Evolution vs religion

Nu menar jag att man ska va öppen för att man kan ha fel. Fast inom tro så är inte det viktiga att tro rätt. Det är nog viktigare att ha nån sorts tro bara. Vem som har rätt eller fel vet vi inte, allt vi kan göra är att spekulera, men du kan aldrig ha "rätt" i den här frågan, om gud finns eller inte dvs. Speciellt när vi vet så lite.

Känns som jag snöat in mig på en hel del olika grejer sen första inlägget, så får be om ursäkt om det. Har inte så bra koll längre.

Det finns procedurer för detta också. Jag har iövrigt inga intentioner om att vara kronisk navelskådande självransakande.


Tydligen inte.


Kanske bra för somliga. irrelevant för mig.

Punkt för vidare OT.

Du kan ju omöjligt veta till 100% att just det du tror på faktiskt stämmer eller är "rätt".

Det är därför exempelvis vetenskapen inte påstår sig ge någon sanning. Att jorden är rund är ingen sanning (i strikt mening) för vetenskapen. Däremot finns det evidens för att jorden är rund, varav vi har en mycket god anledning att tro på att det är sant att jorden är rund. De som hävdar absoluta sanningar är i regel religiösa fundamentalister. Vetenskap ger evidens och förändrar sin hållning i ljuset av ny kunskap. Det är så vetenskap fungerar.

Något annat som skiljer vetenskap ifrån religiös tro, och detta verkar många inte förstå, är att vetenskaplig tro på en hypotes inte enbart innebär att man formulerar en logisk hypotes. Det innebär också att man måste finna belägg för hypotesen, genom exempelvis experiment, undersökningar, och empiri. Om man råkar finna belägg som säger emot hypotesen så är det bara till att förkasta hela hypotesen och börja om på nytt.

Detsamma gäller evolutionsteorin. Det är inte enbart en skriven teori, utan en teori som backas upp av massvis med evidens. Detsamma kan man inte säga om religiösa teorier.

Till skillnad från moderna religioner då eller? Du ser ju skillnaden själv men vill ändå inte ta in den. Religion ger folk möjligheten att skapa sig en verklighetsuppfattning själv. Vetenskap gör mer eller mindre det motsatta, utesluter felaktiga verklighetsuppfattningar för att nå fram till en objektiv sanning, som är universell.

Det är möjligt, men nu frågar vi inte dig. Vi diskuterar den vetenskapliga metodiken, den ger inte utrymme för tyckande. Det innebär att om du väljer att tro på något, utan goda grunder, då är du inte längre vetenskaplig. Det spelar ingen roll hur mycket "fakta" du väljer att ta reda på angående religioner innan du väljer att tro på någon/några av dom. Att du trots allt väljer att tro på en övernaturlig entitet är ett icke-vetenskapligt förhållningssätt (då jag helt utgår från att du inte råkar sitta in på faktiska evidens för någon typ av gudomlighets existens). Detta eftersom inga religioner, någonsin, har kunnat ge några rimliga skäl till att deras övernaturliga entitet eller entiteter de facto existerar.

Vart du letar information är inte relevant, det är vad du gör med informationen och vad informationen ifråga faktiskt säger som är intressant. Att du tror utan några skäl gör dig till icke-vetenskaplig, oavsett om du försöker hitta stöd för din tro i "vetenskapen" eller inte. Inget i vetenskapen ger nämligen stöd för existensen av något övernaturligt. Därför är hoppet från "vi vet inte" till "det måste vara någon form av gud som har ett finger med i spelet" orimligt och därmed går det inte att (i dagsläget) förena en vetenskaplig metodik med religion. Man måste hyckla och svika bägge vägarna, eller hålla sig "på sin kant" så att säga.

Sannolikhet är väl inte det relevanta, har man rätt så har man.

Hur som, om du nu inte vet något, varför överhuvudtaget tro något om detta som du inte vet något om. Det känns ganska dumt, inte sant?

Ja fast nyss sa du ju att vi intet vet och därför ska tro, vad gör din tro bättre än t.ex. en kristens? Att tro på existensen av något, som det saknas goda grunder för är ju problemet, oavsett vad man de facto tror på.

Din tro på "något" är kanske softar och mer förlåtande mot alla som tror på "något annat". Men det är exakt samma ologiska, icke-vetenskapliga tänk som den fundamentalkristna som på allvar tror att homosexuella pinas i helvetet för att gud inte tycker om bögeri...

