Citat:
Ja, det är faktiskt lika möjligt att den avslutande misshandeln ägde rum vid 18-tiden (som du föreslår) som vid 21-tiden (som jag har tänkt mig). Skillnaden är att om det hände vid 18-tiden, när det inte förekom någon mobil-/datoraktivitet, så kan inte Rami har undgått att vara medveten om misshandeln. Om den däremot ägde rum vid 21-tiden så var ju Rami upptagen med chatt och Adnan tittade på tv precis intill, varför det är möjligt att han inte insåg vad som pågick förrän han hörde skrik inifrån Yaras rum.
Tack för grundliga sammanställningar. Min tanke är att vi är tillbaka på ruta ett, och vid den tid åklagaren färdigställde åtalet mot dessa två barnplågare. Och det förklarar varför både Rami och Madi, är åtalade som medgärningsmän, och att båda är ansvariga som vårdnadshavare.
Av alla detaljer i tidsangivelserna, hittar vi diskrepanser som inte kan förklaras oavsett vilken tid som används eller hur de olika tekniska prylarna var inställda i Karlskrona eller på Gaza.
Av dina utmärkta tidslinjer framgår att de båda hade möjlighet att begå alla dessa otäcka gärningar som de är åtalade för.
Som du påpekar är inte föräldrarna åtalade. Men min åsikt är att det är förkastligt att de inte skingrat dimmorna om vad som som skett, och medverkat i rättegången. Jag anser att det är deras plikt gentemot det svenska samhället; de vill leva på, utifrån de rättigheter de fått vittring på.
Åklagaren har haft problem med åtalet, och det visar dina tidslinjer med all tydlighet. Det går inte att forcera alla dessa lögner, och det var till Madleen åklagaren satte sitt hopp om att få en rättvis rättegång, där man får veta om familjeförhållanden och övriga omständigheter hon fann relevanta.
Det vi ser är att visad generositet, empati och tålamod ger inte den förväntade utdelningen tillbaka, efter de förväntningar åklagaren hade. För när "väst" har rättegång, och det handlar om "öst", så ser "öst" bara till intressen främmande för vårt rättssystem. Åklagaren arbetar utifrån den erfarenheten att brottsoffers familjer i normalfallet, vill vara till hjälp och inte är lojala mot de personer som haft ihjäl deras barn.
Formuleringen i åtalet, är en nödlösning som leder till rättsosäkerhet oavsett hur domstolen ser på saken, för vi vet inte vem som är gärningsman bortom rimligt tvivel, vi vet bara vart bevisningen pekar, eftersom det är en lösning som passar Rami och klanen. Det kan bli så, att genom att alla "vet" och Madi erkänt på chat att hon slår sin son, åker hon dit för dödsmisshandeln av Yara, till allas belåtenhet.
Men denna egna palestinska unge har överlevt denna husaga, så som alla andra arabiska barn gör, utan kroppsliga men. Den misshandeln Yara råkade ut för, är inte den Madi drabbade sina egna barn med. Och då blir det inte bevisning relevant på Yarafallet.
Min uppfattning var klar från början, och det framgår tidigt i mina inlägg. Men några varv på villovägar, med olika åsikter, visar hur viktigt det är att ha full koll på vad varje bevis styrker i just det som påstås. Så lösningen från åklagaren är, att det blir för domstolarna att bena ut vilket ansvar en vårdnadshavare har, och hur de ser på Rami och Madi som medgärningsmän. Oavsett vem som gjorde vad och när.
Utifrån vad åklagaren haft att ta itu med, tycker jag att det framgår att hon förstått situationen och gjort det enda som är möjligt med dessa brottslingar som driver gäck med det mesta, oavsett allvaret.
__________________
Senast redigerad av Vresrosen 2014-12-08 kl. 13:50. Anledning: stavfel
Senast redigerad av Vresrosen 2014-12-08 kl. 13:50. Anledning: stavfel