8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Noll kronor i skadestånd till Yaras ansvarslösa (men beräknande..) föräldrar är vettigt. Allt annat är FEL och skickar fel signaler! Denna helvetestragedi ska inte få gynna dem ekonomiskt då deras förhållningssätt till sin 8-åriga dotter, deras ageranden och förtiganden inte varit acceptabelt. Detta är min uppfattning.

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/02/23/försvaret-vårdarna-gjorde-vad-de-kunde-men-kände-inte-till-sanningen

Tänkte detta kunde vara intressant läsning och jämförelse med Yaras fall. En åtta-årig flicka som mördades av fadern och styvmodern. Båda fick livstids fängelse.

Åtalade nu är flera inblandade myndigheter och övriga vårdare.

Citat:
"Rättegången mot de åtalade vårdarna i fallet Eerika inleddes i Helsingfors tingsrätt på måndagen. Samtliga elva åtalade nekar till brott och påpekar att de trodde på att Eerikas skador härstammade från innebandy och fotboll."

Eerikas pappa har nog varit mycket trevlig mot socialsekreterarna (och mot socialchef...) som då fått egobekräftelse och trivts gott med honom på socialkontoret/i övriga kontakter med honom, därefter okritiskt svalt hans UTSAGOR. Det är socialsekreterare som har "utrett" och BEDÖMT honom som den bäst lämpade vårdnadshavaren... , tänker jag. Ja, här finns paralleller med Yaratragedin!

(Tänker på Eerikas mamma...hon har nog förnedrats av tjänstemän och inte fått gehör...och nu detta också!)

Ja, det skulle funka i Sverige också, om domstolen kom med ett domslut som inte bygger på vad den ene eller den andre borde fatta, mer eller mindre.

De skulle kunna skriva i klartext, att med tanke på att Yara var så liten och späd, (som ett löv) så borde de ha insett att hon kunde dö, av denna synnerligen grova misshandel. Särskilt med tanke på den likgiltighet de visat vid Yaras tidigare grova skador, när de aldrig kontaktade sjukvård för Yaras skador. I belysning att detta så vilar ansvaret särskilt tungt på Rami, som vårdnadshavare.

Men jag tror fortfarande på synnerligen grov misshandel, om de inte får till likgiltighetsuppsåtet. Åklagaren borde ha yrkat utvisning.

Likgiltigheten inför flickans väl och ve, belyses av att hon inte ens hade en säng eller en lampa i det rum hon sov i, och att hon var ofta utsvulten!

Det gäller att tillämpa juridik, och inte sitta på kammaren och tycka till om folks tankar, folk man inget vet om!

I det fall någon gjorde en makeover på Amani, gav henne en snabbkurs i hur en småbarnsmamma ska se ut i en svensk domstol, skulle hennes odds bli betydligt bättre.

Ja, hoppas det blir yrkande på utvisning i nästa instans. Med tanke på att Migrationsverket gjorde bedömningen att inget hindrar att R utvisas borde det heller inte finnas något skäl att ge M&M asyl. De är ju inte släkt med A, och R ansågs ju bara ha gjort sig skyldig till lite försumlighet.

Helt otroligt
Att läsa om fallet Erika i Finland är som att läsa om Yara i Sverige

En fruktansvärd läsning där man kan se hur samma mönster upprepar sig:
liknande beteende hos gärningsmannen och tyvärr en upprepning av socialtjänstens agerande

Jag undrar hur tingsrätten har resonerat i fallet Yara?
Då man har valt att tro på en person som Rami som gång på gång visat sig vara en lögnare?

Och hur resonerar socialtjänsten när dom gång på gång brister i sin hantering av barn?

Har vår Tingsrätt och Socialtjänst/Familjerätt en egen agenda som vanligt folk inte känner till?

Jag skulle vara mycket tacksam över att få svar på mina funderingar
Jag försöker verkligen att förstå detta för mig obegripliga

Docent Bo Edwardsson, Örebro Universitet har i många år forskat och undervisat i bl a utredningsmetodik. Googla gärna på det. Det är mycket intressant. Han har t ex föreläst ute i kommuner också..
Men allt för många småpåvar inom t ex socialtjänst tycks skita högaktningsfullt i det han påvisat! Att utreda med kvalitet, av oberoende och hur det bör göras.

