Vissa klarar av att hantera cannabis, andra gör inte. Jag har rökt många gånger innan och alltid njutit av upplevelsen, men den senaste gången var en resa till helvetet och tillbaka. Efter den här gången kommer jag aldrig mer röka cannabis i hela mitt liv, vad jag upplevde vill jag aldrig vara med om igen.
Så, det här hände förra veckan. Min langare hade nyss fått in en ny sorts weed som skulle vara väldigt bra, yumbolt. Jag köpte 4g och satt sedan och meckade en jolle, använde kanske 1g. Jag och en vän sätter oss ner med jointen i hand och vi börjar röka den.
Efter att ha rökt ungefär halva känner jag ett konstigt, välbekant rus genom kroppen. Den underbara berusningen av cannabis som lugnar mina sinnen och får mig att njuta av allt. Vi röker upp hela, får skrattattacker etc. Min kompis sätter på en gammal video när han filmade mig en gång när jag var hög och vi ser på den. Det var där allting började gå ut för.
Jag ser på mig själv i filmen. En hög idiot som springer runt och leker, tänker jag. Men vänta lite, det där är ju jag? Är det så jag blir uppfattad? Som en oseriös individ som bara springer runt och lallar? Så vill inte jag bli uppfattad. När dessa tankarna har börjat sätta fart är det för sent. Jag får inte ut tankarna ur huvudet och nojjar i ungefär en halvtimme att ingen tar mig på allvar, berättar det för min vän som försöker lugna ner mig men jag börjar hyperventilera mer eller mindre. Mitt liv är förstört tänker jag, jag är ingenting.
De negativa tankarna fortsätter under hela ruset. Jag sätter mig ner i en soffa och försöker titta på en film för att lugna ner mig. När jag sätter mig i soffan känner jag hur jag fryser extremt mycket. Jag frågar min vän om han också fryser, han svarar att där är varmt. Det utlöser ytterligare panik hos mig. jag tar filtar kring mig och ligger som en döende i soffan. Jag darrar som ett asplöv, alltså extremt mycket, och det är hela kroppen som skakar. Det känns som att hela världen vibrerade och jag liksom "åker ut ur min kropp", en så kallad out of body experience. Jag får panik, börjar skaka ännu mer. Försöker blunda och sova men då kommer de negativa tankarna tillbaka och jag börjar kallsvettas. Detta ruset höll i sig så här i tre timmar, tills jag till slut lyckas somna.
Jag vaknar sedan klockan fem på natten, kallsvettig och fortfarande i panik. Det har nu gått 6 timmar sedan jag rökte jointen men jag kan definitivt fotfarande känna efterverkningarna. När jag sedan vaknar klockan 10 på morgonen vaknar jag upp, deppig och nedslagen som aldrig förr. Har aldrig upplevt en sådan känsla. Det känns som att hela jag befinner mig i en dimma, jag är inte riktigt närvarande i nuet. Under hela dagen känner jag mig deprimerad och nedslagen.
Fram mot kvällen börjar jag bli illamående. Jag har haft dålig aptit hela dagen men försökt äta så mycket jag kunnat ändå. Fram mot klockan 18 (20h efter jointen) spyr jag. Jag spyr som en kalv i toaletten. En timme senare spyr jag igen. Ytterligare två timmar senare spyr jag igen.
Såhär en vecka senare kan jag konstatera att denna upplevelsen har för alltid förändrat min syn på cannabis. Jag kommer aldrig att bruka det igen, efterverkningarna av upplevelsen sitter fortfarande kvar. Jag vet inte vad det var som hände den kvällen, men det är inget jag vill uppleva någonsin igen. En del klarar av att hantera cannabis, andra inte. Uppenbarligen var jag inte en av dem.
Så, det här hände förra veckan. Min langare hade nyss fått in en ny sorts weed som skulle vara väldigt bra, yumbolt. Jag köpte 4g och satt sedan och meckade en jolle, använde kanske 1g. Jag och en vän sätter oss ner med jointen i hand och vi börjar röka den.
Efter att ha rökt ungefär halva känner jag ett konstigt, välbekant rus genom kroppen. Den underbara berusningen av cannabis som lugnar mina sinnen och får mig att njuta av allt. Vi röker upp hela, får skrattattacker etc. Min kompis sätter på en gammal video när han filmade mig en gång när jag var hög och vi ser på den. Det var där allting började gå ut för.
Jag ser på mig själv i filmen. En hög idiot som springer runt och leker, tänker jag. Men vänta lite, det där är ju jag? Är det så jag blir uppfattad? Som en oseriös individ som bara springer runt och lallar? Så vill inte jag bli uppfattad. När dessa tankarna har börjat sätta fart är det för sent. Jag får inte ut tankarna ur huvudet och nojjar i ungefär en halvtimme att ingen tar mig på allvar, berättar det för min vän som försöker lugna ner mig men jag börjar hyperventilera mer eller mindre. Mitt liv är förstört tänker jag, jag är ingenting.
De negativa tankarna fortsätter under hela ruset. Jag sätter mig ner i en soffa och försöker titta på en film för att lugna ner mig. När jag sätter mig i soffan känner jag hur jag fryser extremt mycket. Jag frågar min vän om han också fryser, han svarar att där är varmt. Det utlöser ytterligare panik hos mig. jag tar filtar kring mig och ligger som en döende i soffan. Jag darrar som ett asplöv, alltså extremt mycket, och det är hela kroppen som skakar. Det känns som att hela världen vibrerade och jag liksom "åker ut ur min kropp", en så kallad out of body experience. Jag får panik, börjar skaka ännu mer. Försöker blunda och sova men då kommer de negativa tankarna tillbaka och jag börjar kallsvettas. Detta ruset höll i sig så här i tre timmar, tills jag till slut lyckas somna.
Jag vaknar sedan klockan fem på natten, kallsvettig och fortfarande i panik. Det har nu gått 6 timmar sedan jag rökte jointen men jag kan definitivt fotfarande känna efterverkningarna. När jag sedan vaknar klockan 10 på morgonen vaknar jag upp, deppig och nedslagen som aldrig förr. Har aldrig upplevt en sådan känsla. Det känns som att hela jag befinner mig i en dimma, jag är inte riktigt närvarande i nuet. Under hela dagen känner jag mig deprimerad och nedslagen.
Fram mot kvällen börjar jag bli illamående. Jag har haft dålig aptit hela dagen men försökt äta så mycket jag kunnat ändå. Fram mot klockan 18 (20h efter jointen) spyr jag. Jag spyr som en kalv i toaletten. En timme senare spyr jag igen. Ytterligare två timmar senare spyr jag igen.
Såhär en vecka senare kan jag konstatera att denna upplevelsen har för alltid förändrat min syn på cannabis. Jag kommer aldrig att bruka det igen, efterverkningarna av upplevelsen sitter fortfarande kvar. Jag vet inte vad det var som hände den kvällen, men det är inget jag vill uppleva någonsin igen. En del klarar av att hantera cannabis, andra inte. Uppenbarligen var jag inte en av dem.
