Män är utbytbara?

Jag har skrivit ett gästinlägg på Genusdebatten.se, där jag utforskade den här frågan. Utdrag:

http://genusdebatten.se/gastinlagg-man-ar-utbytbara-2

Mina frågeställningar:

*Vilka andra slutsatser kan man dra utifrån grundhypotesen(hE)?
*Hur bra stämmer dessa över ens med observationer av vår biologi
*Vilka kulturella fenomen kan förklaras med hjälp av hypoteserna? Vilka kan inte det?

Hur förklarar du då den relativt höga andelen kvinnor som frivilligt valt att stanna kvar med män med impotensproblem?

Kan det vara så att attraktion och partnerskap är så mycket mer än att bara hitta den man med bästa egenskaper för fortplantning?

Jag är inte så mycket för dessa paralleller mellan djurvärlden och människan. Människan urskiljer sig på så många plan från djur att jag anser det vara bakåtsträvande att dra dessa jämförelser.

Du verkar glömma att även kvinnor måste "bevisa sig" inför män för att kunna hitta en partner. Skillnaden är bara att det för män sker mer "öppet" och tongivande jämfört med kvinnor.

Slutsats: Även kvinnor är utbytbara!

Ja, såklart. Dock innebär kvinnors fertilitet, samt de fysiologiska tecknen på detta, att en hel del redan är vunnet.

När det kommer till impotens så tror jag inte vår reptilhjärna känner av det direkt.

Det finns lika många män som kvinnor generellt. Alltså borde det i en perfekt värld leda till att alla garanteras en partner. Att det inte ser ut så beror på graden av matriarkat i de olika länderna.

Förespråkande av äktenskap framför "den sexuella frigörelsen" är lösningen på detta. Då man enligt lagen enbart får gifta sig med en person (åt gången). Åtstramningar mot homopropaganda är också en del av lösningen, då man slipper den obalans och förvirring som många partnerrelationer tvingas leva med.
Jag syftar på att den ena partnern redan innan förhållandet känt till den andra personens impotensproblem och trots det valt att ingå i en relation med personen. Det torde iallafall till viss del avvisa din teori om mäns utbytbarhet vid eventuella "brister". Det samma gäller för det omvända såklart.

Men Roi skriver ju att "..fortplantningsprocessen krävs väldigt mycket mer energi från kvinnor än från män, vilket i sin tur leder till att kvinnor är mer måna om att män bidrar med mer än bara sin reproduktiva förmåga, gjort att män i större utsträckning tvingats bevisa sig på något sätt innan de kunna föra sina gener vidare"

Dessa män som väljs trots att de är impotenta väljs väl för att de har andra egenskaper som kommer till nytta för kvinnan. Att han har fungerande sperma är ju inte lika viktigt som att han kan försörja och skydda kvinnan och hennes avkomma. Hon kan ju alltid insemineras av någon annan eftersom det alltid kommer finnas andra män redo att inseminera henne.

Edit: Oj ursäkta, jag tänkte sterilitet och inte impotens. Samma princip dock..

De har precis som sina män kommit till vägs ände...
Och det finns förstås en uppsjö av dessa..? Se f ö ovan.

Nej. Vad Roi pratar om är omedvetna evolutionärt framtagna mekanismer, det du talar om är MEDVETNA val.

Idén om ”mannens utbytbarhet” är ju något som aldrig blir gammalt i dessa kretsar. Den dyker upp i lite olika varianter, antingen som något biologiskt inpräntat eller en kulturell norm, men budskapet tycks alltid vara detsamma, männen är utbytbara, och därför kan de inte förvänta sig någon hjälp från resten av samhället, medan kvinnor får all hjälp de behöver. Att samhället i själva verket inte tycks värna ett dugg mer om kvinnor som lever i fattigdom kan som bekant ignoreras.

Resonemanget brukar vanligtvis lyda något i stil med ”eftersom det bara behövs en man för att fortplanta sig med en hel drös kvinnor så är en grupp där männen offras för kvinnornas överlevnad mer framgångsrik”. Rois resonemang är lite enklare än så, och kan sammanfattas till ”det krävs mer energi från kvinnan vid en graviditet än det gör från mannen, alltså måste mannen bevisa sitt värde”. Exakt hur män bevisar sitt värde genom att vara villiga att dö utan egentlig anledning framgår inte.

I båda fallen så frångår man dock en viktig detalj, som är att graviditeten är den minsta investeringen när det kommer till människors fortplantning. Individen är osjälvständig i ett tiotal år efter födseln, under vilka den huvudsakliga investeringen av energi sker, och där män och kvinnor har samma förutsättningar att bidra. Ekologiska förutsättningar är i slutändan en mer begränsande faktor än hur ofta det är fysiskt möjligt att producera ett nytt barn.

Teorin om mäns utbytbarhet tycks alltså ha ungefär lika stabila grunder som resten av det evolutionspsykologiska babblet.

Vad gäller Rois övriga ”stöd” är jag också en aning konfunderad. Hur påståendet ”testosteron ökar generositeten i ultimatumspel” skulle stödja uppfattningen att män inte vill ligga andra till last är oklart. Och vad gäller kvinnors tårkanaler så är det inte tal om något annat än rena spekulationer.

Vad gäller y-kromosomens äldsta gemensamma anfader så kan vi också konstatera att senare analyser uppskattar den till ungefär samma ålder som vår äldsta mitokondriella anmoder. Inte för att sådana påståenden avslöjar särskilt mycket om i vilken utsträckning män och kvinnor förökat sig överhuvudtaget.

Alla kopplingar är väldigt löst dragna, så vi hade förstås kunnat göra en hel hög med felaktiga prognoser utifrån grundhypotesen utan större ansträngning. Man hade kunnat vänta sig att män vore mer generösa när det kommer till välgörenhet eller ekonomisk omfördelning. Vi kan förstås förklara bort detta med att det inte alls nödvändigtvis följer ur grundhypotesten, men det är sant även för alla de andra påståendena.

Och ändå ser vi ändlöst med exemplar av mäns utbytbarhet (jämfört med kvinnor) genom historian .. och fortfarande än idag?

Ah, en Nollhypotes. Nu är det bara att langa fram stöd.

Bättre hade varit ifall du presenterade en biologisk nollhypotes.
Citerar mig själv, då jag faktiskt hade dig i åtanke när jag skrev det hela.
Det hade varit användbart ifall du länkade direkt. Sen handlar studien jag tar upp inte om en gemensam urfader, utan olika urfäder till olika isolerade populationer. Att man hittar en afrikansk mutation som trycker tillbaka hela mänsklighetens urfader i tiden ändrar inte på detta.

Vad du "anser" är skit samma, det finns extremt många paralleller mellan djur och människa, evolution funkar inte genom att gå tillbaka till ritbordet och göra om på nytt, utan ny skit läggs på den gamla. Människan är därför inte separat från djuren, utan snarare djur med specifika tillägg som gör oss till just vad vi är

Tesotsteron ökar inte generositeten ifall man gör om testet till ett dataspel, det stämmer.

Det hela handlar om hur vi behandlar varandra i personliga relationer. Det hela kan även kopplas till din tråd om varför rasister vill "försvara sina kvinnor". Män är generellt mer tribalistiska. Nationalism i sig är en slags projicering av tribalism, möjliggjord av pyramidliknande informationssystem.

Testosteron ökar även tendensen att ta emot erbjudanden man tycker är "för låga" i ultimatumspelet. Det innebär en personlig förlust, men upprätthåller en slags norm för vad som anses vara rättvisa.