Även om jag stödjer din signatur (har redan skrivit under ) så måste jag säga att den här toleranta "man får tro vad man vill och vad vet vi egentligen"-inställningen som gärna infinner sig efter en joint eller två inte är något som bör appliceras på verkligheten och ens uppfattning om den. Man tenderar att falla för diverse kvasi-resonemang som hade varit jättebra, om bara 1+1 för en gångs skulle ville bli 3... Ifall du fattar vad jag menar

Korrekt, det är (delar av) teismen som opererar med absoluter (~100% säkerhet), vilket i sin tur förutsättar samma typ av teistisk bevisföring och bevisbörda angående dessa absoluter som av religionskritiker krävs omkring teismens övriga extra-kosmiska, metafysiska spekulativa påståenden.

Själv är jag en rationell relativist som "nogar" mig med objektiva, lokala STORA sannolikheter.

Har haft den här tron så länge jag kan minnas, ingenting med CB att göra. Är i grund och botten kristen, iallafall på pappret. Men tror verkligen inte på en gubbe i himlen, kristendomen är ju ganska uppenbar med att den är gjord av människan.

Men vad du än tror på, så tror jag inte att nån väntar ett straff efter döden. Ska ja va helt ärlig så tror jag med störst sannolikhet att det kommer bli "svart", döden/slut är inget att va rädd för, eftersom vi inte kommer förstå att vi är döda, vi kommer helt enkelt inte existera, allting kommer va irrelevant. Så är verkligen religion så viktigt som att lägga ner hela sitt liv på det och leva efter något för att man är rädd för ett straff?

Sen så förstår jag inte riktigt hur "gud" tänker, han vill ha goda människor till himlen, ellerhur? Dom andra har han tänkt och straffa. Med en sådan taktik så visst, de flesta kanske skulle sköta sig. Men att styra någon med rädsla gör dom inte till goda människor. En god människa är väl god för att den vill vara det, inte för att den är rädd för att hamna i helvetet?

Moderna religioner är ju uppdaterade av människan? Likaså som att de var skapta av människan, alla. Nu kan ju jag inte bevisa detta, eller bli motbevisad.

Att tro på någon skapare är lite som att tro på väggen vid slutet av universum. Vi vet inte om det finns någon, vi har absolut inga bevis för det förutom att någon har tagit upp en teori om det. Allt vi kan göra är att spekulera. Men som sagt, jag utesluter ingenting, kan ha fel men om jag har rätt så gör det absolut ingenting, hur än det går Gubbe i himlen eller totalt mörker, det gör mig detsamma.

Varför det jag tror är bättre än kristendom är väl att jag lever inte ett liv där jag är rädd för helvetet, men jag går ju inte runt och dödar människor eller begår brott för det. Jag kan leva mitt liv precis hur jag vill, som en ateist antar jag. Fast jag är även öppen för alternativet att det skulle kunna va nån skapare av sorts.
Men som sagt, jag behöver aldrig va rädd. I grund och botten så finns det inget rätt eller fel, men man borde ju föredra och va en god människa.

Som jag sa, det är dumt att utesluta någonting när vi vet så lite.

[quote=erkfan|48646435] Vill nog hävda att man kan ha rätt i frågan om gud finns/inte finns : ännu så länge finns han de fact inte, det behövs inte hymlas om så enkelt faktum.

Att man ändå vill bedja tillbedja dyrka vad som bevistligen ännu inte existerar, var så god : men det går alltså att konstatera "guds" obefintlighet och dennes frånvaro. Igår och idag.. men imorgon bitti.. kan ha dyka upp.. så sant så..
Och imnorgon kan det som är en blomma visa sig vara en elefant, något "man får räkna med" inte sant?

ääääsch.. du är ju bara lite andlig ; korrekt kanske du är.

[quote=BlackJewel|48654780]
Bästa jag läst på länge, det slänger jag med i signaturen!

Belägg?? Det handlar om personlig TRO. Min verklighet behöver inte vara din. Finns ingen allmän verklighet. Men jag vill tro att Guds vilja genomsyrar allt. Vetenskap är bara hyposeser och teorier som är "sanna" till de motbevisats. Gud är evig.

Jo, det finns en allmän verklighet som vi alla gör tolkningar av. Sedan enas vi om en gemensam verklighet baserat på bevis som vi alla kan ta del av.

Sedan kan du (och tex psykiskt störda) ha subjektiva verkligheter, men utan objektiv bevisning så är det bäst att du håller den för dig själv. Du vill ju inte acceptera andras subjektiva verkligheter, och vice versa.

Så du ignorerar att trådämnet formellt rör sig om vetenskap vs. tro/religion.


Jaså, du är alltså nån variant av solipsist?


" 'Gud' är endast evig" enligt DIN tro. Iövrigt är det en strawman om vetenskapen du opererar med.