Nyinkomna belägg för att jag inhyser en kvinnlig hjärna månne?
Jag försöker i väntan på att försöka ringa ånyo läsa på om folks erfarenheter om telefonskräck
Jag märker att dom förmodade hanarna fokuserar på alla dessa argument utom dom "feta"
Citat:
Jag har telefonskräck och är mest rädd för att
-staka mig/haka upp mig på ord
-inte blir förstådd
-inte få fram det jag vill
-säga fel
-att jag pratar för fort/långsamt/högt/snabbt
En profilbild över en hona belyser däremot dom 2 argument jag är fixerad vid
och kan uppleva spegling emot, för resten kan jag lyckligtvis ge fan i.
Kan ni stödja min tes om att det tenderar likna kvinnlig oro? och inte
bara ett uttryck för hens diagnos.
Jag har utöver det 3 konkreta frågor.
1. Jag har skrivit stödord som tagit formen av ett ordagrant perfekt manus
som jag hoppas läsa upp med inlevelse utan att bli avslöjad, alternativt testa att bara scrolla i dokumentet på bildskärmen för att komma ihåg ett ämne!, eftersom jag får tvångstankar som förhindrar känslomässig styrning att uttrycka det som är mest angeläget för mig
Hur ska jag göra för att inte oroa mig för framtida ämnen när jag väl är inne i samtalet?
och känna mig stressad, (inte mycket till njutning..snarare pragmatiskt, vilket jag förvisso diggar)
2. Jag har inga förväntningar på att hon kommer styra upp nya ämnen eller fråga mig nått, men kanske skulle hon vilja göra det?, att båda sätter agenda ifall jag bara tillåter en pinsam tystnad? istället för att titta efter nästa ämne..blir det inte en självuppfyllande profetia att det är jag som styr samtalet, men gör jag inte det...så blir det pinsamt och då drar fruntimret fel slutsatser att det inte klickar...för en telefon klickar ju alltid efter att man lagt på (fnitter)
3. Kanske borde jag inse att tjejen inte värderar mina ord så som jag själv gör, för hon är nog bekymrad för huruvida hon låter konstigt på rösten...
Det här handlar alltså om att tjejen har inbjudit till telefonsex...förlåt telefonsamtal innan daten.