Klipp-o-klistra-metoden är däremot poppis bland "utredande" socialsekreterare.

Att Rami BEDÖMTS som okey tf vårdnadshavare (..med garantställning!) visar hur illa det är ställt.

Det jämförelsen visar är att det svenska rättssytemet har utvecklats på ett sätt som är helt främmande från befolkningens syn på vad som är rättsskipning.

Den allmänna rättsuppfattningen i Sverige överensstämmer med en finsk domstols syn. En självklar rättsuppfattning vi alla har gemensamt, på den brutaliteten ett barn kan bli drabbat av när skyddsnätet inte fungerar. Vi vill att gärningsmännen ska straffas enligt lag, och att samtliga berörda får en signal om vad som tolereras i ett fungerande samhälle.

Det jag menar är, hur det är möjligt att en svensk tingsrätt går på sådan skit som Rami och hans regisserade bevisning? Då straff också ska skydda oss medborgare från kriminella som Rami, och vi ska inte behöva oroa oss för att han plågar mer kvinnor och barn.

Saken visar hur hopplöst det är, med chefer som får behålla jobbet, ansvariga som skyller ifrån sig och utser syndabockar. Du frågar om det finns en dold agenda?

Det har jag också undrat i många år, särskilt när man ser flinet hos de som begår rättsövergrepp, när andan faller på. Skulle vara intressant med en undersökning om vilka personligheter som söker sig till jobb, där de kan med domar och beslut bestämma över andra människors öden, oavsett om det finns lagstöd för besluten.

Min personliga åsikt är att när det inte finns sanktioner, och folk märker att de kommer undan med vad som helst; gör de det!

Det blir dessutom en vid ström av folk som söker sig till just de yrkena, där de kan berika sig och få kollegialt skydd. Själv skulle jag skämmas över att vara kollega med folk som på en myndighet eller i rättsväsendet lever ut sina aggressioner, girighet och vanföreställningar om vad genuint juridiskt arbete går ut på. Det har gått helt överstyr i Sverige, där man får vara glad när det fungerar.

Jag minns inte när man sist kunde förutsäga något ärende utifrån lagar och regler, i detta land! Då det är att lära sig hur man manipulerar godtycket hos personer , med en viss sorts personlighet för att få framgång.

En sak den integrerade psykopaten Rami, lärde sig på direkten!

För 20 år sedan kände jag inte till dessa sjuka förvaltningskulturer.

Dessa sjuka kulturer verkar sitta i väggarna. De som trivs med sådant blir kvar..på sådana arbetsplatser!

När bristande och dessutom subjektiv handläggning, skvallerkryddade utredningar bestående av halvsanningar och lögner, bristande FAKTAKONTROLLER, bristande dokumentation, oriktiga uppgifter skickats till andra myndigheter och beslut tagits i socialnämnd PÅ BRISTANDE BESLUTSUNDERLAG mm (bevis på detta finns..) så förnekades bristerna av småpåvarna (trots att bristerna konstaterats av tillsynsmyndighet som riktade KRITIK..)

(Tack och lov så överlevde vi.)

Yara fick inte hjälp, hon fick stjälp. Därefter blev det fritt fram för Rami och Amani Madi att göra vad de ville med henne. Fysisk och psykisk misshandel, bestialisk tortyr och utdragen, plågsam dödsmisshandel!

Hoppas Hovrätten gör RÄTT!

Kom ihåg Yara!

Citat YLE
”Tiden går åt till byråkrati - barnen försummas
Att de anställda inom barnskyddet inte har tid att träffa ett utsatt barn och dess anhöriga är speciellt anmärkningsvärt, påpekar förbundet. Närmare 84 procent av de tillfrågade uppger att de inte har tillräckligt med tid för sitt arbete.
Ofta går arbetstiden åt till rapportering om möten och förhandlingar. De anställda påpekar att det viktigaste är att skapa en relation till de barn som behöver hjälp. Det betyder att de anställda kan ha bara ett visst antal klienter för att en fungerande växelverkan ska kunna uppstå.”

