barn, och de visar ingen ånger eller självinsikt. Bara bortförklaringar som visar vilka uslingar de är. Nu vet de att det är för sent att ändra sig efter alla polisförhör där de blånekat.
För Ramis del, avocado till yrket, handlar det om att vi ska tro på honom. För han anser sig bättre än frun, och om han slår ett barn så är det aga och uppfostring. Han är så förljugen att antagligen tror han på sina egna lögner.
Om inte detta är gärningsmannagemenskap, hur skulle du då definiera begreppet?