Som ung trodde jag det. Det var någon sorts status att ha en tjej. Man var inte utanför utan man följde normen.
Men ju äldre jag blir så blir fördelarna färre å färre medans nackdelarna blir kanske inte fler men större och svårare att förbise.
Visst mycket kan ha med personkemi att göra och visst har man tänkt att ”den där kvinnan skulle jag kunna leva med”, men tror att det kommer skära sig en dag det med. Vardag blir vardag och då faller allt isär ändå.
Men det är i alla fall status att ha en snygg kärring, kom inte och säg något annat. Visst, det är naturligtvis status att vara singel också, under förutsättningen att man gökar mycket och bra. Att däremot sitta hemma solo och skinna till Motherless på datorn är inte status.
Citat:
Ursprungligen postat av gfys
Får mig att tänka på Ayla - Vägen hem
Fast den enda Ayla man ska tänka på när det gäller att ha med kvinnor att göra är väl hon i "Grottbjörnens folk".
Hon som ställde sig på alla fyra och lät sig bestigas när hennes man typ slog näven i handflatan om man nu inte sett filmen.
Jag är sen många år gift och vi har haft våra dalar upp och ner, särskilt efter barnen har kommit.
Ärligt talat så undrar jag ibland om allt detta med förhållande är värt det.
Kvinnor tenderar att ta betydligt mer än vad dom ger ifrån sin karl och skulle jag dividera plus/minus ögonblick under alla dessa år så tror jag nog att det är en minusaffär.
Barnen ångrar jag inte en sekund, dom betyder allt.
Men ja, jag drömmer mig ibland bort till att leva ett spartanskt ungkarlsliv utan kvinnor och deras drama.
Ibland undrar jag om majoriteten av kvinnor är egotrippade narcisister som egentligen inte älskar sina makar...
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