Jag tror att ovanstående är en stor del av problemet.

Då måste det till resurser
- fler socialarbetare, skolpsykologer, skolkuratorer
- gräns för hur många ärenden varje utredare får ha
- vid svåra fall ska det vara två handläggare på ett ärende
- större befogenheter att tvinga föräldrar att samarbeta med socialen

Socionomutbildningen måste förändras. Idag är den alltför inriktad på en naiv syn på hur det borde vara och hur det är. Handledd praktik på en socialförvaltning borde vara obligatorisk under utbildningen. Att som nyutexaminerad komma ut till verkligheten är för många en chock. Så mycket misär, så många familjer med en total oförmåga att ta hand om sina barn (och sig själva). Allmänhetens tro att socialtjänsten har rätt att ingripa så fort det finns minsta tecken på att något inte är bra i en familj stämmer inte. Det ska mycket till innan detta får ske.

Vi måste ändra både vår syn på samhällets rätt att ingripa och synen på socialtjänsten. Att kalla personer i yrket för ”soc-kärringar”, ”batikhäxor” visar hur svårt det är att ta till sig att det måste finnas en instans i samhället som har rätt att ”ta i med hårdhandskarna” om så krävs. Men då behövs både lagstöd och resurser. De familjer som har problem vill gärna nedvärdera de instanser som de har att göra med. Polisjävlar, jävla soc, jävla idioter på försäkringskassan osv. Allting är alla andras fel... här ska ingen j-vel komma och lägga sig i. Föraktet för myndigheter uttalas högt och tydligt även när barnen hör. Inte konstigt då att attityden smittar av sig på barnen.

Låt oss säga att en lärare lämnar en orosanmälan om en elev, ex. kommer sent, ofta frånvarande, smutsig, dåligt klädd. Vad kan samhället då göra? Ja, skolhälsan kan göra en hälsoundersökning, socialen kan kontakta familjen och be om ett samtal... eller skicka en kallelse, men om familjen avböjer går det inte att göra någonting! Hur ska man då få möjlighet till insyn i familjen? Om lagen var skriven så att en kallelse till samtal var tvingande skulle man komma en bit på väg. Men sen då? Om människor ser socialen som en motståndare istället för en resurs kommer vi ingen vart.

De gånger en familj ser positivt på socialtjänstens ingripanden/insatser är naturligtvis sällsynt. Hur ska man närma sig en familj som uppenbarligen (utifrån sett) behöver hjälp men som med näbbar och klor gör allt för att sabotera alla försök till dialog? Familjen och ibland släkten! gaddar ihop sig och vad som än föreslås är det tvärnobben. Som sagt, det ska till mycket innan socialen har möjlighet att ta till tvångsåtgärder. För att en nämnd ska kunna ta ett beslut om t.ex. LVU måste det finnas en utredning som klart visar att förhållandena för barnet är oacceptabla. Sen ska denna utredning även vara av sån kvalitet att den också håller i länsrätten. Hur ska soc kunna ha en fullständig och rättvis bild av en familj när den inte vill samarbeta? Soc får då ta ett beslut efter vad som går att få fram på annat sätt, skolpersonal, hälsovård osv. Ofrånkomligt att det då blir fel ibland! Men jag tycker att det är bättre att ta beslutet att agera än att ge upp. Ett omhändertagandebeslut går att ändra på men om ett barn dör finns ingen återvändo.

Något har gått helt bort i tok. När all personal inom det offentliga skall ägna sin tid åt att fylla i blanketter, i stället för att ägna sig åt individen framför sig.

Rami fortsätter nog att ta sig fram med trevliga dialoger med socialsekreterare. Lite human rights-snack, lite friskvårdande fiskelycka med småprincarna i NÄRA samarbete...med socialsekreterare (gärna med socialtjänstemannakvinna som jobbar med diverse bisysslor på arbetstid..). Mellanösternmystiken får tack vare Ramis skickliga samspelande paras med den speciella kulturen inom socialförvaltningen. Det resulterar väl återigen i trevliga bedömningar- som t ex att Rami är ok som vårdnadshavare..? Han vill ju så gärna samarbeta och är sååå trevlig..